LEDARE 29.6.2023 Vädret har alltid fascinerat människan. Vi människor talar gärna om vädret. Kanske för att det är ett slags gemensam nämnare för oss alla, något som det är lätt att tala om. Har vi inga andra samtalsämnen då vi möter grannen på gården eller en halvbekant person på torget så kan vi alltid tala om vädret. Nu har det redan under en längre tid varit extremt torrt i markerna och de flesta väntar på några dagars ihållande regn. När den här texten skrevs hade det kommit drygt tio millimeter regn i Lovisa centrum. När du läser texten har du förhoppningsvis där du bor fått mycket mer än så. Naturen törstar efter regn. När våren och sommaren äntligen kommer är det ändå helt naturligt att vi helst har soliga och varma dagar. Barnen vill leka och stoja utomhus, bada i sjöar och hav. Vi vill grilla och njuta av långa ljusa sommarkvällar. På vintern tänker vi sällan på vare sig myggor och knott eller getingar och fästingar. Vi glömmer de blågröna algerna som sätter stopp för simturerna och de fuktiga nätterna då temperaturen inte understiger tjugofem grader och lakanen klibbar fast i våra kroppar där vi vältrar sömnlösa i våra sängar. Dessvärre glömmer vi också vad det betyder då meteorologiska institutet utfärdar varning för gräsbrand från mars till maj, och efter det varning för skogsbrand. En cigarettfimp slängs inte ordentligt, en gnista flyger iväg från utomhusgrillen och får fäste i torr vegetation. Vårt oförsiktiga agerande kan få katastrofala följder. De här varningarna gör vi klokast i att verkligen ta på allvar. Allt som har med vädret att göra fascinerar ändå. När regnet kommer fylls Nya Östis Facebookgrupp av kommentarer om vem som har fått regn, hur mycket och var. Det är trevlig läsning och diskussionen är ett slags kitt som håller medlemmarna samman. I en värld som är brutal och där olika skeenden är helt oförutsägbara känns det tryggt att kunna tala om just vädret. Vilka strategiska steg som är följande för Wagnergruppen, Ryssland och Ukraina kan vi inte styra. Vädret kan vi inte heller styra, men vädret är – trots att det också kan ta mycket oväntade vändningar – ett naturfenomen. Detsamma kan man inte säga om människans ondskefulla gärningar gentemot varandra. När vi nu har en vecka kvar till Den Stora Dagen, fredagen den sjunde juli, då portarna till bostadsmässan öppnar, lever förhoppningarna om ett bra väder vidare. Gärna sol, lagom temperatur på drygt plus tjugo grader, kanske en fläktande bris från havet. Ska det regna får det gärna göra det om nätterna. Mardrömmen vore antingen ihållande regn under flera veckor, då gräsmattor och gårdar till husobjekten förvandlas till lervälling, eller stekande hetta utan en droppe regn på fem veckor. Det är så bra att människan inte kan styra vädret, men tala om det, det vill och får hon göra. (Carita Liljendahl/NÖ)
0 Comments
Text: Carita Liljendahl
Midsommaren är strax här. Den ljusaste tiden på året, enligt många också den härligaste tiden. Men alla tycker inte så, det finns många som lider av ljusa nätter. Värmen och torkan som hållit oss i sitt grepp ett par veckor är också påfrestande. Fastän vi lovat oss själva under mörka och kalla vinterdagar, särskilt då snön vräkt ner flera dagar, att vi inte ska klaga då sommaren äntligen kommer, så glömmer vi fort hur det var några månader innan. Sommaren är kort, och just nu särskilt intensiv i Lovisa med omnejd. Efter hembygdsmarknaden i Kycklings i Lappträsk och Bluegrass i Strömfors följde evenemanget Öppna Trädgårdar och Liljendaldagarna. Konserter och utställningar avlöser varandra. Utbudet ökar dag för dag och snart har vi bostadsmässans öppning. Efter den sjunde juni är troligen inte mycket sig likt i Lovisa. Det blir intressant att se om över 100 000 personer besöker vår stad under fem veckors tid. Är det liv i luckan alla trettioen dagar som mässan pågår, eller får vi uppleva lugnare stunder då gator och torg inte är fulla av människor och bilar? Sommaren 2023 är på många sätt en så kallade Super-Sommar i Lovisanejden. För Nya Östis redaktion utgör programutbudet en särskilt stor utmaning. Understödsföreningen för Nya Östis ger ut en tidning i veckan, vilket betyder att vi har fem tidningar under mässveckorna. Antalet sidor som redaktionen har kapacitet att producera är begränsat, så att hinna vara med överallt blir en omöjlig ekvation. Vi har genom åren alltid strävat till att ge service på alla nivåer, vi vill vara tillgängliga och tillgodose läsarnas önskemål om innehåll. Vi fortsätter med det, inom ramen för de resurser vi har. Och uppmana även fortsättningsvis er läsare att skicka in bilder och korta texter från evenemang ni deltagit i och där ni ser att Nya Östis inte varit på plats. Det är troligen inte bara Nya Östis redaktionella team och övriga medarbetare som känner att det den här sommaren händer lite väl mycket. Samtidigt som det är härligt att utbudet av aktiviteter är stort och mångsidigt, så att det erbjuder något åt var och en, kan det också skapa press och en känsla av otillräcklighet. Vi vill se så mycket som möjligt, vara med överallt, uppleva sommaren med alla sinnen. Vem vet när vi åter står inför nya nedstängningar i samhället, fastän pandemiåren nu känns avlägsna. Kanske det ändå inte är någon idé att ta ut bekymmer i förväg. Om vi lever i nuet och alltid gör så gott vi kan ska det räcka till. Vi tar några djupa andetag och vet att världen inte går under om Nya Östis som tidning, eller om du som läsare, inte hinner vara med allt. Midsommarhelgen ska också vara en tid för samvaro, reflektion och vila. Låt oss njuta av helgen och av sommaren i sig. Med rätt att dra oss undan då tempot blir för högt. Glad midsommar! LEDARE 15.6.2023 Den varma sköna sommaren har äntligen kommit, och efter en lång kall vinter längtar många efter trevliga tillställningar och njutningsfull samvaro. I stora städer bjuds det på evenemang av allehanda slag, men på landsbygden är det ett betydligt mindre utbud av sådana. Det är en av orsakerna till att de nu redan traditionella Liljendaldagarna är så efterlängtade. Årets tema på Liljendaldagarna är ”går som en dans”. Översättningen till finska har troligen gjorts av en ortsbo, då det blev “kävelee kuin tanssi”. Denna översättning väckte lite förundran hos de finsktalande byborna, med efter en kort stunds grubblande insåg de det roliga med översättningen. Dagarna inleds traditionellt med konsert i Liljendal kyrka. Dagen därpå blir det fullt hålligång genast från morgonen, med bland annat folkdans, spelmansmusik och danskavalkad. Alla hoppas på att vädret ska vara vackert, inte minst barnen, som år efter år ivrigt köar för att få åka med Traktor Alban som kör dem runt idrottsplanen på ett traktorflak. Om de sedan tröttnar på att åka traktor kan de pröva på frivilliga brandkårens pyttsprutning. Den går sällan utan någon form av dramatik, som till exempel nerblötta kläder eller missnöje över att lillasyster prickat målet med vattenstrålen bättre än man själv. Inför tillställningen är talkoandan hög. Det finns några eldsjälar som gör särskilt mycket inför evenemanget, men många av byns invånare är inblandade på något sätt i förberedelserna inför det kommande veckoslutet. Arbetena som ska slutföras på kort tid är rätt omfattande. Alla möjliga olika försäljningsstånd ska uppföras, likaså skyltar som styr festpubliken till olika stationer. Utöver det här är det även mycket annat som ska göras, saker som många inte tänker på om de inte själva deltar i talkoarbetet. Sedan måste allt också förberedas med tanke på dåligt väder. För en dylik tillställning är regn en verklig stämningsdödare. Tyvärr uteblir en stor del av festpubliken om vädret är dåligt. Man kan fråga sig vad som har hänt med talkoandan under de senaste 50 åren? Förr var det vanligare för människor att delta i talkoarbete. Detta har tyvärr i modern tid blivit allt mera ovanligt. Åtminstone den äldre befolkningen minns hur de i sin barndom deltog i talkoarbeten där alla jobbade glatt och flitigt. De trivsamma pauserna i jobbet tillsammans med lite god bjudning gav en stark känsla av samhörighet. Liljendaldagarna är en dylik tillställning där hela byn jobbar mot samma mål och ”det går som en dans”. Liljendaldagarna sprider både glädje och energi bland människorna på glesbygden. När vi har glatt oss och roat oss ett helt veckoslut kan vi sedan diskutera händelserna med bekanta som vi träffar, och genast börjar vi vänta på följande års glada Liljendaldagar. Undrar vilket tema det blir nästa år? Hur månne översättningen till finska kommer att lyda? (Michael Reinholm/NÖ) LEDARE 8.6.2023 Nu är det några dagar sedan de vita mössorna placerades på studenternas hjässor. Rosorna som omfamnades vissnar så småningom. Danser har dansats och kakor har ätits. Examenspapper och stipendier har tagits emot och gratulationerna på sociala medier övergår snart till en önskan om trevlig midsommar för var och en. Livet går vidare, med eller utan studentmössa och med eller utan fina avgångsbetyg. För någon ter sig framtiden ljus och full av spänning, hopp och förväntan. Någon annan känner ångest och frågorna hopar sig. Får jag en studieplats, får jag ett jobb, duger jag som jag är eller måste jag kämpa ännu mer och prestera ytterligare? Alla borde vi ha samma värde som människor då vi föds. Men alla föds inte med samma förutsättningar, under så kallade lyckliga stjärnor. Vissa barn och unga får kämpa extra hårt. Någon föds med en sjukdom som präglar hela livet, en annan föds in i en trasig familj där det stöd som alla barn borde ha självklar rätt till inte existerar. De som får de bästa avgångsbetygen och flesta stipendierna kan se ut att ha en öppen autostrada rakt upp mot stjärnorna och allehanda framgångar i livet. Men så enkelt är det inte. Vad som helst kan hända på livets väg. Och den som kämpat hårt för att få ett avgångsbetyg överlag kan bli den som senare i livet presterar vilka stordåd som helst. De som blev mobbade och aldrig bjudna på kompisarnas fester, eller de barn som fick sin bokstavsdiagnos först i vuxen ålder – det är dem vi måste fånga upp och se redan nu. De bär också på fantastiska förmågor, och det känns som en av livets största orättvisor att vi missar så många av dem. ”Ibland kämpar du hårt för att nå något eller komma nånstans i livet. Men hur du än anstränger dig når du inte dina utstakade mål. Det här beror på att livet har andra planer för dig, och tar dig dit som det var meningen att du skulle nå. Lita på processen.” De här orden av Sangeeta Rana, fritt översatta till svenska, borde vi alltid ha i åtanke och även säga till dem som vacklar och behöver stöd. Att lita på processen, att den leder oss rätt, är inte lätt. Vi vill själva försöka styra, vara med och bestämma hur våra liv ska forma sig. Ibland går det bra, och vi lyckas för att vi är envisa och starka och för att vi får stöd av vår omgivning. Men ofta möter vi också motgångar. Då vi tar dem på rätt sätt, låter motgångarna forma oss, då växer vi som människor. På Nya Östis vill vi också lita på processen. Vi går vår egen väg och sneglar inte på hur andra gör för att vi ska passa in i gänget. I förra numret av NÖ skrev vi om Ken Ryynänen som i sitt nya hus på bostadsmässans område förvandlat lastpallar till stolar, istället för bänkar, i sin bastu. Det finns många sätt att gå sin egen väg, att lita på processen. Låt oss hoppas att många av dem som fick sina avgångsbetyg i skolorna nyligen också vågar göra det. (Carita Liljendahl/NÖ) LEDARE 1.6.2023 Nu har coronapandemin tack och lov avtagit, blivit lindrigare och covid-19 behandlas nästan som vanliga influensa och andra infektionssjukdomar. Under vägen har vi lärt oss en massa om vikten av hygien. Goda vanor såsom att tvätta händerna efter butiks- och andra besök på offentliga platser sitter kvar. Att hosta i armvecket har också blivit kutym. Många har dock fått långvariga sviter både av att ha insjuknat och också av vaccineringen. Närstående länder följer noga med varandras förehavanden. Att vara sämre än grannen känns inte bra. Nationalistiska känslor blommar upp när vi klarar av att klå Sverige i ishockey. Då coronapandemin slog till hade väl få kunnat ana hur olika våra länder skulle sköta bekämpningen av virusets spridning. Sverige valde att satsa på smittskyddsåtgärder som bygger på frivillighet och personligt ansvar, Finland tog till regler och restriktioner. En markant skillnad i ländernas dödlighet särskilt bland äldre människor ledde i våra sociala och andra medier till en häftig diskussion. En makaber landskampsstämning uppstod. Sverige hade en coronadödlighet som betydligt översteg den finländska och norska, vilket väckte stor uppmärksamhet. I en europeisk jämförelse stod sig Sverige bättre. Det fanns många länder som Tjeckien, Slovakien, Rumänien och Bulgarien med mycket högre coviddödlighet än den svenska. Den svenska regeringen tillsatte i juni 2020 en kommission med uppdrag att utvärdera samhällets åtgärder för att begränsa spridningen av coronavirus. Delbetänkande i två delar omfattade cirka 1 200 sidor. Slutsatserna i sammanfattningen är belysande: Sveriges hantering av pandemin var senfärdig och skyddsåtgärderna otillräckliga för att stoppa eller ens kraftigt begränsa smittspridningen. Pandemiberedskapen var undermålig och smittskyddslagstiftningen otillräcklig för att möta en allvarlig pandemi. Inte heller i Finland var beredskapen perfekt gällande exempel skyddsutrustning. I de förråd som Försörjningsberedskapscentralen hade fanns det material, men en del hade tidens tand gjort odugligt. Anskaffningen av skyddsutrustning på den internationella marknaden visade sig var utmanande för båda länderna. Nu är det dags att huvudsakligen lämna covid-19 bakom oss. Det här sker också officiellt, alldeles snart. Statsmakten har redan berett en förändring av en förordning som innebär att covid-19 inte längre betraktas som en allmänfarlig smittsam sjukdom. I fortsättningen ska den bara definieras som en övervakningspliktig smittsam sjukdom. I Sverige har ett sådant beslut redan fattats. Sedan årsskiftet 2022−2023 har antalet covid-19-fall och dödsfallen minskat i hela världen. Världshälsoorganisationen WHO bedömde i januari 2023 att den före sommaren 2023 meddelar att covid-19-pandemin är över. Småningom slopas inom EU alla de undantagsarrangemang som tagits i bruk på grund av pandemin. Livet övergår till det normala och inga jämförelser behöver längre göras mellan länderna hur de sköter bekämpningen av pandemin. (Jan Heino/NÖ) LEDARE 25.5.2023 Den 30 juni arrangeras Lovisa Pride, bland annat med en fest på badstranden Plagen. Det är nu några år sedan en Prideparad gick från Strandparken genom staden och avslutades med en fest i Kapellparken. Coronapandemins begräsningar gjorde förstås sitt de senaste åren, men det är inte alltid lätt att få ihop ett tillräckligt stort gäng som ger av sin fritid för att planera evenemang av den här storleken. Dessutom behövs pengar. Nu har tre kvinnor tagit initiativet till en fest i kärlekens och mångfaldens namn. Meri Lohenoja, Laura Hyppölä och Hanna Hurtta startade också en insamling via sajten Mesenaatti där målet var att samla in minst 500 euro. Det målet nåddes för ungefär en vecka sedan och igår var det sista möjligheten att betala in en summa för att stödja evenemanget. Det frågas ibland varför Pride-evenemang behövs. Finland är väl ett tolerant land i dag? Homosexuella eller lesbiska utsätts inte för systematisk förföljelse och fängslas inte för sin läggning, vilket sker i många andra länder. Visst har toleransen med åren blivit bättre då det gäller olika familjekonstellationer men fortfarande frodas fördomar. Så länge som det är så behövs parader och fester för att stödja och synliggöra regnbågsmänniskorna. Lovisa ska som stad känna stolthet över att vara med på den långa listan av orter där Pride-evenemang arrangeras. Kvinnorna som står bakom evenemanget ska ha ett stort tack för att de sätter Lovisa på Pride-kartan. De lovade stå för arrangemanget också om insamlingen via Mesenaatti inte hade lyckats. Då hade de tagit pengarna från egen ficka. Lovisa är en liten stad, och de personer som tillhör en sexuell minoritet, och som inte döljer sin läggning, syns på ett annat sätt än de gör i större städer. Genom Pride-paraden visar Lovisa att staden inte är en trångsynt ort, och att ingen ska behöva flytta bort härifrån av rädsla för att bli utpekad. I senaste numret av tidningen Morjens, som Lovisa stad ger ut, skrev chefredaktören ”Låt oss tillsammans visa att vi är värda vår slogan, Finlands bästa småstad”. Det kan vi göra genom att berätta om allt positivt som händer i Lovisa. Här finns många driftiga personer som jobbar mer eller mindre i det tysta. Kvinnorna som arrangerar Pride-evenemanget är några av dem. Ett gäng personer som målat gatukonst på stadens trottoarer är andra som ger av sin fritid för att vår stad ska bli trivsammare. Var och en av oss kan göra någonting, stort eller litet, som gynnar Lovisa. Hit hör inte gnället och avundsjukan, hit hör inte obefogad kritik. Kritisera om du tycker att det behövs, men kom samtidigt med förbättringsförslag och gör något själv. Lovisa utvecklas inte av passiva pessimister som sitter hemma vid datorn och knackar ner elaka kommentarer på sociala medier. Lovisa mår bra och utvecklas så länge som här finns företagsamma och idérika personer som agerar. Låt oss ge dem det tack de förtjänar. (Carita Liljendahl/NÖ) LEDARE 17.5.2023 När besvikelsen hade lagt sig, efter att Finland förlorade mot Sverige och ”bara kom in på andra plats” förstod också artisten Käärijä hur stort det han hade gjort var. Han var också noga med att understryka att han inte nådde målet ensam. Bakom sig hade han ett stort showteam och en hel drös av beundrare som tillät sig bli galna under några veckors tid då de hejade fram sin favorit. Vi fick se en mängd olika gröna dräkter pryda monument och statyer, vi åt gröna bakverk och drack gröna drinkar. ”Den här Käärijä-"febern" är helt crazy, härligt crazy. Sånt här har man väl aldrig tidigare upplevt i ESC sammanhang.” Så skriver en av medlemmarna i Nya Östis Facebookgrupp då tidningen publicerade en bild av Horten-statyn som hade fått en grön bolero samma kväll som Eurovision Song Contest avgjordes. Men alla gillar inte ohämmad glädje. Vi fick höra att statyer skändas på det här sättet. När gick det så att vi förlorade känslan för vad som är rätt och fel, vad är hyfs och pli, vett och etikett i en modern värld? Var går gränsen, när skändar vi en staty? Är det fel att placera till exempel Finlands flagga eller en grön bolero på ett monument? Det är förståeligt att ilska väcks om någon urinerar på en staty eller har sönder den, men den här galna vardagsglädjen som många kände inför Käärijäs finaluppträdande borde inte ha fått allt för många att må illa. Varför inte låta den annars rätt inskränkta och surmulna finnen vara tokig och frisläppt under några enstaka veckor? Vi har vårkänslor nu och det är hockey-VM och Eurovision Song Contest bara en gång om året. Det här betyder förstås inte att vad som helst är tillåtet att göra vare sig i glädjeyrans eller ilskans namn. Allt behöver inte sägas högt eller skrivas offentligt på sociala medier. Regeringsbildaren Petteri Orpo skärpte nyligen tonläget och sade att förhandlingarna partierna emellan ska föras i Ständerhuset. Frågorna ska inte diskuteras på Facebook eller Twitter. Också Nya Östis administratörer blir ibland tvungna att stänga av kommentarsfunktionen då allt som skrivs där inte uppfyller gruppens regler på Facebook. Vår linje är omdebatterad och en del medlemmar blir sura då de fråntas möjligheten att spy galla i vår grupp. Vi har sagt det förr. Yttrandefrihet i all ära, men på sikt är vi med om att nedmontera både tillit, demokrati och det fria ordet om vi tillåter vad som helst. Det är en konst att kunna uttrycka sig i skrift så att alla förstår, i synnerhet då vi försöker vara lustiga eller ironisera. Låt oss fortsätta glädja oss åt framgångar, också innan de fullbordats helt. Sommarens bostadsmässa är ett exempel. Vi behöver mindre avundsjuka och misstro, mera framtidstro, glädje och sund galenskap. Vi ska surfa vidare på den glädjevåg som Käärijä & Co skapade. (Carita Liljendahl/NÖ) LEDARE 11.5.2023 Rubrikens andra ord på tjugosex bokstäver får väl många att haja till. Det är långt och komplicerat. Men det här uttrycket tycks förekomma, använt av seriösa företag som vill ha reda på vad vi kunder tycker och vill. Efter ett besök i en butik kan också ett annat ord dyka upp i mobilen eller datorn, vilket låter som en dålig översättning, nämligen kundservicehändelse. ”Vad tycker ni om denna kundservicehändelse” frågas det? Enkäter och undersökningar riktade till kunder har blivit mycket vanliga. Vi blir titt och tätt ombedda att ge respons på ett inköp, en båtresa eller ett hotellbesök. Frågan är, hur långt ska vi tänja oss i att ge företagen en massa svar? Ibland kan de vara tidskrävande. Hur nyttiga är de? Det är inte enbart efter besök i en butik som firman blixtsnabbt återkommer. Samma gäller kontakter vi kunder har per telefon. När samtalet har avslutats kommer exempelvis bankens, butikens eller försäkringsbolagets frågor ofta bums, med ett pling! Tack för att du ringde oss! Hur sannolikt skulle du rekommendera vår service? Ge vitsord mellan noll och tio! Fick du ditt ärende uträttat genast? Kan du förklara närmare? Som kunder ska vi komma ihåg att det är vi som väljer om vi vill svara eller inte. Begäran om respons kan vara av olika slag. Företagen önskar ofta utreda kundkretsens preferenser för att bättre kunna planera sitt utbud. Många gånger kan de elektroniska enkäterna vara långa och kräva betydligt mera tid än vad som antyds när de droppar in. Då blir nog kunden lätt trött och låter bli att skicka svar. En annan typ av enkäter verkar vara avsedda att kartlägga den service eller den leverans som företaget har stått för, om någonting har gått snett och vilka förbättringar kunde göras. Generellt ska väl en sådan möjlighet till respons betraktas som något positivt. Vi får då en chans att förbättra varan som vi köpt och den behandling vi rönt. Och då kan vi också påtala ett bristfälligt bemötande. Det här under förutsättning att responsprocessen är allvarligt menad, att företagen tar emot resultaten, analyserar dem och, framför allt, gör de förbättringar som kunden önskar. Generellt är det skäl att tänka efter hur seriöst ett erbjudande om respons är, och om svar på frågor kan leda till en förbättring. Snabbköpen har ofta en feedbackapparat stående strax efter kassorna. Det går att trycka på ett brett leende ansikte eller ett med mungiporna neddragna, allt efter den upplevda servicen. Därtill ges ofta följdfrågor. Hur gedigen och rättvis bild av kundbetjäningen ger den här metoden? Den bästa responsen är väl ändå den som kunden ger direkt, exempelvis till personalen i butiken. Det är skäl att säga till om en livsmedelsförpackning är förskämd eller skjortan förstörts i första tvätten. Ofta är vi onödigt blyga. Och om en produkt inte finns tillgänglig tar affären oftast gärna emot önskemål och fogar den till sortimentet. (Jan Heino/NÖ) LEDARE 4.5.2023 Vårsolen värmer och vi kan notera flera vårtecken omkring oss. Efter det mörka vinterhalvåret vaknar allt åter till liv. Vi hinner och orkar med mera. Maj är en månad då det händer mycket för många. Jordbrukarna är ordentligt sysselsatta. I skolorna finslipas växlingar inför Stafettkarnevalen. Lärare och elever övar inför skolavslutningen. Just nu pågår även Nya Östis läsarresa efter en paus på några år. De efterlängtade sommarmånaderna är nu framför oss. Då sysselsätter vi oss med sådant vi inte ger oss tid till under andra tidpunkter på året, men det är viktigt att ha meningsfulla fritidsaktiviteter året om. En innehållsrik vardag är en förutsättning för välmående. Många har ett grundläggande behov av att få uppleva gemenskap och att vara delaktiga i något socialt sammanhang. En eller flera kära hobbyer kan ge en guldkant på vardagen. De kan ge en möjlighet att hämta andan, en motvikt till en annars inrutad och hektisk tillvaro. Att ha en meningsfull hobby är ett bra sätt att koppla av, öka sitt välmående och samtidigt stimulera sin kreativitet. Vi är aldrig fullärda, det finns alltid något nytt vi kan lära oss om vi ger tid och utrymme för det. När vi går utanför våra rutiner och lär oss något nytt är det som att använda en muskel som inte använts på länge. Det kan kännas krävande först, men när vi prövar att lära oss något nytt varje dag blir vi bättre på det. Under vinjetten “Min hobby” presenterar Nya Östis då och då olika personers hobbyer. Vill du berätta mer om din hobby och kanske inspirera någon annan, hör gärna av dig till oss på redaktionen genom att skicka e-post till redaktion@nyaostis.fi. Alla som vill lära sig nya färdigheter kan glädja sig åt det stora kursutbudet som bland annat medborgarinstituten erbjuder. Sammanlagt cirka 2 000 studerande deltog i Lovisa medborgarinstituts kurser under läsåret 2022–2023. Under det gångna läsåret erbjöd medborgarinstitutet totalt cirka 340 kurser varav drygt 250 förverkligades. Ännu fler kurser är på kommande nästa läsår. Tanja Lill-Smeds, tillförordnad rektor vid Lovisa medborgarinstitut, säger att framför allt motionsgrupperna intresserar många. Det är av stor betydelse att kurser av varierande slag även i fortsättningen ordnas på flera olika håll i bygden. Det ska vara enkelt och smidigt att kunna delta i en hobby som gärna arrangeras på ett nära avstånd till hemmet. Förutom att deltagarna lär sig nya färdigheter har kurserna även en social funktion. En meningsfull hobby oavsett livssituation är något som det lönar sig att ge sig tid åt. Det gagnar dig i längden. Kanske du känner dig redo att pröva något nytt? Våga utmana dig själv. Du kan bli överraskad. Det finns många olika sätt att växa och utvecklas. Att lära sig nya saker öppnar nya dörrar med nya möjligheter. (Anna Johansson/NÖ) LEDARE 27.4.2023 Imorgon fyller Nya Östis åtta år. Såsom under de senaste åren firar vi även nu i arbetets tecken. Några år i början av verksamhetstiden hade vi kaffe med dopp på torget i Lovisa. När tidningen fyllde sex och sju år stoppade coronapandemin alla sammankomster. Pandemin förändrade vårt sätt att förhålla oss till framtiden. Vi kan och ska inte ta något för givet. Samtidigt känns det ändå viktigt att vi fortfarande kommer samman och skapar olika slag av gemenskaper. Till exempel sådana som våra läsarfester har utgjort. Somrarna 2020–2021 ställdes festen in på grund av pandemin. Ifjol träffades vi i soliga och glada tecken på Skeppsbron. I år håller vi åter en paus, men nu står orsaken att finna i det stora utbudet av andra aktiviteter som sommaren 2023 bjuder på i Lovisa. Bostadsmässan öppnas den sjunde juli och under fyra veckors tid är det full fräs i vår stad. Dessutom satsar NÖ i år åter på en läsarresa, den arrangeras nu i början av maj. Åtta år kanske inte känns som en särskilt lång eller ens beundransvärd verksamhetstid för en förening. Det finns föreningar som firat hundraårsjubileum och mer än så. Men då det gäller att ge ut en tidning kräver åtta år av ständig verksamhet en hel del. Att vi lyckats överleva åtta år tackar vi våra understödsmedlemmar, prenumeranter och annonsörer för. Ett stort tack ska också alla medarbetare ha. Tillsvidare har vi lyckats engagera många sådana, både då det gäller skribenter och andra som behövs för att tidningen ska komma ut. I olika sammanhang lyfts behovet av förnyelse fram. Innehållsmässigt är det något som centralredaktionen jobbar med dagligen. Vi tar till oss av läsarnas åsikter i våra läsarundersökningar och tröskeln är låg då det gäller publicering av material som skickas in. Det som jag som chefredaktör upplever som viktigast är Östra Nylands arv. Nya Östis ska vara en tidning som fyller luckan efter Östra Nyland som slaktades 2015. Vi granskar och kritiserar då våra resurser medger det, men vi tycker inte heller det är fel att referera. Vi skriver om kommande evenemang och om sådant som redan har hänt, och vi prioriterar personintervjuer högt. I dag har vi intervjuat åtta år gamla ukrainska barn. Vi finns där som ni, våra läsare, finns. De tidningar och den radio vi har i Östnyland kompletterar varandra. Vi behöver inte alltid se varandra som konkurrenter, fastän det är sunt att tävla om nyheter och vi kämpar ju alla också om annonsintäkter. Vi behövs alla på vårt sätt. Det är ett faktum att minnas, att om läsare och annonsörer inte anser sig behöva Nya Östis eller Loviisan Sanomat, och om tidningarna läggs ner i brist på stöd, är det inte helt självklart att nya tidningar föds i all hast i lilla Lovisa. Länge leve Nya Östis, hoppas ni är med och höjer en skål för oss imorgon! (Carita Liljendahl/NÖ) |
Kategorier
Alla
Arkiv
April 2024
GDPR
|