Ledare 14.3.2024 Liljendal, som i dag är en by i staden Lovisa, men som fram till kommunsammanslagningen 2010 var en självständig kommun, hade en gång en slogan som sade mycket om orten. ”Liten, bättre, Liljendal”. Liljendalandan var stark innan fusionen, upplevde kanske sedan en svacka och identitetskris, men ser vi på läget i dag kan vi säga att den goda andan och sammanhållningen i byn inte har försvunnit någonstans. Den har troligen stärkts efter fusionen. Liljendalrevyn är bara ett exempel på det här. Årets revy ”Blåddrån” är den 46:e i ordningen och vi kan säkert se fram emot ett femtioårsjubileum om fyra år. På scenen står varje år garvade amatörskådespelare som varit med många år, men varje vår kommer också nya förmågor med. Revyn samlar år efter år stora skaror av kulturvänner från hela Lovisanejden men också från grannkommuner och städer och även från andra håll i Svenskfinland. Den har kanske lite samma samlande effekt som Östra Nylands dåtida och Nya Östis läsarfester. Människor kommer för att träffa vänner och bekanta. I pausen hörs många glada skratt och ett gemytligt sorl. Då revyn pågår uppstår ibland diskreta fniss, ibland rungande skrattsalvor i bänkraderna, varvade med medryckande musik. Årets revy blev för Nya Östis chefredaktör en ögonöppnare på många sätt. Att allting kändes som förr då vi kom in i Liljendalgården var inget nytt. Mycket av interiören och arkitekturen är såsom de alltid varit, ända sedan danserna i ungdomstiden. Det kändes välkomnande. Lokalen har fräschats upp genom åren, men inga stora ingrepp som skulle ha förstört det genuina har gjorts. Sedan är det också något med hela andan bland dem som kommer för att se revyn. De flesta känner varandra på något sätt, korta hälsningsfraser byts, ryggdunkningar och handskakningar likaså. Men även längre samtal förs. De kan till exempel handla om knäproteser som det gjorde i lördags då vi satt där i väntan på ambulans. Att en människa inte blir lämnad till sitt eget öde, ensam i en kal korridor, betyder mycket. För en som har smärtor är 55 minuters väntan på ambulans lång. Men att sitta i Liljendalgårdens aula kändes nästan som att vara hemma, då det utöver nära och kära i publiken också fanns personer från revyns arrangörsförening som stöttade. Om det stora välfärdsområdets nya rutiner finns det många åsikter, och erfarenheter av dem hann också utbytas i väntan på ambulansen. Litet har blivit stort, men i detta fall fungerade allt slutligen klanderfritt då ambulansen äntligen kom. Sättet hur vi bemöter varandra betyder mycket. Varenda person som stannar upp och frågar hur du mår gör dig varm om hjärtat. Första akten tillbringades inne i ambulansen. Servicen var god och det blev till och med några skratt. Andra akten kunde upplevas inne i föreningshuset utan större smärtor. Du som ännu inte sett ”Blåddrån”, ta och gör det. Sex föreställningar återstår och utöver roliga sketcher får du uppleva den sanna Liljendalandan. (Carita Liljendahl/NÖ)
0 Comments
Ledare 7.2.2024 Att allt fler tjänster i vårt samhälle är digitaliserade har redan länge varit ett faktum. För många är möjligheten att kunna sköta sina ärenden på distans ett behändigt sätt såväl för att spara tid som att slippa resor till olika instanser. Undertecknad tycker själv att det kan vara en lättnad att sköta ärenden digitalt så länge möjligheten finns att också kunna uträtta ett ärende öga mot öga. Problem uppstår för dem som inte har datorvana eller praktiska möjligheter att utföra sitt ärende digitalt. Yles MOT-redaktion kunde nyligen avslöja en skandal angående en konsultfirmas agerande inom flera välfärdsområden. Konsultfirman hade uppdraget att strömlinjeforma vårdprocesserna genom att höja antalet läkarbesök på distans. Då bolaget sägs ha haft en målsättning att 70–90 procent av läkarbesöken ska vara möjliga att göras på distans målar det upp en skrämmande framtidsbild. Samarbete med ifrågavarande bolag hade åtminstone i några välfärdsområden brutits men det tycks ännu finnas sådana som följer den utstakade linjen. Man kan bara fråga sig hur vården där ser ut inom en nära framtid. Finns det ännu kvar någon mänsklighet och empati som hör till sjukvårdens grundpelare eller är det bara mammon som styr verksamheten? I en intervju som publicerades i Nya Östis vid årsskiftet konstaterade Patrik Björkman, gruppordförande för SFP:s fullmäktigegrupp i Östra Nylands välfärdsområde, bland annat följande: ”Vi har inga nedskärningar på kommande varken bland personalen eller i servicenätet. Vi har redan har en ganska slimmad organisation med mycket smal förvaltning samt ett relativt effektivt servicenät.” Vi får hoppas att de ambitionerna håller i sig och också gäller de övriga beslutsfattarna inom välfärdsområdet. Det känns som östnylänning tryggt att höra till en mindre organisation, i vilken också mänskliga faktorer beaktas. Det som inte bör förglömmas när det gäller välfärdsområdena är att målsättningen är att verksamheten inte ska gå på minus. Östra Nylands välfärdsområdes budget för 2024 hade vid årsskiftet ett underskott på omkring 15 miljoner. Det är ändå ganska litet jämfört med många andra välfärdsområden. På Finansministeriets webbplats går att läsa att välfärdsområdenas ekonomiplan ska upprättas så att den är i balans eller uppvisar ett överskott senast vid utgången av det andra året efter budgetåret medan underskott ska täckas på tre år. En hel del arbete återstår alltså också här i östra Nyland för att säkra den framtida verksamheten. (Marit Björkbacka/NÖ) Ledare 22.2.2024 Dagens nummer av Nya Östis har Må bra som tema. Vad det är som får en människa att känna att hon mår bra varierar stort. Välmående har såväl med våra fysiska som med mentala färdigheter och krafter att göra. I dagens artiklar sätter vi mest fokus på ett yttre välmående, där olika behandlingar kan hjälpa oss att må bra. Ser vi till människans inre välmående är det generellt sett så att den som känner sig nöjd med sig själv mår bra. Detsamma gäller personer som är engagerade i föreningsliv, i välgörenhet eller inom politik. De känner att de har en uppgift att fylla om de kommer framåt i sina åtaganden. Den som blir missförstådd eller vars insatser och ansträngningar nonchaleras känner sig osynlig och det leder lätt till missnöje och illamående. Alla barn och ungdomar har rätt att må bra, men vi vet att alla inte gör det. Likaså har alla medborgare rätt att känna sig trygga iså väl hem som skola. Men inte heller det är garanterat för alla. Den som blir sjuk eller som skadar sig bör få vård, också om människan mår psykiskt dåligt. I dagens läge är det tyvärr ändå så att tillgången till snabb och bra vård inte är rättvis och alla förunnad. I Lovisa har diskussionerna kring arbetsplatskonflikter sugit mycket energi ur människor. På sikt leder det härtill att många mår dåligt. Saker som inte fungerar ska diskuteras, men på ett konstruktivt sätt och helst mellan dem som problemen gäller. Nu diskuteras saker, inte sällan på ett fult sätt, i sociala medier. Människor som inte känner till rätt bakgrund uttalar sig om sådant som de inte har att göra med. Förra veckan lät Nya Östis företagarföreningen framföra sin åsikt i insändarspalten och i dag publicerar vi ett slags svarsinsändare av ordföranden för näringslivs- och infrastrukturnämnden. Han anser att rapporteringen i förra veckans Nya Östis var ensidig. Vi har valt att låta åsikterna komma fram som insändare, dels för att vi saknar resurser för grävande journalistik, dels för att ett mynt alltid har två sidor. Så kallade slutliga sanningar är svåra att få fram. Det är ändå mycket viktigt att de här olika åsikterna publiceras. Viktigt är det också att alla som känner sig missgynnade tar kontakt med tidningen. Endast genom diskussioner kan missförstånd redas ut. Vi måste våga möta varandra och prata om saker utan att höja på rösterna och kritisera varandra. Att vara av olika åsikt är inte farligt. Kompromisser behövs. Likaså förståelse för oliktänkande och en förmåga att förlåta, glömma och gå vidare. Alla vill att alla ska må bra i Lovisanejden. För att det ska bli möjligt måste vi lära oss lyssna på varandra, möta varandra med respekt och inse att det är helt naturligt att alla inte kan ha samma åsikter som vi själva. Frustration, hårda ord, anklagelser, spekulationer och antydningar leder ingen vart. Ett öppet sinne och empatisk förmåga öppnar däremot även de mest hårt slutna dörrarna. (Carita Liljendahl/NÖ) Ledare 15.2.2024 Föreningen Lovisa Företagare uttrycker helt berättigat sin oro över långsam eller obefintlig kundtjänst inom Lovisa stad. Nya Östis publicerar i dag föreningens tankar och förslag till förbättring som en insändare. Nya Östis har också i olika sammanhang, bland annat på ledarplats, påpekat bristerna inom svarskulturen. Förtroendevalda och tjänstemän som kontaktas via telefon borde ringa tillbaka på missade samtal eller svara på textmeddelanden, men så har inte alltid skett. Likaså finns förväntningar på att de inom rimlig tid ska svara på mejl. Såsom företagarföreningen också konstruktivt uttrycker sig kan det handla om underdimensionerad personal. Även Nya Östis har fått höra att många arbetstagare går på knäna då arbetsbördan är för stor. Om det verkligen är så att arbetstiden inte räcker till för att svara i telefon och på mejl måste ledningen göra sitt allt för att lösa problemet. Antalet samtal och e-postmeddelanden är idag mångfalt fler än de varför tio, femton år sedan. Olika digitala lösningar har på ett sätt försnabbat och förbättrat arbetsprocesser, men de har också lett till ökade krav på anställda som måste anpassa sig till förändringarna. Tid måste helt enkelt avsättas för att invånare och kunder ska få svar på sina frågor. Inte minst då det gäller företagsetableringar och planeringsfrågor för till exempel tomter. Vissa frågor kan vänta några dagar på svar, men andra behöver svar direkt. Vilka dessa brådskande fall är måste tjänstemännen lära sig känna igen. Telefontider kunde vara en lösning, och arbetstid avsatt för att enbart svara på mejl likaså. För Nya Östis är det egentligen omöjligt, rentav dumt, att försöka komma med råd om vad som kan göras bättre då det gällersvarskulturen inom Lovisa stad. Den som inte har utfört en annan persons jobb, vandrat i hans eller hennes skor några månader, ska inte komma med förnumstiga råd. Men det vi kan göra är att lyfta fram problematiken så länge den existerar. Har Lovisa stad inte tydliga regler om hur fort förtroendevalda och tjänstemän och andra anställda, från chefsnivå nedåt, ska svara på frågor av invånarna–då borde kanske sådana regler inrättas? Hur lång tid är det rimligt att låta en kund vänta? Vilka frågor är de mest brådskande, vilka brinner det inte i knutarna med? Sedan gäller det att se till att reglerna når alla anställda och att efter en tid göra en uppföljning om hur systemet fungerat. En enkät med frågor till såväl företagare som vanliga invånare, med frågor om hur nöjda de är med stadens svarskultur, kunde också genomföras. Allt som har med skrämseltaktik att göra måste också elimineras direkt. Lovisa Företagare skriver i sin insändare att flera medlemmar och andra berörda inte vågar ta upp problemen under eget namn av rädsla för eventuella konsekvenser. Det är en oroväckande företeelse, anser föreningen, och har helt rätt. Kommunikation är en svår konst, vi kan alla bli bättre på den. (Carita Liljendahl/NÖ) Ledare 8.2.2024 När dammet lagt sig efter Jan D. Oker-Bloms pangnyhet att han avgår några månader före utgången av sitt tidsbundna arbetsavtal, är det dags att utvärdera hur han lyckats under sina närmare sju år som stadsdirektör. Epoken inrymmer både framgångar och lärorika misstag. Nu senast i skrivande stund finns även anklagelser om arbetsplatstvister som bland andra de lokala tidningarna Östnyland och Loviisan Sanomat noterat. Här gör Nya Östis ett försök till en summering av Oker-Bloms år på posten. Till Oker-Bloms största förtjänster hör hans dokumenterade förmåga att ställa den östnyländska småstaden i rampljuset, både nationellt och internationellt. Under bostadsmässan besökte över 106 000 människor Lovisa, varav nästan hälften besökte staden första gången. Att Oker-Blom dessutom lyckades locka Sveriges tronarvinge och blivande drottning till Lovisa var en bragd som heter duga. Genom att staden inför bostadsmässan också planerade in en helt ny stadsdel på östra sidan av Lovisaviken, där de nya invånarna huvudsakligen är höginkomsttagare, är bra för stadens skattekista. Och på tal om skatter ska man inte glömma Fortum som är en stor samfundsskattebetalare i Lovisa. Att statsrådet för cirka ett år sedan beviljade energibolaget förlängt drifttillstånd är knappast ett beslut som stadsdirektören kunnat påverka i någon högre grad, men han har ända sedan starten 2017 arbetat för att skapa gynnsamma förutsättningar för ett förlängt tillstånd. Finns det också ärenden där Oker-Blom kommit till korta? Åtminstone lämnar han efter sig två svåra juridiska konflikter som kommer att landa på hans efterträdares bord. Oker-Blom kan knappast beskyllas för den pågående tvisten mellan staden och byggföretaget Skanska gällande renoveringen av Harjurinteen koulu. Förhoppningsvis kan staden däremot under efterträdarens tid få ekonomisk kompensation av Skanska, och det är knappast den nuvarande stadsdirektörens fel att rättvisans kvarnar mal långsamt. Satsningen på klientsystemet Apotti var däremot en klar felbedömning som flera beslutsfattare, inklusive Oker-Blom, kollektivt bär skulden för. Redan för flera år sedan varnade många för att Apotti var ett opålitligt och föråldrat klientsystem, men stadsledningen beslutade ändå satsa på systemet. I bästa fall kan Lovisa stad vinna även den rättstvisten, och få tillbaka en del av de förlorade pengarna. Här har staden den allmänna rättskänslan på sin sida. Slutsaldot för Jan D. Oker-Blom är klart positivt. Hans politiska kunnande utvecklades redan under åren i Helsingfors fullmäktige och stadsstyrelse, och i Lovisapolitiken visade han senare stor kreativitet och en förmåga att hålla ögonen på bollen. Kronprinsessan Victorias besök i Lovisa blev stadsdirektörens stora ögonblick i rampljuset, men även det gynnade invånarna. Senast då stod det definitivt klart att han hade lyckats placera Lovisa på kartan. Det krävs en människa som trivs i rampljuset för att skapa ett rampljus. (Peik Henrichson/NÖ) LEDARE 18.1.2024 Hur färdtjänsten fungerar har stötts och blötts i medier under de senaste åren. Rapporter om exempelvis uteblivna skjutsar har varit många. Också Nya Östis har skrivit om problemen. Att äldre och svagare personer i ur och skur tvingas stå och vänta på en färdtjänstskjuts som aldrig kommer är något som inte hör hemma i ett modernt samhälle. Färdtjänsten är för användarna en livlina och gör det möjligt att uträtta ärenden också då orken börjar tryta. Med hjälp av den utförs många vardagliga ärenden som butiksbesök och deltagande i olika verksamheten. Då det handlar om ärenden som provtagningar, läkarbesök och andra hälsorelaterade saker är det en självklarhet att systemet måste fungera och skjutsarna anlända som överenskommet. På Östra Nylands välfärdsområdes webbplats går det att läsa att syftet med tjänsterna för personer med funktionsnedsättning är att främja förutsättningarna att leva och fungera som en del av samhället. Målet är att förebygga och avhjälpa olägenheter och hinder som funktionsnedsättningen för med sig. Problemen ska ha fått sin start i och med att de östnyländska kommunerna 2020 upphandlade färdtjänstservicen i två delar, vilka bestod av en beställningscentral och taxibilarna som kör färdtjänstskjutsarna. Då vann bolaget Taksi Helsinki som har skött färdtjänstförmedlingen i regionen från och med hösten 2022. Nu sker en förändring i och med att bolaget 020202 Palvelut denna vecka började förmedla färdtjänsttransporterna i östra Nyland. Kontraktet mellan Östra Nylands välfärdsområde och beställningscentralen Taksi Helsinki upphörde den 14 januari. Färdtjänsten innebär att individen beviljas ett begränsat antal resor per månad. Kommunen har rätt att besluta på vilket sätt färdtjänsten ordnas. Kommunen kan ändå inte begränsa den individuella rätten för en person med funktionsnedsättning att få service och stöd som lämpar sig för just honom eller henne. I och med social-och hälsovårdsreformen flyttades ansvaret för arrangemangen från kommunerna till Östra Nylands välfärdsområde. Det är skäl att komma ihåg att färdtjänsten är en lagstadgad service som ska göra det möjligt för personer med olika funktionsvariationer att leva i samhället så som också du och jag gör. Det sägs att man kan mäta hur civiliserat ett samhälle är utgående från hur väl det tar hand om de svagaste. Låt oss därför hoppas på en god start för färdtjänstförmedlingen i ny regi. (Marit Björkbacka /NÖ) Ledare 11.1.2024 För en knapp vecka sedan släpptes nyhetsbomben om att regiontidningen Östnyland byter namn och återgår den här våren till att heta Borgåbladet. Nästan omgående uppstod frågor och diskussioner där Nya Östis involverades. Kunde inte tidningen ta tillbaka namnet Östra Nyland? Namnet Östnyland uppstod då tidningarna Borgåbladet och Östra Nyland slogs ihop i början av 2015. I slutet av april samma år föddes Nya Östis, bland annat som ett svar på en stor efterfrågan där läsare och annonsörer i Lovisanejden ville ha kvar sin lokaltidning. Att regiontidningen Östnyland inom kort kommer att heta Borgåbladet känns inte alls konstigt. Tidningens redaktion finns i Borgå och dess främsta fokus ligger på Borgå och Sibbo. Bevakningen ska fortsätta också i Lovisa och Lappträsk. Namnet Östnyland har ibland förväxlats med lokalradion Yle Östnyland, och dessutom finns det vård-och räddningsinstanser, föreningar och många andra som bär liknande namn. Men det är inte enbart likaklingande namn som gör att ett namnbyte känns rätt och motiverat. Borgåbladet är landets tredje äldsta tidning. Det första numret utkom i december 1860.”Alla vet vad Borgåbladet är. Det är ett otroligt anrikt och starkt varumärke”, säger Östnylands chefredaktör Helen Kurri. För Nya Östis känns det däremot inte lika självklart att nu snabbt fundera på ett namnbyte. Namnet Nya Östis har en betydelsefull närhistoria. Det fanns en orsak till att en ny tidning föddes. Den förvaltar förvisso Östra Nylands arv. Därtill hör att alltid lyssna på läsarna, vad vill de ha? Inget får vara för litet eller för löjligt att komma över den så kallade nyhetströskeln. Men Nya Östis redaktion kan inte jobba så som Östra Nylands gjorde. Östra Nyland hade anställd personal och ett bolag eller en koncern bakom sig. Nya Östis har inga anställda och den har under snart nio års tid getts ut av en understödsförening. Diskussionerna som förts bland annat på sociala medier, och i kommentarsfält i samband med olika artiklar på nätet, är ändå så väl intressanta som läsvärda. Namn, och som i detta fall tidningars historia, väcker känslor. Nya Östis, Östnyland och annan lokalt förankrad media, har samtliga stor betydelse för regionen I praktiken skulle ett namnbyte för Nya Östis del ändå leda till stora kostnader och allehanda praktiskt merarbete. Nya trycksaker, nytt namn för föreningen, e-postadresser och ny webbdomän är bara några av många saker som borde åtgärdas om namnet byts ut. Nya Östis har inte en lika lång historia som Borgåbladet och Östra Nyland. Men Nya Östis är ändå redan ett etablerat varumärke. Namnet är kort och träffande, många känner igen det också utanför Lovisanejden och utanför landets gränser. Vi vill inte glömma varför vi föddes och vilken vår mission var då. Samma mission har vi också i dag. Vi ska vara totalt lokala och stå våra läsare och annonsörer nära. (Carita Liljendahl/NÖ) LEDARE 21.12.2023 Instundande vår minskar antalet papperstidningar med Lovisa som utgivningsort. Etelä-Suomen Media meddelade i november att Loviisan Sanomat våren 2024 kommer ut i pappersform endast om torsdagar., samma dag som Nya Östis. Loviisan Sanomats ägare fortsätter satsa digitalt och på webben är innehållet mångsidigt, både vad gäller nyheter och andra artiklar och olika digitala utgåvor. Beslutet motiveras med att användarnas sätt konsumera nyheter har förändrats. Allt fler läsare nås den digitala vägen. Att trycka och distribuera tidningar är också dyrt, säger Karri Kannala som är chef för den lokala verksamheten inom Etelä-Suomen Media. Då och då får Nya Östis frågan om när vi ska börja ge ut en digital tidning. Att så aldrig sker säger vi inte, men det som eventuellt sker inom en överskådlig framtid är att vi börjar sälja lösnummer via en så kallad tidningskiosk på nätet. Något datum för denna försäljningsstart är inte fastslagen men saken har diskuterats. Våra senaste läsarundersökningar har ändå visat att en stor majoritet är nöjda med tidningen sådan som den är, och att framför allt att den går att få i pappersform hemburen. Så reformerna brådskar inte. Just nu känns det som att Nya Östis behövs mer än någonsin. Det är den enda tidningen som skriver på svenska om sådant som har hänt och ska hända i Lovisanejden och i Lappträsk. Vi uppfyller också en del av förväntningarna på innehåll för svenskspråkiga i Pyttis och i Mörskom. Om inte Nya Östis fanns skulle det vara många som inte fick sina röster hörda i de allra östligaste delarna av Nyland. För en lokal tidning, eller för en tidskrift som vi också är, är det viktigt att lyssna på läsarna. Vad vill de ha? Vad är de beredda att betala för? Snabba nyheter hör sällan hit, de hittas via andra kanaler. Händer något stort och viktigt som vi vill informera om fort, kan vi låta det ske via vår webbplats och vår Facebookgrupp. Men för de flesta läsarna är det här inte alls viktigt. De vill i lugn och ro läsa sin papperstidning, och de vill läsa om människor de känner. De vill få information om kommande evenemang och också läsa om evenemangen efteråt i tidningen. Det gör inget fastän det som skrivs hände för en vecka sedan. Den här rytmen kan kännas märklig i en hektisk tid då allt ska ske fort. För Nya Östis har rytmen varit vardag och naturlig i snart nio års tid. För oss är det viktigt att dokumentera det som händer i Lovisa med omnejd. Allt det här om vad Nya Östis är och vad vi står för har sagts många gånger förr. Men så här inför stundande jul vill vi gärna påminna om lokaltidningens betydelse. Den har mycket gemensamt med julens budskap. Det handlar om att vi alla behöver varandra. Företagare och föreningar och den vanliga invånaren behöver en lokaltidning och vi på Nya Östis behöver er. Hoppas vi fortsätter ses också 2024. Nästa NÖ ger vi ut den 4 januari. God jul och gott nytt år! (Carita Liljendahl/NÖ) LEDARE 14.12.2023 Allt fler familjer med barn, men också pensionärer och andra låginkomsttagare, har ekonomiska bekymmer i dag. Mycket har blivit dyrare, speciellt maten. Arbetslöshet och permitteringar är vardag för många. För att klara de baskostnader som krävs för boende, elektricitet och mat, utan att lyfta understöd, krävs ett heltidsjobb. Men det har alla inte kapacitet till att utföra. Anställda vid Röda Korset vittnar om att allt fler ber om hjälp för att ha råd att köpa mat och kläder. Oro för utkomsten orsakar stress och sliter på föräldrarnas krafter. Ekonomiska problem skapar också bekymmer kopplade till barnens hälsa och sociala relationer och parförhållanden prövas då pengarna inte räcker till. Också här på lokal nivå har vi sett en ökning av hjälpbehovet. Mannerheims Barnskyddsförbunds lokala avdelning fick flera ansökningar i år än året innan av familjer som inte har råd att ge sina barn en julklapp. Flera dygn av frivilligarbete ligger bakom detta arrangemang med förberedelser, marknadsföring och sedan paketinslagning och leveranser. Andra som år efter år jobbar hårt för att få in pengar till välgörenhet är lokala Lionsklubben. Den säljer bland annat jultidningar och julgranar. Att betala fem euro för en tidning är en liten sak för den som har stadiga inkomster, och samtidigt går pengarna till välgörande ändamål. Den traditionella insamlingen för luciaföljet, som sköts av lokala Röda Kors-avdelningen, pågår också. Bidrag från den används till gåvokort för mat som ges åt hjälpbehövande i Lappträsk och Lovisa. Betala ditt bidrag direkt till luciakontot på banken, information finns på Nya Östis webbplats under fliken Aktuellt. Du kan också bidra genom att sätta en slant i insamlingsbössan på Kyrktorget i Lovisa centrum. Varukärror, insamlingskorgar och lådor finns framställda här och där med information om alla dem som behöver hjälp. Vi ska inte glömma våra ukrainska vänner, och inte heller det att många finländare har det svårt i dag. Köp hållbara livsmedel eller donera hygienartiklar och sätt i korgen. Det blir en julklapp som värmer på många sätt. Även något som inte kostar mycket platsar i korgen. Många bäckar små bildar en stor å. Hur vi sedan på sikt ska råda bot på den här negativa utvecklingen, det får våra politiker fortsätta grunna på. Klyftorna i samhället verkar växa hela tiden mellan dem som har det bra och dem som har det riktigt svårt. Såhär inför jul kan vi också vända oss direkt till en familj eller en person som behöver hjälp. Handla mat och för en kasse till den som saknar pengar. Ge ett presentkort till en affär, erbjud dig att skotta snö eller att städa inför helgen. Öppna plånboken, men framför allt, öppna ditt hjärta och dina ögon så att du ser medmänniskors nöd. (Carita Liljendahl/NÖ) LEDARE 8.12.2023 Vi har nu tagit emot december med allt vad det innebär. Vinterns mörker erbjuder samma stillhet som när en taklampa släcks och ett ensamt stearinljus får lysa i dess ställe. Vissa beklagar mörkret. De skyr kylan. De drömmer sig bort. Men skulle vi verkligen orka med vårsol just nu? Nej, en kall och tyst vinter är precis vad som behövs för att samla kraft igen. December är för många en hektisk månad. Vi vill hinna med så mycket. För många kan julförberedelserna och den långa att-göra listan kväva känslan av julfrid. December är en månad värd att uppleva och inte en månad som bara ska presteras igenom. Sålla hellre bland alla ”julmåsten”. Sålla vad du verkligen vill ha kvar och dra ned på det som bara tar energi. Då hinner du också uppleva december och julen, och kan samtidigt vara närvarande. För många känns tillvaron för tillfället osäker. De höjda levnadskostnaderna slår hårt mot de ekonomiskt utsatta. För några månader sedan rapporterade Nya Östis att omkring en femtedel av finländarna har varit tvungna att göra avkall på mat, mediciner eller läkarbesök på grund av brist på pengar. Det här uppger Institutet för hälsa och väldfärd (THL). Det motsvarar 900 000 vuxna som är bosatta i Finland. De flesta av oss känner sig också ensamma någon gång i livet. Ensamhet är en subjektiv upplevelse. I dagens uppkopplade värld då vi matas av ett konstant flöde av information och stimulans kan det vara behövligt att ibland vara ensam. Den form av ensamhet som däremot kan vara skadlig på såväl individnivå som samhällelig nivå är den ofrivilliga ensamheten, som många finländare upplever. När det lackar mot jul hörs ofta den klassiska julsången ”Det strålar en stjärna” ur var och varannan högtalare. Den förkunnar att julen är härlig för stora och små. Det är trots allt inte sanningen för alla. Att julen är en högtid som ofta förknippas med gemenskap kan göra att ensamheten känns extra tung för många att bära. I östra Nyland finns det kontinuerlig verksamhet och frivilliga som ställer upp på olika sätt för att hjälpa varandra. Diverse eldsjälar drar sitt strå till stacken för att göra tillvaron ens lite ljusare för andra. I decembermörkret finns en stark vilja att hjälpa. Kan vi tillsammans göra mer för att färre ska känna sig ensamma och utanför? Nu gäller det för oss alla att se varandra. Ensamheten kan förebyggas och tillsammans kan vi stärka känslan av gemenskap. En gest kan betyda oerhört mycket för någon annan. Var rädda om varandra. Sprid kärlek och ljus. Skänk och stötta där du kan. Fundera om det finns något du kan göra för att glädja någon i din närhet, redan en liten gest kan betyda oerhört mycket. Det dyrbaraste du kan ge någon annan är din tid. (Anna Johansson/NÖ) |
Kategorier
Alla
Arkiv
Februari 2024
GDPR
|