Knappt har sommaren dragit sin sista suck och trädens löv börjat få nyanser i gult, rött och orange, så är det dags att fundera på en av vinterns mest efterlängtade traditioner. Lucia har valts i Lovisanejden sedan 1954, först i tidningen Östra Nylands regi och då den tidningen lades ner tog Nya Östis över arrangemanget som fick namnet Lovisanejdens Lucia. Arrangemanget har således sjuttio år långa anor.

Sedan 2015 har Nya Östis haft hand om konceptet, de senaste åren i nära samarbete med Röda Korsets Lovisanejdens avdelning, Östra Nylands ungdomsförbund och Agricola svenska församling. Tidigare om åren var också Lovisa Företagare och Lovisa stad med i arrangemanget. Till mångas glädje, särskilt under coronapandemin, videofilmades kröningen och uppträdanden av Loviisan Sanomats tidigare chefredaktör Arto Henriksson.
 
Det här samarbetet har varit unikt och givande för alla parter. Vi hoppas att det hela får en fortsättning, även om traditionen nu ser ut att behöva förnyas i Lovisa. Med åren har det blivit allt svårare att hitta kandidater till luciavalet. Ifjol var arrangörerna tvungna att förlänga ansökningstiden för att få tillräckligt många flickor att ställa upp så att det kunde bli ett luciafölje. Vi hade tre fina kandidater 2022.
 
Tanken har förstås varit att alla i Lovisanejden och Lappträsk ska engagera sig. De som känner en lämplig kandidat ska fråga henne om hon vill ställa upp och sedan anmäla henne. Flickor som tycker om att uppträda och sjunga har också kunnat anmäla sig själva.
 
Men som sagt, intresset för att delta i ett val verkar ha falnat. Däremot är intresset för att hjälpa Röda Korset få in pengar till familjer som har det svårt lika stort som det varit förr. Ju fler kandidater, desto mer pengar. Men också med tre kandidater har en hyfsat stor summa kunnat samlas in.

Det är inte heller så att intresset för lucia och för själva tanken bakom, skulle ha försvunnit. Många vill gärna sprida ljus och glädje bland äldre, sjuka och ensamma. Men dagens unga flickor har fullt upp med sina studier och vill göra väl ifrån sig i skolan. De är oroliga för att deras tid inte ska räcka till då det gäller att sköta såväl skola som luciaföljets värv på bästa möjliga sätt.

I dag presenterar arrangörerna i det forna luciavalet ett nytt koncept, som ni kan läsa om på en annan plats i tidningen.
  
Vi ska värna om den fina traditionen med ett luciafölje. Vare sig där finns en flicka med ljuskrona på huvudet eller inte, så ska det finnas ett följe som sprider glädje med sång, musik och dikter. En ljusfest ska också arrangeras i kyrkan, den brukar glädjande nog vara så gott som fullsatt den 13 december. 

Traditionen har också nått över språkgränserna så att finskspråkiga också börjat ta del av den, och numera ser vi många nationaliteter samlas vid denna högtid.
 
Hjälp oss då det gäller att hålla traditionen med luciaföljet vid liv. Anmäl ditt intresse att vara med, eller anmäl personer du tycker skulle passa att vara med i följet.  (Carita Liljendahl/NÖ) ​
 
 

LEDARE 21.9.2023

Sommaren 2023 glömmer vi som bor i Lovisanejden inte i första taget. Bostadsmässan satte Lovisa på kartan också för många andra från när och fjärran. Augusti månad kulminerade sedan med Lovisa Historiska Hus och direkt efter det fick vi beskedet om att Sveriges kronprinsessa Victoria och hennes make, prins Daniel, förärar oss med ett besök.  
​
Fokus ligger således fortfarande på den lilla drottningstaden och vår stadsdirektör Jan D. Oker-Blom kunde förnöjt, förstås med glimten i ögat, i tidningen Östnyland konstatera att han aldrig tidigare varit så populär bland medierna som nu. Tidigare intervjuade nyhetsmedierna honom på grund av bostadsmässan och då han kom till finalen i valet av landskapsdirektör. Nu är också skvallertidningar och kvällspress intresserade av Lovisa och stadsdirektören. 

I dag samlas åter såväl media som ortsbor och besökare från andra orter i Lovisa. Nu för att få en skymt av Sveriges kronprinsessa som ska inviga Victoriaplatsen på Drottningstranden. 

Vad är det som gör någon från kungafamiljen i Sverige så populär också i Finland? Vi har ju vår president Sauli Niinistö och hans hustru Jenni Haukio som blivit omtyckt bland folket helt för sin egen skull. Vi hade en fantastisk statsminister i Sanna Marin och andra kvinnliga partiordföranden som ledde Finland genom stora kriser. 

Kanske det helt enkelt ligger ett skimmer av glamour över det som finns hos en monarki men som saknas inom en republik. Det är diadem i vackert uppsatta hår, glittrande långklänningar, herrar klädda i frack, vackert dukade och dignande bord med högtidliga tal under Nobelfesten. Många finländare följer noga med vad kungafamiljen i Sverige gör. Inte minst nu då kung Carl XVI Gustav firat sina femtio år på tronen. 

Mycket av kronprinsessan Victorias popularitet torde stå att finna i det faktum att hon bjuder både på elegans och glamour men att på många sätt ändå är vanlig och folklig. Nuförtiden får de som hör till kungahuset i Sverige gifta sig med män eller kvinnor av folket. Så har det inte alltid varit. Victoria gav också ett ansikte åt ett globalt problem då hovet 1997 medgav att hon led av ätstörningar. Hon är mor till två barn som hon tillsammans med sin make uppfostrar. Tillsammans utgör de ett gott exempel inför alla andra föräldrar som kämpar i vardagen. 

Gästen vi får ta emot i Lovisa i dag har bland annat kris- och konflikthantering, biståndsarbete, internationellt fredsarbete, miljöfrågor och Östersjön som specialområden. Hon är påläst som få och hennes make har sagt i en intervju till Yle att Victoria är helt unik i möten med människor. Hon får alla att känna sig sedda och fungerar som en samlande positiv kraft. 

I dag får vi som bor i Lovisa känna oss sedda. Vi kan visa vår tacksamhet för det genom att gå man ur huse ut på stan för att vinka åt Sveriges blivande drottning. (Carita Liljendahl/NÖ) 
​

LEDARE 14.9.2023 

Mycket har den senaste tiden kretsat kring frågor som berör vilka åtgärder mot rasism som måste vidtas i Finland. Vi är många som med intresse, och kanske också med såväl misstro som förskräckelse och en känsla av uppgivenhet, följt med de eskalerande debatterna i olika kanaler. 
​
Det är oerhört viktigt att de här diskussionerna förs och att regeringen fick ihop sitt meddelande om främjande av likabehandling, jämställdhet och icke-diskriminering. Det bör nu omfattas av alla och ses som ett rättesnöre även för var och en medborgare i Finland. Statsminister Petteri Orpo (Saml) försöker vara tydlig, han har satt ner foten och säger att inga avvikelser från meddelandet kan godkännas. Bryter någon mot reglerna behandlas dessa fall alla separata för sig. Vi hoppas att vi ska kunna lita på det här budskapet och direkt få se vilka åtgärder som vidtas mot dem som inte följer direktiven. 

Att hålla strama tyglar blir lättare sagt än gjort eftersom det redan förekommer nonchalanta axelryckningar och höjda ögonbryn. ”Det där är väl bara ett papper. Vi kan säga att vi håller med, men vi gör sedan ändå så som vi själva vill och så som våra väljare förväntar sig att vi ska göra”. 
Att det dessutom ges utrymme till massor av olika tolkningssätt, till exempel de som diskuterades efter att riksdagsledamot Teemu Keskisarja (Sannf) använt n-ordet då han fick tala i plenisalen, gör inte den komplexa rasismfrågan lättare. Det blir troligen stor uppslutning då Keskisarja instundande lördag, den 16 september, klockan 13 intervjuas i bokcaféet i servicehuset Esplanad i Lovisa. 

Kampen för likabehandling och icke-diskriminering fortsätter hela tiden och måste utgöra en viktig del av allas vardag. Vi kan fråga oss vilken betydelse det har att säga förlåt och när vi kan förvänta oss, eller önska oss, att någon säger förlåt. 

I Psykologguiden på nätet säger legitimerade psykologen Jenny Klefbom såhär: ”För att ett barn ska börja fundera i konfliktlösningstermer är det första som krävs att barnet förstår den andras synvinkel”. Den empatiska förmågan hos barn utvecklas då vi pratar om hur det känns för andra och hjälper barnet att ta del av den andras perspektiv. Sedan är det bra att låta barnet komma med ett eget förslag på hur konflikten kan lösas. ”Hur ska vi göra nu, vad kan du göra för att det ska bli bra igen?”. Samma regler kan användas för vuxna. 

Alla har vi varit barn och för oss alla finns det grundläggande orsaker till att vi till exempel agerar rasistiskt. Egentligen borde det inte vara svårt för sannfinländarna Riikka Purra och Ville Rydman att bara stiga upp i plenisalen och säga, ”jag ber uppriktigt om förlåtelse och jag hoppas att alla dem som jag har sårat kan förlåta mig”. 
​
Men det är svårt att säga sådant som en person inte med handen på hjärtat menar. Det är väl ungefär där som vi befinner oss nu. (Carita Liljendahl/NÖ)​

LEDARE 7.9.2023
 
Att föda barn och bli förälder tillhör för många livets största händelser. I den stunden förändras livet för föräldern eller föräldrarna. Människor som på ett eller annat sätt varit en del av det ögonblicket stannar kvar i minnet. Vi kanske inte minns namnet och utseendet, men vi glömmer inte hur vi blivit bemötta i situationer då vi varit som mest sårbara. Under sådana ögonblick måste vi kunna känna oss sedda, förstådda och trygga. Vissa ögonblick i livet glömmer vi aldrig.

Även avståndet till förlossningssjukhuset kan oroa. Ibland blir en förlossning inte alls som planerat. I fjol berättade vi på Nya Östis om familjen Broman-Vihinen i Jackarby i Borgå vars andra barn föddes på motorvägen i Forsby, cirka tjugo minuters körväg från hemmet. Den ursprungliga planen var att barnet skulle födas på centralsjukhuset i Kotka i Kymmenedalen men så blev det inte. Ambulansen hann lyckligtvis fram precis i tid från den närliggande depån i Gammelby.

För några månader sedan fokuserade Svenska Yles program ”Spotlight” på rädslor att föda. I avsnittet ”Rädd att föda” får vi ta del av några kvinnors förlossningsupplevelser. Inför programmet hördes närmare trehundra mödrar om deras förlossningar genom en enkätundersökning. De flesta föderskor har rätt goda erfarenheter men en del har upplevt problem.

De mammor som har dåliga erfarenheter beskriver i enkäten att deras smärtor inte tagits på allvar, eller att de känt sig hjälplösa när de lämnats ensamma i timtal. Spotlight riktade också en enkät till barnmorskor och fick över 40 svar. De berättar om personalbrist och stress i arbetet. En stor del av barnmorskorna som svarat på enkäten har övervägt att byta bransch och en del av dem har redan gjort det.

Att barnmorskor och övriga som arbetar med förlossnings- och eftervård trivs och orkar med sitt arbete är av stor betydelse för att helhetsupplevelsen ska bli bra. De gör ett så viktigt arbete att de förtjänar att ha en hanterbar arbetsmiljö med tillräckliga resurser.

Befolkningsförbundets familjebarometer 2022 visar att en fjärdedel av kvinnorna och en femtedel av männen som har ett barn inte vill få flera barn, på grund av förlossningsrädsla eller negativa upplevelser vid den första förlossningen.

​Om vi vill att det föds flera barn i Finland i framtiden är det avgörande att de som ska föda barnen blir hörda och får den hjälp och det stöd de behöver både före, under och efter förlossningen. Det är även av stor betydelse att förlossningssjukhus finns relativt nära, alla har inte sådan tur som familjen Vihinen-Broman att hjälpen hinner fram i tid. (Anna Johansson/NÖ)

Glada vi till skolan gå, glatt vi le och sjunga... Än vi ha vår barndomstid, än så har vårt hjärta frid.

Visst önskar vi att det kunde vara som i sången för alla barn som ska börja skolan den här sensommaren. De ska få gå till skolan glada i hågen, förväntansfulla inför allt det nya de ska få lära sig. Inget barn ska behöva gå dit med magknip förorsakat av oro för att inte passa in, eller med en känsla av att inte kunna prestera tillräckligt. Ingen ska heller behöva vara rädd för att bli mobbad och utstött.

Barn ska få vara barn så länge som det är möjligt, även om en kommande vuxenvärld gör sig påmind genom det allvar som skolstarten trots allt innebär.

I Åbo Underrättelser skriver prästen Marith Leppäkari Lindberg att det är viktigt att hantera förväntningar på ett bra sätt då vi vill skapa en positiv start på skolåret. ”För eleverna är det viktigt att förstå att det är helt normalt att känna en blandning av känslor inför skolstarten och att man får vara nervös” skriver hon.

Läsåret inom den grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen börjar tisdagen den 15 augusti i Lovisa. Under många år har frivilliga sett till att de första dagarna är trygga i trafiken då vakter med reflexvästar funnits på plats vid korsningar där trafiken är livlig. Den insatsen har varit viktig. Vi hoppas att den får en fortsättning och att bilister alla dagar är uppmärksamma i trafiken, inte bara några dagar kring skolstarten.

Vardagstrygghet skapas i vissa skolor också av en skolmorfar eller en skolmormor. Den yngsta och den äldsta generationen kommer varandra nära och det är särskilt viktigt för barn som kanske inte har mor- eller farföräldrar i livet eller också bor de långt borta. Allt fler skolor borde få ha vuxna som stöd både på raster och under lektioner. Vuxna som är där någon timme då och då ger också stöd till lärarna. För lärarna får vi inte heller glömma bort. Skolstarten kan också för dem kännas spännande och skapa stress.

– Det pirrar inte bara i magen för höstens nya ettor, vi har många nya lärare som går till sitt första jobb i dessa dagar. Att de ska trivas i yrket och stanna kvar i branschen är jätteviktigt för kvaliteten på vår utbildning. Med tanke på att så många som var tredje lärare i Svenskfinland överväger att byta bransch måste vi stärka yrkets attraktionskraft om vi vill ha lärare i framtiden också, säger Inger Damlin, förbundsordförande för FSL i dagens NÖ.
​
De kommande dagarna är således fulla av förväntningar men också av frågetecken. Alla vill ha minst en kompis i skolan, alla vill nå resultat och alla vill trivas. Kanske en tumregel kunde vara att vi kommer långt om vi lär oss se varandra, uppmuntra, tacka och hälsa på varandra. (Carita Liljendahl/Nya Östis)

Efter några gyllene år för skogssektorn tycks förutsättningarna för en konkurrenskraftig verksamhet ha försämrats. Stopp på virkesimporten från Ryssland och nya EU-förslag gällande restaurering och kolsänkor väcker oro för tillgång och pris på skogsråvara.

Skogsindustrin står för nästan en femtedel av våra exportintäkter. Volymerna exporterat tidskrifts- och finpapper har gått kraftigt ner och Näringslivets forskningsinstitut Etla förutspår att pappersindustrins produktpriser sjunker från den nuvarande goda nivån med åtta procent 2024.

Kartong har under de senaste åren intagit platsen som skogsindustrins viktigaste exportvara.
Den ryska andelen av virkesimporten sjönk i fjol från tre fjärdedelar till en fjärdedel. Industrin har anskaffat mest björkmassaved från Ryssland, eftersom den inhemska tillgången på björk varit knapp. Bortfallet från öster ledde till att exporten till Finland från Estland och Lettland i fjol ökade kraftigt.

Importen från de baltiska länderna är synlig också i östra Nyland och Kymmenedalen. Flödet av virke till hamnarna i Kotka och Lovisa har vuxit våldsamt. Varje vecka går det sedan början av maj ett, ibland två godståg från Valkom mot Lahtis. Det är en imponerande syn när 24 vagnar med sammanlagt 1 500 kubikmeter björkmassaved och ibland asp, tuffar genom bygden.

Hamnen i Kotka tar troligen emot betydligt mera virke jämfört med volymerna till Lovisa. Redan i fjol ökade mängderna till Kotka med över 40 procent, men det är svårt att från hamnarna få tidsenlig information. Transporterna betraktas som affärshemligheter.

Att Stora Enso stänger cellulosafabriken i Sunila innebär ett bakslag för skogsbruket i östra Nyland. En stor del av barrmassaveden från våra trakter har levererats till Sunila.

Knappheten på råvara har lett till att virke köps även till dyrare priser, som ytterligare fördyras av långa transporter. Partier importerades ifjol också från Latinamerika och Afrika. Nästan 20 procent kom 2022 från närbelägna Sverige. Priset på all importerad massaved steg i fjol med tiotals procent jämfört med 2021.
Ur skogsägarnas synvinkel är den nya situationen inte enbart bekymmersam. Knapphet på råvara och en god efterfrågan på slutprodukter brukar leda till stigande priser. Detta har redan märkts. Men till syvende och sist sitter skogsindustrin och skogsägarna i samma båt; utan en livskraftig skogsindustri som har god köpkraft kan inte skogsägarna vänta sig lockande virkespriser i framtiden.

​Trots en svacka är skogarnas tillväxt på en historiskt hög nivå. Förutsättningar att förse industrin med tillräckliga volymer inhemsk virkesråvara är goda. Men det gäller att slå vakt om skogsvården. Tillväxten kan ökas markant genom plantering av ny skog och god skötsel av unga bestånd. Och därtill måste tillämpningen av EU:s restaurerings- och biodiversitetsregler i framtiden ske enligt vårt eget, goda skogskunnande, inte utgående från schablonmässiga direktiv från Bryssel. (Jan Heino/NÖ)