LEDARE 26.9.2024

Hösten är förändringens tid oberoende om det handlar om ivern hos en skolelev vid skolstarten eller faktum att de sista sommardagarna är över och hösten åter känns i luften. Hösten minsann en förändringens tid också för Nya Östis i och med att ledarskribenten ifråga tar över som chefredaktör från det här numret framåt medan Anna Johansson börjar verka som redaktionschef. 

Vi har båda i många år arbetat för Nya Östis och ser fram emot att kunna erbjuda en tidning som också fortsättninsvis lyfter fram olika händelser i regionen. 
​
Förändringens tid i all ära men vänner av tidningens tidigare linje behöver inte vara orolig över att det som gör just Nya Östis unikt ska försvinna. Också i fortsättningen ska vi berätta om både små och stora händelser i trakten. Innehållsmässigt är för tillfället den enda planerade förändringen att ha mer fokus på nyhetsbevakningen än tidigare. 

Rent strukturellt sker en stor förändring i och med att två personer arbetar med att leda tidningen istället för att ansvaret ligger på en persons axlar. Tidningen har med åren vuxit och arbetsmängden ökat. Posten som chefredaktör innebär ett ansvar för de administrativa uppgifterna medan redaktionschefstiteln är ny. Till arbetsuppgiferna hör att ta hand om det löpande arbetet som krävs för att varje vecka kunna publicera en läsvärd tidning. 

En dagstidning blir förstås inte till utan hjälp av många aktiva medarbetare som gör en så viktig insats. Våra medarbetare är guld värda och ska ha ett stort tack för sina fina insatser. Detsamma gäller för Carita Liljendahl och hennes insats som chefredaktör. Utan dem skulle det inte bli en tidning som vecka ut och vecka in erbjuder många läsvärda och människonära artiklar. 
Nya Östis styrka har redan länge varit att rapportera om det totalt lokala. Det fortsätter vi med. Vi ska skriva om evenemang och andra händelser i regionen samt vara måna om att berätta om Lovisastraktens rika historia med fokus på framtiden. 

Nu återstår att tillsammans med er kära läsare utvecklas för att göra en ännu bättre tidning. Redaktionen tar gärna emot nyhetstips. Dela med er vad ni vill läsa om. Det kan handla om allt från personintervjuer till lokala fenomen. 

Vi på redaktionen önskar er givande lässtunder också framöver! (Marit Björkbacka/NÖ)​

LEDARE 5.9.2024

Det går inte att komma ifrån att vi lever i nedskärningarnas tid. Det var exempelvis inte länge sedan som Nya Östis kunde publicera nyheten om att HUS inleder samarbetsförhandlingar för uppnå besparingar på 50 miljoner euro. 
​
Målet med samarbetsförhandlingarna är årliga besparingar på 50 miljoner euro, vilket innebär en minskning på omkring 990 årsverken. Det här rubbar vardagen för omkring 28 000 personer tills förhandlingarna är över och arbetsplatsen ”hoppeligen” är säkrad. 

En annan åtgärd som också påverkar oss östnylänningar är att förberedelserna av den permanenta överföringen av Lojo sjukhus förlossningsverksamhet till andra HUS-sjukhus har inletts. Också om förlossningsavdelningen har varit stängd under sommaren kom det snabba stängningsbeskedet som en chock för många. Efter det här blir det en betydligt större belastning på de återstående förlossningsenheterna i huvudstadsregionen. 

Regeringens spariver har påverkat dem som mest behöver stöd. Bland annat har de arbetslösa drabbats. De senaste sparåtgärderna innebär att den inkomstrelaterade dagpenningen för arbetslöshet skärs ned med ytterligare tjugo procent redan efter två månaders arbetslöshet. Efter åtta månaders arbetslöshet tas fem procent bort. 

På lokal nivå har välfärdsområdenas ekonomi stötts och blötts under den korta tid de verkat. Det här så pass mycket att direktörerna för välfärdsområdena har känt sig manade att skicka ut ett pressmeddelande, i vilket direktörerna vill betona att invånarna och personalen i områdena inte behöver oroa sig för välfärdsområdenas tjänster. 

"Vårt budskap är detta: välfärdsområdenas lagstadgade tjänster säkerställs." 
Det kanske stämmer men kräver nog inbesparingar som i sin tur påverkar verksamheter som inte är lagstadgade. 

I Nya Östis Facebookgrupp finns exempelvis en insändare av aktörer från föreningen Socialpsykiatriska föreningen i Östra Nyland som driver klubbhus i både Lovisa och Borgå. Klubbhusen är mötesplatser för personer med mentala utmaningar. 

Från föreningens sida ställs frågan om hur de verkliga inbesparingarna uppstår när sparivern är som störst. ”Om stöden till klubbhusen minskar och verksamheten blir mindre eller upphör, syns det här i ökade kostnader för de offentliga lagstadgade tjänsterna.” 

Fakturan för att ta hand om dem som faller igenom de återstående statliga skyddsnäten betalas av den enskilda individen oberoende om det är frågan om hens välmående eller hens skattepengar. 

Det har redan länge varit en sanning att det är billigare att förekomma än att förekommas. Låt oss hoppas att förnuftet så småningom skulle ta överhanden så att vi inte sparar bort den välfärd vi ännu har kvar. (Marit Björkbacka/NÖ) 
​

LEDARE 22.8.2024

Det drar ihop sig till ett händelserikt veckoslut i Lovisa. Lovisa Historiska Hus lockar troligtvis åter tusentals besökare, kanske rentav över tiotusen, under två dagar. Antalet besökare har genom åren varit svårt att räkna exakt. Dels utgår arrangörerna från antalet sålda biljetter, dels försöker de uppskatta hur många som besöker evenemanget utan att köpa biljett. Att komma fram till en exakt besökarsiffra är svårt, för att inte säga omöjligt. 

Lika omöjligt är det att komma ihåg alla som varit med om att starta evenemanget. Maria Schulgin, som är beskyddare för Lovisa Historiska Hus i år, var en av dem. Efter det har föreningen haft olika styrelsemedlemmar, ordföranden och projektansvariga. 

Då allting började hette dagarna Renovera Ger Mera (RGM). Tidningen Östra Nyland var under några år med och producerade en RGM-bilaga. Maria Schulgin var då delansvarig för mässtidningens produktion och övervakade Östra Nylands layout. Senare blev det tidningen Itäväylä som tillsammans med arrangörerna började producera och distribuera LHH-tidningen. 

Vem som egentligen är värd vilken hederstitel eller vilken form av tack är kanske i slutändan inte det viktigaste. På något sätt har alla Lovisabor, och även personer från andra orter, varit med om att forma evenemanget genom åren. Försäljarna i Delikatessparken kommer från olika orter, detsamma gäller de som medverkar i Samlarmässan och de som säljer på torget och på andra platser i staden. Föreläsare och utställare har dragit sina strån till stacken. 

Restauranger och cafeterior lever upp under just de här dagarna när det vimlar av människor i gatubilden. Lika livlig och underbart levande som Lovisa ter sig som stad under sista veckoslutet i augusti, lika tyst och tom blir den måndagen den 26 augusti. Ofta känns det lite som då luften går ur en ballong. En ballong som först är ståtlig och stor, glad och fin, tappas sedan på luft och flyger med ett fräsande ljud iväg någonstans. Sedan ligger ballongen som en tom trasa på marken och vi får vänta ett helt år på att en ny ballong ska stiga. 

Förutsatt att vi inte börjar fylla nya ballonger med luft. Nya Östis har skrivit det förr, men det finns fortfarande mycket att göra för att Lovisa ska hållas levande också under hösten och vintern. Alltid handlar det inte ens om evenemang av den storleksklass som LHH har. Mindre tillställningar lockar också, men framför allt handlar det om att vi som bor i Lovisa måste ta oss ut från våra hem. Vi måste gå längs gatorna i staden och besöka de affärer, cafeterior och restauranger vi har kvar här. 

Gå ut under LHH-helgen, köp lokalt producerat, gör fynd på loppmarknader. Men gå ut även i framtiden, och handla det du kan i Lovisa. Undvik köp via internet då det är möjligt. 

Länge leve Lovisa Historiska Hus, hurra! Men länge leve även Lovisa! (Carita Liljendahl/NÖ)​

Ledare 15.8.2024.

Vi har alla rätt att känna oss trygga och veta att hjälpen är nära då olyckan är framme. Borgå sjukhus och eventuella sparplaner är något som med jämna mellanrum lyfts fram.  Yle Östnyland informerade för några månader sedan att Borgå sjukhus får en ny profil vilket innebär förändringar i operationsverksamheten. Det här beslutet fattade HUS styrelse måndagen den sjätte maj.

Operationer på nätter och helger koncentreras till sjukhusen i Mejlans, Jorv och Hyvinge. Borgå sjukhus ska fokusera på så kallade elektiva operationer, med andra ord, operationer som planerats på förhand. ”I stället för jouroperationer ska Borgå sjukhus få tusen nya inplanerade operationer” säger Elin Blomqvist-Valtonen (SFP) som sitter i HUS styrelse. Blomqvist-Valtonen är tudelad kring profiländringen. Hon tycker inte den är ideal för Borgå men nog den bästa av ”hemskt mycket sämre scenarier”. Blomqvist-Valtonen är nöjd över att utbudet av specialiserad sjukvård fortsätter som tidigare i Borgå.

Sjukhuset ska också i fortsättningen ha anestesi-, kirurgi- och invärtesmedicinsk jourverksamhet dygnet runt.

I praktiken kommer utbudet av olika typer av operationer att bli snävare. I dag utförs till exempel en liten andel plastikoperationer, främst handkirurgi. Sådana ingrepp ska inte göras i fortsättningen i Borgå. I stället ska Borgå sjukhus göra fler operationer av det man redan i nuläget gör mycket av. Förändringen i operationsverksamheten leder inte till personalnedskärningar.

”För den lokala invånaren är det absolut viktigaste att vi lyckades trygga jourverksamheten i den utsträckning som vi har i dag”, säger Blomqvist-Valtonen.

Jouren behövs hela tiden och det är en plats vi inte åker till i onödan. Vetskapen om att den finns då den behövs gör att vi känner oss trygga.

När olyckan är framme för människor i alla åldrar är det viktigt att veta att det går att få hjälp snabbt och när som helst under dygnet. Då luften fylls av oro över en anhörig eller sitt egna plötsliga insjuknande är ett empatiskt bemötande av stor betydelse. Under sådana ögonblick måste vi kunna känna oss sedda, förstådda och trygga.

Vi östnylänningar, såsom alla andra finländare förtjänar att ha ett sjukhus med jour för att stärka vår trygghetskänsla. (Anna Johansson/NÖ)

LEDARE 08.08.2024
I dagens tidning finns en kort nyhetstext om att Nya Östis inleder rekryteringen av en ny chefredaktör. Någon rafflande nyhet är det inte och ingen dramatik ligger bakom chefredaktörens önskemål om att få sluta efter den sista september.

Ledartexter skrivs sällan i jag-form men i den här texten går det inte att undvika. Den första ledaren som chefredaktör för den här tidningen skrev jag den första augusti som nyvald till posten 2019. Det är fem år sedan och ledaren hade rubriken ”Blicka framåt – se Lovisa 2023”. Den handlade om bostadsmässan och planeringen som hade kommit igång kring den.

Efter det har ett antal ledare sett dagens ljus och för det mesta har Nya Östis, genom mig och även genom flera andra skribenter, strävat till att lyfta fram positiva fenomen och att skriva på ett konstruktivt sätt. Detta vare sig det gällt ledartexter eller artiklar.

När en ny chefredaktör inom sinom tid tar över får hen sätta sin prägel på tidningens innehåll. Min förhoppning är att Östra Nylands arv ska leva vidare. En grundpelare i tankesättet är att ingenting är för litet och därmed oviktigt för tidningen. Det riktigt lilla lokala från Lovisanejden finns inte att läsa på svenska i någon annan tidning än i Nya Östis. Vi ska också komma ihåg att lyssna på läsarna och inte tro att vi vet vad de vill ha. Det är inte vi som sätter agendan.

Alla som så vill ska få synas i lokaltidningen och tonen i såväl spalterna som i vår populära Facebookgrupp ska fortsätta vara uppmuntrande och god.

Allt har sin tid, brukar man säga. Fem år på en chefspost är en lagom lång tid. Det gör gott att låta nya vindar blåsa, att ge nya tankesätt och idéer fritt spelrum. För mig har tiden som chefredaktör varit givande, spännande och rolig. Tidsspannet med att ge ut en tidning i veckan betyder också att jobbet är krävande. Men för mig har det varit en livsstil att vara lokal reporter och även ett ansikte utåt, först för Östra Nyland och sedan för Nya Östis.

Det händer hela tiden något i Lovisa. Ibland sådant som kan anses omtumlande och inte alltid så trevligt att lyfta fram. Men för det mesta har vi kunnat skriva om härliga evenemang, underbara personligheter och allehanda lokala fenomen.

Nya Östis leds av chefredaktören men tidningen är ingenting utan sina medarbetare, sina läsare och annonsörer. Under snart tio års tid har Nya Östis haft trogna sådana. Upplagan har ibland gått uppåt, ibland dalat något, men den har hållit sig stabil och verksamheten har kunnat fortsätta år efter år.

På den redan inslagna vägen hoppas jag Nya Östis kan fortsätta många år till. Tidningen ska och kan också utvecklas, både innehållsmässigt och eventuellt även med digitala lösnummer som säljs från tidningskiosk.

Fortsätt hålla kontakt med oss på redaktionen. Ge oss nyhetstips, säg vad ni vill läsa om i Nya Östis. Jag fortsätter ge er service som chefredaktör till slutet av september. (Carita Liljendahl/NÖ)

Ledare 1.8.2024

Trädgårdsentusiasterna i Lovisa kan åter detta veckoslut glädjas över evenemanget Öppna trädgårdar som varit en av stadens stora dragplåster sedan starten 2006. De flesta av årets 14 trädgårdar finns nära stadens centrum, men en del också i Pernå, Skinnarby och på Sarvsalö. På några gårdar bjudet det också på musik, arbetsuppvisningar, kostnadsfria föreläsningar, kafé och försäljning av konst och trädgårdsprylar. Förhoppningsvis lockar trädgårdarna besökare även från andra orter.

I år har arrangören Lovisa trädgårdsförening valt att haka på det riksomfattande Trädgårdsförbundets tema om att väcka alla sinnen, och förnimma trädgårdens dofter, färger och ljud. Den upplevelsen blir speciellt stark i Lovisa där trädgårdarna så tydligt skiljer sig från varandra, både gällande storlek, utformning och bakomliggande livssyn.

De största trädgårdarna hittar man ofta i byarna utanför centrum, exempelvis nykomlingen Jaana Kaparis färgsprakande trädgård i Räfsby som till ytan är dubbelt så stor som de flesta trädgårdarna i centrum. Ännu för några år sedan var det en mörk gård omringad av en hög grandunge, men efter att Kapari beslutade öppna sin trädgård för ljus blev den en vackert blommande oas. Hennes trädgård är också ett exempel på hur det vilda kan leva sida vid sida med anlagda rabatter och grönsaksodlingar. Trädgårdsmästaren kan alltså följa sin intuition i stället för att strikt följa gamla sedvänjor och dogmer.

Det bästa med Öppna trädgårdar är att värdarna så gärna ger sig tid att berätta om olika detaljer på sina gårdar, vilket är inspirerande för alla som själv har en trädgård. En del besökare koncentrerar sig på det estetiska, medan andra vill ha praktiska tips gällande nyttoväxter.

På tal om de mer vilda inslagen i trädgården, verkar det vara en ny trend att klippa gräsmattan selektivt, och på sina ställen lämna kvar små ängsliknande otämjda öar, vilket bin och andra pollinerare uppskattar. Allt som främjar den biologiska mångfalden är välkommet.

Även gällande ogräs är det möjligt att tänka utanför ramarna. Brännässla, kirskål, maskros, rölleka och tusensköna är några exempel på en lång rad växter som traditionellt har betraktats som ogräs. Men när den näringsrika brännässlans eller maskrosens blad ännu är späda kan man fräsa dem i en stek- eller wokpanna på samma sätt som man gör med odlad bladkål. Späda kirskålsblad kan man rentav använda som sådana för att dryga ut en färsk sallad. Och gällande röllekan och den fleråriga tusenskönan: det är väl i grunden en smaksak om man tycker att de envisa och snabbt spridande blommorna förstör gräsmattan.

Till trädgårdens väsen hör förstås att den i motsats till den vilda naturen är planerad och skapad av människohand. Men en trädgård kan både anläggas och avnjutas med öppet sinne. (Peik Henrichson/NÖ)

Ledare 25.7.2024

Att påstå att allt bara förfaller och förfaller i Lovisa är förstås inte sant. Ändå finns det allt för många centralt belägna platser och byggnader i staden som skulle kräva en översyn. Somliga skulle behöva en rejäl ansiktslyftning, andra ett helt nytt liv, en tredje plats kunde kanske klara sig med lite målning och nya bräder. Hur som helst, vi behöver inte vandra runt många kvarter innan vi hittar flera platser som vi kunde döpa till Lovisas skamfläckar.

Det sorgliga är att åren bara går och går och ingenting görs. Som exempel kan vi ta den gamla tv-reparatörens hus mitt emot servicehuset Esplanad på Drottninggatan och gamla järnhandeln ett stenkast därifrån. Då byggnader är skyddade enligt lag och inte får rivas borde det finnas bestämmelser som också förpliktigar ägaren att hålla husen i skick. Rivningsbeslut har för den gamla järnhandelns del lett till inlämnade besvär och så har åter månader och år gått. Nu ser det ut som om den byggnaden kanske inom kort kan rivas. Vad som sedan byggs i stället är däremot oklart. Det borde vara något i samma stil, något som ens lite påminner om det som varit.

I samma kvarter har vi den gamla hotellrestaurangen Skandinavia, även Skansen kallad. Enligt vad Nya Östis erfar verkar huset vara i ganska gott skick, om vi bortser från förstörd inredning. Inga större vattenskador tycks ha uppstått eftersom vattnet varit avstängt. Den fukt som regn och rusk och kalla vintrar medfört har förstås slitit på huset, men takstockarna är friska.

Mäklaren önskar mera publicitet åt huset eftersom det har stort potential att bli nästan vad som helst. En tanke har varit att visa Skansens nedre våning under Lovisa Historiska Hus-dagarna. Även om byggnadens insida har sett sina bästa dagar, och även borde städas upp innan en visning, skulle det vara sanningen som besökarna fick se. Såhär har tidens tand gått åt den gamla fina restaurangen, men fortfarande kan huset räddas. Genom att visa upp huset åt en bred publik kunde kanske en investerare hittas, någon som ser alla möjligheter som byggnaden har.

Det har genom åren funnits alla möjliga visioner för utveckling av Skansen. Bland dem kanske ett av det intressantaste var Kalle Jalkanens planer, där också taket skulle ha utnyttjats för odlingar.

Varför är de som har drömmar och visioner så få i dag? Hur ser stadens tjänstemän på byggnaden? Upplevs den som en belastning eller en tillgång. Det är inte Lovisa stad som äger huset, men kunde staden ändå göra något för att rädda huset vars gård också erbjuder möjligheter till nästan vad som helst.

Sedan har vi också många affärsutrymmen som står tomma mitt i centrum. Hur vi ska få liv i dem är en annan fråga. Förra restaurangen Locale lever tillfälligt upp i augusti, men är det bara så sorgligt att Lovisa är en för liten stad för att kunna ha ett levande centrum även vintertid? (Carita Liljendahl/NÖ)