LEDARE 26.9.2024 Hösten är förändringens tid oberoende om det handlar om ivern hos en skolelev vid skolstarten eller faktum att de sista sommardagarna är över och hösten åter känns i luften. Hösten minsann en förändringens tid också för Nya Östis i och med att ledarskribenten ifråga tar över som chefredaktör från det här numret framåt medan Anna Johansson börjar verka som redaktionschef. Vi har båda i många år arbetat för Nya Östis och ser fram emot att kunna erbjuda en tidning som också fortsättninsvis lyfter fram olika händelser i regionen. Förändringens tid i all ära men vänner av tidningens tidigare linje behöver inte vara orolig över att det som gör just Nya Östis unikt ska försvinna. Också i fortsättningen ska vi berätta om både små och stora händelser i trakten. Innehållsmässigt är för tillfället den enda planerade förändringen att ha mer fokus på nyhetsbevakningen än tidigare. Rent strukturellt sker en stor förändring i och med att två personer arbetar med att leda tidningen istället för att ansvaret ligger på en persons axlar. Tidningen har med åren vuxit och arbetsmängden ökat. Posten som chefredaktör innebär ett ansvar för de administrativa uppgifterna medan redaktionschefstiteln är ny. Till arbetsuppgiferna hör att ta hand om det löpande arbetet som krävs för att varje vecka kunna publicera en läsvärd tidning. En dagstidning blir förstås inte till utan hjälp av många aktiva medarbetare som gör en så viktig insats. Våra medarbetare är guld värda och ska ha ett stort tack för sina fina insatser. Detsamma gäller för Carita Liljendahl och hennes insats som chefredaktör. Utan dem skulle det inte bli en tidning som vecka ut och vecka in erbjuder många läsvärda och människonära artiklar. Nya Östis styrka har redan länge varit att rapportera om det totalt lokala. Det fortsätter vi med. Vi ska skriva om evenemang och andra händelser i regionen samt vara måna om att berätta om Lovisastraktens rika historia med fokus på framtiden. Nu återstår att tillsammans med er kära läsare utvecklas för att göra en ännu bättre tidning. Redaktionen tar gärna emot nyhetstips. Dela med er vad ni vill läsa om. Det kan handla om allt från personintervjuer till lokala fenomen. Vi på redaktionen önskar er givande lässtunder också framöver! (Marit Björkbacka/NÖ)
0 Comments
LEDARE 19.9.2024 Det här blir min sista ledare som chefredaktör för Nya Östis. Dels känns det vemodigt, dels befriande. Såsom tidigare skrivits och konstaterats, allt har sin tid. Fem år som chefredaktör för en lokaltidning är lagom och nu är tiden inne för nya krafter att ta över. En av tidningens grundare, den förre och Nya Östis första chefredaktör, Kim Wahlroos, lade sig aldrig i då det gällde den nya chefredaktörens, mina, visioner och planer. På samma sätt agerar jag nu som avgående chefredaktör. Jag ger över all information som jag har och jag säger hur jag har jobbat. Sedan är det upp till den nya ledarduon, chefredaktör Marit Björkbacka och redaktionschef Anna Johansson, att staka ut sina linjer för tidningens framtid. Som avgående chef har jag lovat att vid behov ställa upp, såväl som skribent men också som rådgivare. Mitt hjärta slår varmt för Nya Östis. Inte minst för att jag sedan barnsben sprungit på Östra Nylands redaktion och ser Östra Nyland som en föregångare vars arv ska förvaltas väl av Nya Östis. När KSF Media slaktade Östra Nyland blödde mitt hjärta. Våren 2015 tändes ändå ett nytt hopp om att Lovisanejden via nygrundade Nya Östis skulle få ha kvar sin viktiga lokaltidning. En tidning där ingenting är för smått eller löjligt att publicera. Senare blev Nya Östis också känd för att ha en human och empatisk linje. Somliga ansåg att linjen var för mjäkig och snäll, medan andra applåderade valet att Nya Östis inte går in för så kallad klickjournalistik. Nya Östis har också värnat om att hålla sin Facebookgrupp fri från gliringar, personliga påhopp och provocerande inlägg. Gruppreglerna är tydliga. Allt det här hoppas en avgående chefredaktör att ska kvarstå som kännetecken för Nya Östis. Det betyder inte att hon motsätter sig digital utveckling, en sådan har varit på gång redan ett par års tid. Det är egentligen ingen nyhet att försäljning av digitala lösnummer från en tidningskiosk kan bli verklighet inom en snar framtid. Som avgående chef motsätter jag mig inte heller en ny linje då det gäller nyhetsjournalistiken. Då redaktionella resurser har funnits har vi satsat på sådan också tidigare. Tidningen kommer ut bara en gång i veckan, så att vara en nyhetstidning är en utmaning, men inte en omöjlig sådan. De tankar som de nya redaktionsledarna har presenterat bådar gott. Nya Östis läsare torde ha mycket att se fram emot efter den 25 september då de nya krafterna tar över. Det gäller för oss alla att hålla den lokala fanan högt. Fortsätt sända tips till redaktionen och också till mig som skribent. Ge ditt stöd till det lokala, såväl till våra företagare som till Nya Östis. Då finns vi i er vardag också i framtiden. (Carita Liljendahl/NÖ) LEDARE 12.9.2024 Temu och Shein är några av många kinesiska sajter som säljer varor till struntpriser. I USA finns också många olika kedjor som lockar köpare från hela världen. Det är populärt och enkelt att shoppa via internet. Kunden behöver inte lyfta rumpan från stolen vid datorn. Några klick och så är saken klar, varorna på väg och frakten ofta fri. En svensk blogg beskriver fördelarna med de billiga kinesiska produkterna så här: ”Den största fördelen är naturligtvis priset, följt av det massiva utbudet. Det går att köpa precis vad som helst från Kina och det är i princip alltid betydligt billigare än att handla från Sverige.” Vi på Nya Östis har alltid trummat hårt för att vi ska handla lokalt, vare sig det gäller elektronik eller andra prylar vi behöver i vår vardag. Likaså om vi behöver kläder, möbler och dagligvaruprodukter. Speciellt då det gäller lokalt odlat, sådant som våra jordbrukare producerar, är det viktigt att vi köper här och nu. Så väldigt många av oss köper inte livsmedel från Kina men desto mer prylar av allehanda slag och kläder fraktas därifrån. En fråga som infinner sig är – kan det vara så enkelt att Kina som är ett stort och mäktigt land vill få hela Europa, eller rentav hela världen, i ekonomisk gungning med sina marknadsföringstrick? För visst är det i många fall frågan om trick. Du får kanske inte alltid den produkt du trodde att du beställde, och sedan är det för besvärligt att sända den tillbaka om möjligheten ens finns. Du betalade så lite för produkten att du bara rycker på axlarna åt ditt misslyckande, eller kanske skäms en aning för att du gick i fällan. Dessutom är det ibland så att första gången du beställer något får du produkten till ett förmånligt pris, men nästa gång är allt dyrare. Att beställa från Kina kan inte anses som ett miljövänligt alternativ. Kunderna vill ha sina produkter fort, och för det mesta flygs de till Finland och andra länder. Enligt affärstidningen Forbes skickas dagligen cirka 9 000 ton varor från Temu och Shein ut i världen. De kinesiska jättarna har råd att gå på förlust genom att ge bort saker nästan gratis, när det är så många som beställer en gång och som efter det fastnar i sitt mönster. Nu har allt fler länder börjat reagera på det vansinne som frakterna och mängderna utgör, och regler håller på att utarbetas för att få stopp på det hela. Innan regler för en mer sund marknadsföring och försäljning fås till stånd, kan var och en av oss fatta personliga beslut. Vi kan lova oss själva att vi aldrig anlitar vare sig kinesiska eller andra jättar som på det här sättet tränger sig på och gör tillvaron svår för våra företag i Finland. Nya Östis säger åter en gång. Handla lokalt och inhemskt. Det mesta som du verkligen behöver finns att köpa där du bor. Vi kan inte helt få stopp på näthandeln, den har kommit för att stanna och den har sina goda sidor. Men sunt förnuft kan vi alla försöka sträva till. (Carita Liljendahl/NÖ) LEDARE 5.9.2024 Det går inte att komma ifrån att vi lever i nedskärningarnas tid. Det var exempelvis inte länge sedan som Nya Östis kunde publicera nyheten om att HUS inleder samarbetsförhandlingar för uppnå besparingar på 50 miljoner euro. Målet med samarbetsförhandlingarna är årliga besparingar på 50 miljoner euro, vilket innebär en minskning på omkring 990 årsverken. Det här rubbar vardagen för omkring 28 000 personer tills förhandlingarna är över och arbetsplatsen ”hoppeligen” är säkrad. En annan åtgärd som också påverkar oss östnylänningar är att förberedelserna av den permanenta överföringen av Lojo sjukhus förlossningsverksamhet till andra HUS-sjukhus har inletts. Också om förlossningsavdelningen har varit stängd under sommaren kom det snabba stängningsbeskedet som en chock för många. Efter det här blir det en betydligt större belastning på de återstående förlossningsenheterna i huvudstadsregionen. Regeringens spariver har påverkat dem som mest behöver stöd. Bland annat har de arbetslösa drabbats. De senaste sparåtgärderna innebär att den inkomstrelaterade dagpenningen för arbetslöshet skärs ned med ytterligare tjugo procent redan efter två månaders arbetslöshet. Efter åtta månaders arbetslöshet tas fem procent bort. På lokal nivå har välfärdsområdenas ekonomi stötts och blötts under den korta tid de verkat. Det här så pass mycket att direktörerna för välfärdsområdena har känt sig manade att skicka ut ett pressmeddelande, i vilket direktörerna vill betona att invånarna och personalen i områdena inte behöver oroa sig för välfärdsområdenas tjänster. "Vårt budskap är detta: välfärdsområdenas lagstadgade tjänster säkerställs." Det kanske stämmer men kräver nog inbesparingar som i sin tur påverkar verksamheter som inte är lagstadgade. I Nya Östis Facebookgrupp finns exempelvis en insändare av aktörer från föreningen Socialpsykiatriska föreningen i Östra Nyland som driver klubbhus i både Lovisa och Borgå. Klubbhusen är mötesplatser för personer med mentala utmaningar. Från föreningens sida ställs frågan om hur de verkliga inbesparingarna uppstår när sparivern är som störst. ”Om stöden till klubbhusen minskar och verksamheten blir mindre eller upphör, syns det här i ökade kostnader för de offentliga lagstadgade tjänsterna.” Fakturan för att ta hand om dem som faller igenom de återstående statliga skyddsnäten betalas av den enskilda individen oberoende om det är frågan om hens välmående eller hens skattepengar. Det har redan länge varit en sanning att det är billigare att förekomma än att förekommas. Låt oss hoppas att förnuftet så småningom skulle ta överhanden så att vi inte sparar bort den välfärd vi ännu har kvar. (Marit Björkbacka/NÖ) LEDARE 29.8.2024 Den kritiserade avfallshanteringen i Valkom hamn kastar en skugga över Lovisaidyllen. Staden verkar inte slippa de negativa rubrikerna. Invånarna i Valkom har ändå all rätt att protestera, demonstrera och att kräva svar på sina frågor. Hur har det kunnat gå så långt att flugorna tillåtits bli ett stort problem? Vem är ansvarig i slutändan och vad kan staden och hamnen göra i all hast för att eliminera luktolägenheterna och dessutom att bli av med insekterna? Kultur- och miljörörelsen i Lovisa har aktiverat sig, dels genom att arrangera demonstrationer, dels genom att kräva att staden utreder vilka skador avfallshanteringen i hamnen orsakat personalen där, invånarna i Valkom och närmiljön överlag. Sista ordet är troligen inte sagt i denna härva eftersom det finns olika former av avfall i hamnen. Fortum lovar att ta sitt ansvar för de balar som ska föras till företagets anläggning i Riihimäki. Där finns två anläggningar och de balar som Fortum låter skeppa via Valkom är inte farligt problemavfall. Men brister verkar ha skett i hanteringen av balarna och alla balar på hamnområdet är inte på Fortums ansvar. För journalister som ska rapportera om problematiken är det inte heller lätt att hålla reda på vem som ansvarar för vad. En säger ett och en annan säger något annat och nyheterna ska fort ut. Det finns inte alltid tid för faktagranskning, vilket leder till att artiklar justeras och redigeras i efterhand. Då har redan någon hunnit läsa det som inte stämde till hundra procent, och media rättar sedan sig själva eller andra kanalers påståenden. Nya Östis försvarar på intet sätt hanteringen av allehanda avfall i Valkom hamn. Verksamheten kanske inte kan förbjudas men det minsta vi kan kräva är att balar med avfall hanteras på ett sådant sätt att luktproblem inte uppstår. Och nu då det redan gått så långt att odörer sprids och flugor samlas måste problemen åtgärdas så fort som möjligt. Öppenhet i det komplicerade ärendet kan vi alla också kräva. Det är inte så ofta vi ser demonstrationer i Lovisa. Även om sådana ganska ofta leder till negativa rubriker är det bra att medborgare engagerar sig. Vi minns demonstrationen till förmån för att de sju systrarna från Irak skulle få stanna i Lovisa. Den väckte många känslor på torget för ett antal år sedan. Kanske vi behöver mera aktivism i vårt samhälle. Inte direkt social olydnad, men så att vi tillsammans kämpar för något vi tror på. Det kan handla om att bevara en byskola eller att gå i en parad för att visa att vi kämpar för mänskliga rättigheter. Överlag är vi finländare, och framförallt östnylänningar, inte så bekväma med att stiga upp på barrikaderna och föra väsen. Men pågår orättvisor tillräckligt länge, tvingas vi stå ut med problem som påverkar vår vardag – såsom flugorna gör i Valkom – kan det hända att vi är flera som får nog och som samlas för att göra våra röster hörda. (Carita Liljendahl/NÖ) LEDARE 22.8.2024 Det drar ihop sig till ett händelserikt veckoslut i Lovisa. Lovisa Historiska Hus lockar troligtvis åter tusentals besökare, kanske rentav över tiotusen, under två dagar. Antalet besökare har genom åren varit svårt att räkna exakt. Dels utgår arrangörerna från antalet sålda biljetter, dels försöker de uppskatta hur många som besöker evenemanget utan att köpa biljett. Att komma fram till en exakt besökarsiffra är svårt, för att inte säga omöjligt. Lika omöjligt är det att komma ihåg alla som varit med om att starta evenemanget. Maria Schulgin, som är beskyddare för Lovisa Historiska Hus i år, var en av dem. Efter det har föreningen haft olika styrelsemedlemmar, ordföranden och projektansvariga. Då allting började hette dagarna Renovera Ger Mera (RGM). Tidningen Östra Nyland var under några år med och producerade en RGM-bilaga. Maria Schulgin var då delansvarig för mässtidningens produktion och övervakade Östra Nylands layout. Senare blev det tidningen Itäväylä som tillsammans med arrangörerna började producera och distribuera LHH-tidningen. Vem som egentligen är värd vilken hederstitel eller vilken form av tack är kanske i slutändan inte det viktigaste. På något sätt har alla Lovisabor, och även personer från andra orter, varit med om att forma evenemanget genom åren. Försäljarna i Delikatessparken kommer från olika orter, detsamma gäller de som medverkar i Samlarmässan och de som säljer på torget och på andra platser i staden. Föreläsare och utställare har dragit sina strån till stacken. Restauranger och cafeterior lever upp under just de här dagarna när det vimlar av människor i gatubilden. Lika livlig och underbart levande som Lovisa ter sig som stad under sista veckoslutet i augusti, lika tyst och tom blir den måndagen den 26 augusti. Ofta känns det lite som då luften går ur en ballong. En ballong som först är ståtlig och stor, glad och fin, tappas sedan på luft och flyger med ett fräsande ljud iväg någonstans. Sedan ligger ballongen som en tom trasa på marken och vi får vänta ett helt år på att en ny ballong ska stiga. Förutsatt att vi inte börjar fylla nya ballonger med luft. Nya Östis har skrivit det förr, men det finns fortfarande mycket att göra för att Lovisa ska hållas levande också under hösten och vintern. Alltid handlar det inte ens om evenemang av den storleksklass som LHH har. Mindre tillställningar lockar också, men framför allt handlar det om att vi som bor i Lovisa måste ta oss ut från våra hem. Vi måste gå längs gatorna i staden och besöka de affärer, cafeterior och restauranger vi har kvar här. Gå ut under LHH-helgen, köp lokalt producerat, gör fynd på loppmarknader. Men gå ut även i framtiden, och handla det du kan i Lovisa. Undvik köp via internet då det är möjligt. Länge leve Lovisa Historiska Hus, hurra! Men länge leve även Lovisa! (Carita Liljendahl/NÖ) Ledare 15.8.2024.
Vi har alla rätt att känna oss trygga och veta att hjälpen är nära då olyckan är framme. Borgå sjukhus och eventuella sparplaner är något som med jämna mellanrum lyfts fram. Yle Östnyland informerade för några månader sedan att Borgå sjukhus får en ny profil vilket innebär förändringar i operationsverksamheten. Det här beslutet fattade HUS styrelse måndagen den sjätte maj. Operationer på nätter och helger koncentreras till sjukhusen i Mejlans, Jorv och Hyvinge. Borgå sjukhus ska fokusera på så kallade elektiva operationer, med andra ord, operationer som planerats på förhand. ”I stället för jouroperationer ska Borgå sjukhus få tusen nya inplanerade operationer” säger Elin Blomqvist-Valtonen (SFP) som sitter i HUS styrelse. Blomqvist-Valtonen är tudelad kring profiländringen. Hon tycker inte den är ideal för Borgå men nog den bästa av ”hemskt mycket sämre scenarier”. Blomqvist-Valtonen är nöjd över att utbudet av specialiserad sjukvård fortsätter som tidigare i Borgå. Sjukhuset ska också i fortsättningen ha anestesi-, kirurgi- och invärtesmedicinsk jourverksamhet dygnet runt. I praktiken kommer utbudet av olika typer av operationer att bli snävare. I dag utförs till exempel en liten andel plastikoperationer, främst handkirurgi. Sådana ingrepp ska inte göras i fortsättningen i Borgå. I stället ska Borgå sjukhus göra fler operationer av det man redan i nuläget gör mycket av. Förändringen i operationsverksamheten leder inte till personalnedskärningar. ”För den lokala invånaren är det absolut viktigaste att vi lyckades trygga jourverksamheten i den utsträckning som vi har i dag”, säger Blomqvist-Valtonen. Jouren behövs hela tiden och det är en plats vi inte åker till i onödan. Vetskapen om att den finns då den behövs gör att vi känner oss trygga. När olyckan är framme för människor i alla åldrar är det viktigt att veta att det går att få hjälp snabbt och när som helst under dygnet. Då luften fylls av oro över en anhörig eller sitt egna plötsliga insjuknande är ett empatiskt bemötande av stor betydelse. Under sådana ögonblick måste vi kunna känna oss sedda, förstådda och trygga. Vi östnylänningar, såsom alla andra finländare förtjänar att ha ett sjukhus med jour för att stärka vår trygghetskänsla. (Anna Johansson/NÖ) LEDARE 08.08.2024
I dagens tidning finns en kort nyhetstext om att Nya Östis inleder rekryteringen av en ny chefredaktör. Någon rafflande nyhet är det inte och ingen dramatik ligger bakom chefredaktörens önskemål om att få sluta efter den sista september. Ledartexter skrivs sällan i jag-form men i den här texten går det inte att undvika. Den första ledaren som chefredaktör för den här tidningen skrev jag den första augusti som nyvald till posten 2019. Det är fem år sedan och ledaren hade rubriken ”Blicka framåt – se Lovisa 2023”. Den handlade om bostadsmässan och planeringen som hade kommit igång kring den. Efter det har ett antal ledare sett dagens ljus och för det mesta har Nya Östis, genom mig och även genom flera andra skribenter, strävat till att lyfta fram positiva fenomen och att skriva på ett konstruktivt sätt. Detta vare sig det gällt ledartexter eller artiklar. När en ny chefredaktör inom sinom tid tar över får hen sätta sin prägel på tidningens innehåll. Min förhoppning är att Östra Nylands arv ska leva vidare. En grundpelare i tankesättet är att ingenting är för litet och därmed oviktigt för tidningen. Det riktigt lilla lokala från Lovisanejden finns inte att läsa på svenska i någon annan tidning än i Nya Östis. Vi ska också komma ihåg att lyssna på läsarna och inte tro att vi vet vad de vill ha. Det är inte vi som sätter agendan. Alla som så vill ska få synas i lokaltidningen och tonen i såväl spalterna som i vår populära Facebookgrupp ska fortsätta vara uppmuntrande och god. Allt har sin tid, brukar man säga. Fem år på en chefspost är en lagom lång tid. Det gör gott att låta nya vindar blåsa, att ge nya tankesätt och idéer fritt spelrum. För mig har tiden som chefredaktör varit givande, spännande och rolig. Tidsspannet med att ge ut en tidning i veckan betyder också att jobbet är krävande. Men för mig har det varit en livsstil att vara lokal reporter och även ett ansikte utåt, först för Östra Nyland och sedan för Nya Östis. Det händer hela tiden något i Lovisa. Ibland sådant som kan anses omtumlande och inte alltid så trevligt att lyfta fram. Men för det mesta har vi kunnat skriva om härliga evenemang, underbara personligheter och allehanda lokala fenomen. Nya Östis leds av chefredaktören men tidningen är ingenting utan sina medarbetare, sina läsare och annonsörer. Under snart tio års tid har Nya Östis haft trogna sådana. Upplagan har ibland gått uppåt, ibland dalat något, men den har hållit sig stabil och verksamheten har kunnat fortsätta år efter år. På den redan inslagna vägen hoppas jag Nya Östis kan fortsätta många år till. Tidningen ska och kan också utvecklas, både innehållsmässigt och eventuellt även med digitala lösnummer som säljs från tidningskiosk. Fortsätt hålla kontakt med oss på redaktionen. Ge oss nyhetstips, säg vad ni vill läsa om i Nya Östis. Jag fortsätter ge er service som chefredaktör till slutet av september. (Carita Liljendahl/NÖ) Ledare 1.8.2024
Trädgårdsentusiasterna i Lovisa kan åter detta veckoslut glädjas över evenemanget Öppna trädgårdar som varit en av stadens stora dragplåster sedan starten 2006. De flesta av årets 14 trädgårdar finns nära stadens centrum, men en del också i Pernå, Skinnarby och på Sarvsalö. På några gårdar bjudet det också på musik, arbetsuppvisningar, kostnadsfria föreläsningar, kafé och försäljning av konst och trädgårdsprylar. Förhoppningsvis lockar trädgårdarna besökare även från andra orter. I år har arrangören Lovisa trädgårdsförening valt att haka på det riksomfattande Trädgårdsförbundets tema om att väcka alla sinnen, och förnimma trädgårdens dofter, färger och ljud. Den upplevelsen blir speciellt stark i Lovisa där trädgårdarna så tydligt skiljer sig från varandra, både gällande storlek, utformning och bakomliggande livssyn. De största trädgårdarna hittar man ofta i byarna utanför centrum, exempelvis nykomlingen Jaana Kaparis färgsprakande trädgård i Räfsby som till ytan är dubbelt så stor som de flesta trädgårdarna i centrum. Ännu för några år sedan var det en mörk gård omringad av en hög grandunge, men efter att Kapari beslutade öppna sin trädgård för ljus blev den en vackert blommande oas. Hennes trädgård är också ett exempel på hur det vilda kan leva sida vid sida med anlagda rabatter och grönsaksodlingar. Trädgårdsmästaren kan alltså följa sin intuition i stället för att strikt följa gamla sedvänjor och dogmer. Det bästa med Öppna trädgårdar är att värdarna så gärna ger sig tid att berätta om olika detaljer på sina gårdar, vilket är inspirerande för alla som själv har en trädgård. En del besökare koncentrerar sig på det estetiska, medan andra vill ha praktiska tips gällande nyttoväxter. På tal om de mer vilda inslagen i trädgården, verkar det vara en ny trend att klippa gräsmattan selektivt, och på sina ställen lämna kvar små ängsliknande otämjda öar, vilket bin och andra pollinerare uppskattar. Allt som främjar den biologiska mångfalden är välkommet. Även gällande ogräs är det möjligt att tänka utanför ramarna. Brännässla, kirskål, maskros, rölleka och tusensköna är några exempel på en lång rad växter som traditionellt har betraktats som ogräs. Men när den näringsrika brännässlans eller maskrosens blad ännu är späda kan man fräsa dem i en stek- eller wokpanna på samma sätt som man gör med odlad bladkål. Späda kirskålsblad kan man rentav använda som sådana för att dryga ut en färsk sallad. Och gällande röllekan och den fleråriga tusenskönan: det är väl i grunden en smaksak om man tycker att de envisa och snabbt spridande blommorna förstör gräsmattan. Till trädgårdens väsen hör förstås att den i motsats till den vilda naturen är planerad och skapad av människohand. Men en trädgård kan både anläggas och avnjutas med öppet sinne. (Peik Henrichson/NÖ) Ledare 25.7.2024
Att påstå att allt bara förfaller och förfaller i Lovisa är förstås inte sant. Ändå finns det allt för många centralt belägna platser och byggnader i staden som skulle kräva en översyn. Somliga skulle behöva en rejäl ansiktslyftning, andra ett helt nytt liv, en tredje plats kunde kanske klara sig med lite målning och nya bräder. Hur som helst, vi behöver inte vandra runt många kvarter innan vi hittar flera platser som vi kunde döpa till Lovisas skamfläckar. Det sorgliga är att åren bara går och går och ingenting görs. Som exempel kan vi ta den gamla tv-reparatörens hus mitt emot servicehuset Esplanad på Drottninggatan och gamla järnhandeln ett stenkast därifrån. Då byggnader är skyddade enligt lag och inte får rivas borde det finnas bestämmelser som också förpliktigar ägaren att hålla husen i skick. Rivningsbeslut har för den gamla järnhandelns del lett till inlämnade besvär och så har åter månader och år gått. Nu ser det ut som om den byggnaden kanske inom kort kan rivas. Vad som sedan byggs i stället är däremot oklart. Det borde vara något i samma stil, något som ens lite påminner om det som varit. I samma kvarter har vi den gamla hotellrestaurangen Skandinavia, även Skansen kallad. Enligt vad Nya Östis erfar verkar huset vara i ganska gott skick, om vi bortser från förstörd inredning. Inga större vattenskador tycks ha uppstått eftersom vattnet varit avstängt. Den fukt som regn och rusk och kalla vintrar medfört har förstås slitit på huset, men takstockarna är friska. Mäklaren önskar mera publicitet åt huset eftersom det har stort potential att bli nästan vad som helst. En tanke har varit att visa Skansens nedre våning under Lovisa Historiska Hus-dagarna. Även om byggnadens insida har sett sina bästa dagar, och även borde städas upp innan en visning, skulle det vara sanningen som besökarna fick se. Såhär har tidens tand gått åt den gamla fina restaurangen, men fortfarande kan huset räddas. Genom att visa upp huset åt en bred publik kunde kanske en investerare hittas, någon som ser alla möjligheter som byggnaden har. Det har genom åren funnits alla möjliga visioner för utveckling av Skansen. Bland dem kanske ett av det intressantaste var Kalle Jalkanens planer, där också taket skulle ha utnyttjats för odlingar. Varför är de som har drömmar och visioner så få i dag? Hur ser stadens tjänstemän på byggnaden? Upplevs den som en belastning eller en tillgång. Det är inte Lovisa stad som äger huset, men kunde staden ändå göra något för att rädda huset vars gård också erbjuder möjligheter till nästan vad som helst. Sedan har vi också många affärsutrymmen som står tomma mitt i centrum. Hur vi ska få liv i dem är en annan fråga. Förra restaurangen Locale lever tillfälligt upp i augusti, men är det bara så sorgligt att Lovisa är en för liten stad för att kunna ha ett levande centrum även vintertid? (Carita Liljendahl/NÖ) |
Kategorier
Alla
Arkiv
Oktober 2024
GDPR
|