Ledare 25.7.2024
Att påstå att allt bara förfaller och förfaller i Lovisa är förstås inte sant. Ändå finns det allt för många centralt belägna platser och byggnader i staden som skulle kräva en översyn. Somliga skulle behöva en rejäl ansiktslyftning, andra ett helt nytt liv, en tredje plats kunde kanske klara sig med lite målning och nya bräder. Hur som helst, vi behöver inte vandra runt många kvarter innan vi hittar flera platser som vi kunde döpa till Lovisas skamfläckar. Det sorgliga är att åren bara går och går och ingenting görs. Som exempel kan vi ta den gamla tv-reparatörens hus mitt emot servicehuset Esplanad på Drottninggatan och gamla järnhandeln ett stenkast därifrån. Då byggnader är skyddade enligt lag och inte får rivas borde det finnas bestämmelser som också förpliktigar ägaren att hålla husen i skick. Rivningsbeslut har för den gamla järnhandelns del lett till inlämnade besvär och så har åter månader och år gått. Nu ser det ut som om den byggnaden kanske inom kort kan rivas. Vad som sedan byggs i stället är däremot oklart. Det borde vara något i samma stil, något som ens lite påminner om det som varit. I samma kvarter har vi den gamla hotellrestaurangen Skandinavia, även Skansen kallad. Enligt vad Nya Östis erfar verkar huset vara i ganska gott skick, om vi bortser från förstörd inredning. Inga större vattenskador tycks ha uppstått eftersom vattnet varit avstängt. Den fukt som regn och rusk och kalla vintrar medfört har förstås slitit på huset, men takstockarna är friska. Mäklaren önskar mera publicitet åt huset eftersom det har stort potential att bli nästan vad som helst. En tanke har varit att visa Skansens nedre våning under Lovisa Historiska Hus-dagarna. Även om byggnadens insida har sett sina bästa dagar, och även borde städas upp innan en visning, skulle det vara sanningen som besökarna fick se. Såhär har tidens tand gått åt den gamla fina restaurangen, men fortfarande kan huset räddas. Genom att visa upp huset åt en bred publik kunde kanske en investerare hittas, någon som ser alla möjligheter som byggnaden har. Det har genom åren funnits alla möjliga visioner för utveckling av Skansen. Bland dem kanske ett av det intressantaste var Kalle Jalkanens planer, där också taket skulle ha utnyttjats för odlingar. Varför är de som har drömmar och visioner så få i dag? Hur ser stadens tjänstemän på byggnaden? Upplevs den som en belastning eller en tillgång. Det är inte Lovisa stad som äger huset, men kunde staden ändå göra något för att rädda huset vars gård också erbjuder möjligheter till nästan vad som helst. Sedan har vi också många affärsutrymmen som står tomma mitt i centrum. Hur vi ska få liv i dem är en annan fråga. Förra restaurangen Locale lever tillfälligt upp i augusti, men är det bara så sorgligt att Lovisa är en för liten stad för att kunna ha ett levande centrum även vintertid? (Carita Liljendahl/NÖ)
0 Comments
Ledare 18.7.2024
Nu är det den tid på året som många av oss längtat efter. Högsommaren är här och vi samlar på oss minnen att ta fram i novembermörkret. Just nu njuter många av kravlösa och lediga dagar. Gränsen mellan inne och ute löses upp. Vi har ännu några månader av grönska och ljusa kvällar framför oss. För många känns tillvaron för tillfället ändå osäker. De höjda levnadskostnaderna slår hårt mot de ekonomiskt utsatta, framför allt under sommarmånaderna. För bland annat barnfamiljer kan trycket av att “alla andra” hinner och gör så mycket hela tiden kännas extra smärtsamt, bland annat då tillräckligt många lediga dagar och pengar inte finns. Många har inte råd med resor och utflykter. Kostnaderna ökar då vi vill göra “det lilla extra” Det är inte lätt då sociala medier fylls av uppdateringar från diverse resor och utflykter. Många delar flitigt med sig av sina sommarutfärder. Flera av oss har förväntningar på vad allt vi vill hinna med under sommaren. Det är lätt hänt att vi vill så hårt ta vara på sommaren, att vi i slutändan glömmer bort att faktiskt njuta av den. Vi har hela tiden fokus på nästa roliga grej vi bara inte vill missa. Vi vill hinna överallt och göra så mycket. Det arrangeras evenemang på många olika håll, så många att det är omöjligt att hinna besöka dem alla. Det är trots allt skäl att minnas att sommaren är en årstid att uppleva, inte en lång att-göra lista som ska bockas av. Sänk dina förväntningar. Ta dagen som den kommer och gör just precis det du känner för, sådant du annars inte ger dig tid för i den inrutade vardagen. Det är alltid värt att minnas att det är tiden tillsammans som är det viktiga, vare sig det handlar om att meta på bryggan eller att leta efter vackra stenar på stranden. I vår närmiljö finns mycket värt att se och uppleva. I Nya Östis tipsar vi då och då om värda besöksmål och “hemestertips” i bygden. Det finns många fina platser att besöka i Lovisa och Lappträsk med omnejd. Även besöksmål dit det inte tar mer än en timme att köra presenteras då och då i Nya Östis. Har du ett besöksmål du vill tipsa om? Mejla [email protected]. Nu ska vi ta till vara på den sköna sommaren. Dela gärna med er av era bilder från era sommaräventyr genom att skicka dem per e-post till redaktionen på adressen [email protected]. Försök släppa hetsen med att hinna med allt och överallt. Ta istället vara på den här vackra årstiden och njut. Se de små sakerna ni stöter på i dag, varje dag. För de är inte små saker, inte små stunder. Det kan vara det största någonsin. Se, omfamna och känn in. Jag önskar dig en sommar som blir en tid för andrum och ro. (Anna Johansson/NÖ) LEDARE 11.7.2024 Det har redan gått över en vecka sedan en eller flera förövare under prideveckoslutet förstörde prideflaggningen på Plagen. Trots det kan det vara skäl att också på ledarplats grunna över frågan varför det just i Lovisa anses så störande med flaggning i regnbågens färger. Med tanke på att det i fjol stals tre prideflaggor av arrangörerna till pridefirandet kan skadegörelsen som ägde rum natten mellan lördag och söndag den 29–30 juni inte ses som en enstaka händelse. I fjol var det flaggor som stals medan skadegörelsen den här gången innebar att en prideflagga och själva flaggstången förstördes. Gällande flaggstången gjorde centralen för näringsliv och infrastruktur en brottsanmälan. Det är bra. Metodisk skadegörelse – eller vad vi vill kalla det – som det här ska inte få fortgå utan konsekvenser. Nu återstår att hitta de skyldiga. I fjol kunde flertalet av förövarna identifieras. De visade sig vara tonårspojkar. Sari Paljakka, direktör för centralen för näringsliv och infrastruktur, konstaterar i Lovisa stads pressmeddelande att det alltid är tråkigt när stadens egendom förstörs med avsikt och att vandalismen mot flaggan och dess symbolvärde nog är särskilt förkastlig. Själva flaggan tillhörde trion Meri Lohenoja, Hanna Hurtta och Laura Hyppönen som också har stått för tidigare års arrangemang. I en artikel om skadegörelsen som Nya Östis publicerar i det här numret av tidningen har såväl Paljakka som Lohenoja får säga sitt. Lohenoja konstaterar att arrangörstrion inte tänker ge upp trots skadegörelsen utan planerar återkomma i nästa år med nya krafter. Vi får hoppas att skadegörarnas förstörelselusta till dess har dämpats så att evenemanget kan ordnas utan störande incidenter. Lovisa är inte den enda finländska stad som lyfts fram i det här mindre smickrande sammanhanget. Trots det går det nog att konstatera att det inte precis är någon merit att finnas på en lista över dylika städer. Att Lovisa stad gjorde polisanmälan är ett gott exempel för också andra drabbade städer att följa. Förstörelsen måste ha konsekvenser och får inte bli en lek, till vilken samhället enbart rycker på axlarna. Ingemo Lindroos konstaterar i en ledare för Hufvudstadsbladet att borgmästaren i Helsingfors lät utlysa pridefred. Hon hoppas att fler kommuner skulle följa huvudstadens exempel. Låt oss utlysa pridefred för att firandet av olika minoriteters rättigheter och varande ska kunna äga rum utan störande incidenter. Pridefred för att vi alla kan ta oss en eftertänkare om vad mångfald egentligen är. Pridefred för att prideflaggan också i Lovisa ska få vaja i fred. (Marit Björkbacka/NÖ) LEDARE 4.7.2024 Vi hade nyss matfestival i Lovisa. I Karlskronabulevardens park vimlade det av människor i lördags och även på söndagen var evenemanget välbesökt. Den enda marknadsföring som Nya Östis fick syn på var plakat på olika håll i staden, och vissa företagare hade satt ut information på Facebook. Större synlighet inför evenemanget hade varit välkommet, men i dag är det inte lätt att veta vilka kanaler är bäst att använda för att nå såväl lokal publik som besökare från andra orter. Matfestivalen var ändå ett välkommet inslag i sommar-Lovisa. Området var tillräckligt kompakt då bara en av tre parker längs bulevarden var packad med försäljare. Stämningen blev intim och dofterna av allehanda maträtter blandade sig med varandra. Vi behöver alla de här evenemangen i vår stad och under sommaren avlöser det ena det andra. Ingen kan påstå att det händer för lite i Lovisa. I fjol vimlade här av besökare under bostadsmässan, och särskilt bussarna som gick nonstop mellan Drottningstranden och mässans P-plats är ett inslag i stadsbilden som många saknar. Något så enkelt som lokal busstrafik livar märkbart upp. På fullmäktigemötet för en vecka sedan ältades ändå fortfarande frågan om vad bostadsmässan slutligen kostade för Lovisa stad. Någon talade om en prislapp på tjugo miljoner. Men går sådant att mäta egentligen? Nya Östis har tidigare skrivit om det här. Det är nästan omöjligt att mäta i pengar hur mycket publiciteten som mässan gav var värd. Alla de spaltkilometrar som skrevs i tidningar under flera år, alla inslag i radio och teve, all publicitet som Lovisa fick i sociala medier. Varför inte bara nöja sig med att allt gick bra. Vi fick nya invånare och en del av östra stranden är äntligen bebyggd. Vi fick en fin gångbro över Lovisaviken, ett projekt som många inte trodde skulle förverkligas. Nu ett år senare skulle det vara dags att gå vidare, på många olika plan. Vi får en ny stadsdirektör och en ny stadsstyrelse till hösten. Alla måste kunna börja jobba från ett rent bord och dessutom bör vi få ett öppnare diskussionsklimat. Att vara av olika åsikter är tillåtet, men det är en konst att kunna uttrycka sig på ett konstruktivt sätt. Alla gör också någon gång misstag och olika tabbar, men då är det bäst att direkt erkänna det som finns att erkänna. Det gäller att hemligstämpla så lite som möjligt för att undvika spekulationer. Vissa affärshemligheter och diverse andra ärenden av känslig natur kan berättiga till att en kommun väntar med att gå ut med information och utredningar. Men de fall vi har haft i Lovisa det senaste halvåret hade, med facit på hand, mått bättre av att redas ut snabbare. Det här med att tala öppet om ärligt om allt, att inse var problemen finns, att åtgärda dem och att sedan kunna gå vidare, det är något som många i vår stad borde lära sig. (Carita Liljendahl/NÖ) LEDARE 20.6.2024 Skiftet mellan två år, nyårsaftonen och därpå följande nyårsdag, upplever många som en möjlighet till nystart. Vi ser det kommande nya året som en dagbok med enbart oskrivna blad och vi avger olika slag av löften i förhoppning om att kunna hålla ens en del av dem. Kanske midsommaren och månaden efter den också kan ge möjligheter till en nystart? Inom kommunalpolitiken och även inom rikspolitiken blir det några lugnare veckor under högsommaren. Nyligen hade vissa partier sina ordförandeval och för kandidaterna har det varit en hektisk vår, samtidigt som vi hade ett EU-val. Även om Lovisabon Otto Andersson inte blev Svenska folkpartiets nya ordförande gjorde han ett bra val och han har på många sätt lyckats sätta Lovisa på kartan. Den sakliga framtoning han har fungerar som bra föredöme i olika sammanhang. Andersson har under många år jobbat sida vid sida med avgående ordföranden och nya Europa-parlamentarikern Anna-Maja Henriksson och i Östnyland hoppas vi att han har många år och nya mandatperioder framför sig i riksdagen. I sitt tal på partidagen lyckades Henriksson binda samman alla de stora och viktiga händelser hon och hennes parti varit med om sedan juni 2016 då hon valdes till ordförande. Barack Obama var president i USA då, och i regeringen satt SFP för första gången på 36 år i opposition. Tuffa frågor kring sjukhusens vara eller inte vara följdes av coronapandemin, sedan Rysslands krig mot Ukraina och Finlands medlemskap i Nato. Men Henriksson talade också om livets mjukare värden. Hon lyfte fram ett minne från barndomens fiskefärder på Mässkär då en granne gav henne visdomsord som bar långt fram i livet. ”Nisse, hur vet du var alla stenar finns?”, frågade lilla Anna-Maja. ”Det vet jag inte”, svarade han. ”Men jag vet var de inte finns”. Den stunden fastnade i Anna-Majas minne. I politiken råkar många ofrånkomligen också ut på okända vatten ibland. Och i ett samhälle som blir allt mer hårt och hektiskt, där nyheter ska ut direkt och media tävlar stenhårt med varandra om klicken på webben, får i synnerhet politiker aldrig vara ifred. Kunde var och en av oss som konsumerar journalistik tänka om där och göra tydliga val angående vad vi vill klicka in oss på? Söker vi sensationerna eller vill vi ha den granskande, djuplodande, eftertänksamma och sakliga rapporteringen och referaten? Kan vi i sommar ge oss själva lugna stunder då vi andas djupt, njuter av det som sker i naturen och samtidigt funderar vad vi kan göra för att alltid stå upp för alla mänskors lika värde, för jämställdhet och för jämlikhet? Henriksson konstaterade att vi lever i en orolig tid. En tid då polariseringen tilltar och individualismen blomstrar. Så känns det tyvärr ibland också i Lovisa. Ändå behövs vi alla på alla plan. Förmåga till samarbete är A och O. Alla måste inte ha samma åsikt men gärna nog förmågan att kunna diskutera och hitta en gemensam väg framåt. Låt oss hålla det i minnet. Glad midsommar! (Carita Liljendahl/NÖ) LEDARE 13.6.2024 Vi lever i tiderna efter EU-valet som avgjordes under det gångna veckoslutet. Trots att högervindar överlag svepte över Europa åstadkom Li Andersson från Vänsterförbundet en rejäl skräll och blev Finlands röstdrottning med 247 604 stycken röster. Det här är en rekordstor mängd röster när det gäller Europaparlamentsval i Finland. Antalet röster motsvarar nästan 14 procent av alla givna röster. Att hon samlade så pass mycket röster kan nog ses som en protest mot den nuvarande regeringens åtstramningspolitik. Inte heller att förglömma faktum att hon är en skicklig politiker. Trots att det i opinionsundersökningar förutspåtts ett dåligt val för Svenska folkpartiet i EU-valet kan partiaktiva andas ut i och med att partiordförande Anna-Maja Henriksson blev invald i Europaparlamentet. På det här sättet kan Henriksson göra en värdig sorti till Bryssel och låta följande partiledare ta över hemmavid. Vem det blir får vi veta under partidagen instundande veckoslut. Ur Lovisavinkel är valet särskilt intressant då riksdagsledamoten Otto Andersson kandiderar till posten. Till valets stora förlorare hör Sannfinländarna som förlorade ett mandat. Partiet har en historia med lågt valdeltagande i EU-valet vilket kan förklara resultatet. En annan förklaring kunde vara de nedskärningar som gjorts med partiordförande Riikka Purra i spetsen som finansminister. Samlingspartiet som gjorde ett utmärkt val är största partiet på de flesta röstningsområden i Nyland. På Yles karta som berättar om röstningsresultaten finns det endast fem nyländska kommuner med ett annat parti på topp. De är Borgå, Lovisa och Lappträsk i östra Nyland samt Ingå och Raseborg västerut. Här är det SFP som håller titeln som största parti. I Mörskom är åter Samlingspartiet störst. Detsamma gäller för Pyttis. Valdeltagandet i EU-valet är traditionellt lågt och brukar vara under 50 procent. I år gick 40,4 procent av alla de röstberättigade finländarna till valurnorna. Det är onekligen en mycket låg röstningsprocent och nog en av orsakerna till att en del opinionsundersökningar visade felaktiga prognoser. I Lovisa gick 38,1 procent av alla röstberättigade till valurnorna medan valdeltagandet i Lappträsk var litet bättre med 40,1 procent. Valdeltagandet i Pyttis var litet lägre och låg på 37,2 procent medan samma mängd i Mörskom gick till valurnorna, det vill säga 37,2 procent av de röstberättigade. En kuriositet för valet var att det endast fanns en kandidat från östra Nyland. Det var Borgåbon Frida Sigfrids som ställde upp för SFP. Hon arbetar till vardags i riksdagen tillsammans med Anna-Maja Henriksson och riksdagsledamot Mikko Ollikainen. Sigfrids gjorde ett strålande val med hela 4 795 röster och ska ha en eloge för sin insats. (Marit Björkbacka/NÖ) Ledare 6.6.2024
Det duggar tätt med nyheter kring barn och familjer. Den låga nativiteten i Finland har i flera år oroat befolkningsexperter och politiker. Vi föder allt färre barn. Om vi vill att det föds flera barn i Finland i framtiden är det avgörande att de som ska föda barnen blir hörda och får den hjälp och det stöd de behöver. Det är även av stor betydelse att förlossningssjukhus finns relativt nära. Styrelsen för HUS fattade den sjätte maj beslutet att Lojo bb stänger när nya lokaler i Jorv och Kvinnokliniken blir färdiga. Förlossningsverksamheten från Lojo sjukhus flyttas till HUS övriga förlossningsjukhus under kommande år. Det här skapar oro och ilska bland de berörda. Svenska Yle intervjuade nyligen Erica Kullberg, barnmorska på Lojo bb. Efter att beslutet fattats är hon chockad. Hon undrar om det finns tillräckligt med plats på andra förlossningsavdelningar. – Det sägs att det föds 2,8 barn om dagen på Lojo bb och de kan bra skyfflas omkring på resten av platserna. Men de flesta dagarna de senaste veckorna har det fötts 4–6 barn per dag i Lojo och det har varit fullt överallt annanstans också, säger Kullberg. Barnafödslarna minskade klart i alla nordiska länder under 2022 och Finland hade den klart lägsta nativiteten i Norden, uppger Institutet för hälsa och välfärd. Det var den största minskningen på över femtio år. I fjol föddes 15 521 barn i Nyland. Det är 236 barn färre, alltså 1,5 procent mindre än under 2022. Från 2021 till 2022 var minskningen ännu större, rentav 10,1 procent. − Antalet födda var väsentligt mindre än vad Statistikcentralen förutspådde under den så kallade ”coronaboomen”, säger överläkare Aydin Tekay, direktör för jourverksamheten inom kvinnosjukdomar och förlossningar på HUS. Den låga nativiteten har inte en enda orsak och kan inte heller avhjälpas med enstaka åtgärder. Men samhällets inställning till barn och föräldraskap spelar en roll. Får föräldrarna tillräckligt stöd? Ser vi barnen och deras behov? Hör vi dem? Känner barnfamiljerna sig välkomnade? Att kunna träffa liksinnade i samma livssituation som en själv är av stor betydelse för välbefinnandet. Evenemang riktade till barnfamiljer är ofta uppskattade och välbesökta och vi på Nya Östis försöker bevaka så många som möjligt i mån av möjlighet. Fortsätt tipsa oss om evenemang som ordnas på olika håll. För att Finland ska kunna stoltsera som ett barnvänligt samhälle måste barnfamiljer känna sig välkomnade och inkluderade i samhället. I stället för att skära ner måste vi se de kommande generationerna som en investering. För att Finland ska kunna stoltsera som ett barnvänligt samhälle måste barnfamiljer tilldelas resurser. Finland ska vara ett land där det är välkommet att föda och uppfostra barn. Barnfamiljer måste få känna att de har en plats i samhället. Våra beslutsfattare måste fortsättningsvis förstå att hela samhället mår bättre om barnen mår bra. (Anna Johansson/NÖ) Ledare 30.5.2024
Snart är det dags att fira att skolorna slutat för det här läsåret och att sommaren är här. Vilket betyder att det kan bli en del ganska uppsluppna fester som fortsätter långt in på morgontimmarna. Fira får vi göra och fira ska vi alltid då anledning finns. Med måtta och förstånd, kan också tilläggas. För ibland rinner förståndet ut när alkoholen rinner in. Under skolavslutningarna brukar patruller av stadens anställda, men ibland även av frivilliga personer, röra sig på stan. Polisen är också då mer synlig än under resten av vårens och sommarens veckoslutskvällar. Deras närvaro har en lugnande effekt. Men hur ska vi göra för att helt och hållet få slut på de totalt onödiga och vansinniga fallen av ofog? Vi har fått läsa mycket om dem de senaste dagarna såväl i sociala medier som i tidningar och på webbplatser. Det börjar kännas tjatigt att skriva ”det behövs en hel by för att uppfostra ett barn”, fastän det är sant. Lika tjatigt känns det att skriva att det är föräldrarnas ansvar att ha koll på vad barn och unga gör. Eller att fråga oss om alla föräldrar inte vet vad deras barn och unga sysslar med. I grund och botten handlar allt om attityder och attitydfostran. Många av oss fick som barn lära oss att vi inte slänger godispapper på marken och därför slänger vi inte skräp på marken i dag heller. Att förstöra andras egendom kom inte heller på fråga. Men gjorde någon det och blev ertappad för sitt tilltag, blev hen också tvungen att betala ersättning eller att på annat sätt göra rätt för sig. Det är väl det minsta vi kan kräva även i dag. Det finns övervakningskameror som visar vem som gått bärsärkagång på Skeppsbron. På Drottningstranden torde också övervakningskameror kunna avslöja vem som vält omkull krukor med planteringar. Eller är kamerorna bara så kallade ”dummies” som inte fungerar på riktigt? Om vi har riktiga kameror måste någon ha tid att kolla på videoupptagningarna och sedan ställa vandalerna till svars. På Drottningstranden har också vansinneskörning börjat förekomma. Nu funderar Lovisa stad om det är nödvändigt att sätta upp vägspärrar där. Sådant kostar skattepengar och känns onödigt om det bara är ett fåtal personer som agerar mot lagen. Om ingen behöver betala för sig eller ta ansvar för skadegörelse betyder det att samhället godkänner sådan. Förövarna kan rycka på axlarna, flina och gå vidare till nästa plats de vill förstöra då de nästa gång mår dåligt och har behov av att avreagera sig. De var en fin gest av de ungdomar som lyfte upp de omkullvälta krukorna på Drottningstranden och hjälpte till att städa upp. Men det borde inte vara nödvändigt att behöva göra så eftersom andra inte ska få förstöra. Låt oss alla bidra till att vi får en fin sommar utan skadegörelse i Lovisa. Anmäl om du ser ofog göras, eller om du upptäcker sådant dagen efter. (Carita Liljendahl/NÖ) Ledare 23.5.2024
Så blåste det åter upp till storm i lilla Lovisa. Loviisan Sanomat skrev på sin webbplats för en vecka sedan om olika kopplingar mellan förtroendevalda och av staden anställda tjänstemän. Vem har gynnat vem, i vilka sammanhang och borde någon av dem som fattade beslut ha jävat sig i vissa frågor? Enligt Loviisan Sanomat höll stadsstyrelsen redan i mars ett så kallat krismöte där endast ett ärende behandlades och det var på föredragningslistan stämplat som hemligt. Nya Östis gräver inte vidare i detta ärende utan väntar också nu på interna och obundna utredningar. Så gjorde vi även tidigare i våras då det i tidningsspalterna och etermedia riktades anklagelser bland annat mot stadsdirektör Jan D. Oker-Blom. Nya Östis fortsätter på sin utstakade linje med motiveringen att ord ofta står mot ord. Utan anställda är dessutom tidningens möjlighet att bedriva djuplodande och granskande journalistik begränsad. Då tidningen Östnyland tidigare i våras öppnade ärendet om olika misstankar mot stadsdirektören, och då Loviisan Sanomat nu skriver om kopplingarna mellan förtroendevalda och tjänstemän, handlar det om ett arbete där flera journalister varit engagerade. Uppdraget har pågått under en längre tid, och först då media är säker på att den har allt sitt på det torra, kan artiklarna offentliggöras. Ingen tidning tar en medveten risk att bli åtalad för förtal. I dagens samhälle, där falska nyheter är vardag och artificiell intelligens också kan ställa till det på ett sätt som inte från början var avsikten, behövs granskande journalistik. Vi ska vara glada för att sådan ännu får genomföras i vårt land, och lita på att majoriteten av journalisterna gör ett jobb som de med rent samvete kan presentera. Att klickjournalistiken fått allt starkare fäste kommer vi ändå inte ifrån. Loviisan Sanomats nyhet publicerades först på webben den 16 maj och inte samma dag i papperstidningen. Hur många klick en artikel får på webben har stor betydelse för marknadsföringen. De fungerar som försäljningsargument då annonser säljs till tidningar och webben. Statistiken talar sitt tydliga språk, så här många besök har vi på webben och så många har läst just den här artikeln. Även om Nya Östis inte går i samma spår som andra tidningar, och inte heller har webben som viktigaste verktyg, tycker vi att de saker som lyfts fram denna vår i Lovisa är viktiga. Dels handlar det om användning av skattebetalarnas pengar, dels om ett förtroende som väljare ger personer i ledande positioner. Om flera personer inom stadens förvaltning en längre tid känt till olägenheter och inte påpekat dem, är också det en moralisk fråga som invånarna har rätt att känna till. Det är trist att stadens image lider av denna publicitet. Men ofta är det så att även tråkiga saker på sikt kan leda till något bättre. Att luften rensas, att alla kan börja om från rent bord. Vägen dit är ännu lång, men den är inte omöjlig. (Carita Liljendahl/NÖ) LEDARE 16.5.2024 Vanvårdade hus i Lovisa skapar kontinuerligt rubriker i medierna. Historiskt kunde listan göras lång, men här bara några aktuella exempel: Hambergska hemmet som förfaller inför våra ögon, och de två försummade men fredade fastigheterna på Drottninggatan 12 och 14, som nu igen behandlats i stadens högsta ledning. För medieforskare kunde det vara intressant att studera hur bilden av Lovisa har påverkats av alla historiska incidenter kring gamla hus. Hur många gånger har inte den krackelerande fasaden och de skadade balkongerna i Hambergska hemmet väckt förargelse på sociala medier? Och hur mycket har inte brännvinstornet vid Klapphusgatan genom årtionden diskuterats i offentligheten? Närliggande Tenngjutarens hus, som i sig knappast var i dåligt skick, brann ner 2018 och rubrikerna var igen stora, och av samma orsaker: De gamla kända husen uppfattas som en viktig del av vår kollektiva identitet. När Lovisabor tar emot gäster från huvudstaden handlar samtalet sällan om hur livligt nattlivet, kulturlivet eller det akademiska livet är i Lovisa. Men alla besökare verkar intresserade av de gamla husen i staden och historierna bakom dem. I Lovisa har beslutsfattarna och myndigheterna lyckligtvis sedan länge förstått värdet i att bevara de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna i staden, utan att tvingas till det genom lagstiftning. Existerande skyddsbeteckningar utvärderas kontinuerligt vid olika planläggningsprojekt. Men allt handlar inte om stadsplanering utan även om ekonomiska prioriteringar och rättvisa. Gällande Hambergska hemmet har det genom åren framkastats olika förslag. Ett var att staden skulle renovera byggnaden som sedan kunde fungera som hotell eller gästhem. Men hur rättvist är det att med skattemedel renovera en byggnad som sedan tas i bruk av en enskild företagare som därmed får en fördel gentemot andra företagare? Ett annat förslag som tidigare behandlades på hög politisk nivå var att skapa ett konstmuseum i Hambergska hemmet. Förslaget seglade en tid i medvind men stötte sedan på motstånd. Just nu finns ett konkret förslag från Lovisa konstförening om att skapa en konstverkstad i byggnaden under namnet Taidepaja Helene /Konstverkstad Helene, efter Helene Schjerfbeck som bodde där 1940 och skapade verket ”Flickan från Lovisa”. Också här har en stor del av debatten handlat om rättvisa, och en rädsla för att med skattemedel subventionera en enskild förening, även om föreningen har ett allmännyttigt syfte. Bekantar man sig med beslutsunderlaget för Hambergska hemmet och de två vanskötta fastigheterna på Drottninggatan står det klart att stadens beslutsfattare i längden inte kan ducka för de här frågorna som betyder så mycket för Lovisas profil som de historiska husens stad. Här finns ingen perfekt lösning, men det värsta vore att bara låta förfallet fortsätta. Och förfallet fortsätter så länge byggnaderna står tomma och oanvända. (Peik Henrichson/NÖ) |
Kategorier
Alla
Arkiv
Juli 2024
GDPR
|