LOVISA En brand bröt ut i Lovisas historiska landfästning Rosen tidigt på onsdagsmorgonen den 25 maj. Eldsvådan skadade konstruktionerna som skyddar fästningen.

Även om själva fästningen verkar ha klarat sig intakt, är risken för ras nu hög. Det var nödvändigt att röja undan staketet av trä för att brandkåren skulle komma fram, och ett provisoriskt stängsel har satts upp framför kasematterna. Det är förbjudet att gå över skyddsstängslet.

En grupp av experter med representanter från Borgå och Lovisa museum kartlade situationen på plats i på onsdagseftermiddagen.

– Eftersom Borgå museum är regionalt ansvarsmuseum, medverkar personer därifrån nu idag och under processens gång, säger museiintendent Ulrika Rosendahl. På grund av bastion Rosens historiska betydelse deltar högst antagligen även Museiverket. 
​
Räddningsverket larmades till platsen strax efter klockan två på natten och en timme senare meddelades att branden var under kontroll.

Branden i sig var relativt liten men släckningsarbetet försvårades då det var svårt för de tunga släckningsfordonen att ta sig fram.
​
Branden kan ha varit anlagd. Räddningsverket uppger att det inte finns någon el på platsen eller andra naturliga orsaker till branden. Polisen utreder brandorsaken.

(texten uppdaterad den 25 maj 2022 kl. 17.58)

LEDARE 25.5.2022

Kommer våra dialekter att fortleva? Vilken är deras ställning och roll i Svenskfinland? Frågorna kring dialekterna, vårt rika lokala språkbruk, är många och intressanta. 

För inte så länge sedan ansågs det ofint att tala dialekt. Det gällde att hålla sig till den vedertagna, allmänna finlandssvenskan, annars kunde det exempelvis hända att landsbygdens skolelev blev mobbad i staden. I detta hänseende har en förändring skett, dialekter behöver inte alltid undvikas. Det finns idag språkvetare som vill att vi ska omhulda det språkarv som vi har i våra dialekter. 

”Ein stein, eitt trää, i trä eitt ikorn.” Så skrev en elev enligt Olle Sirén, lärare i modersmål vid Lovisa Svenska Samlyceum, hela sin folkskoleuppsats under rubriken ”min hembygd”. Historien väckte munterhet och var en god inledning till hans utläggning om dialekterna och deras användbarhet. 

Olle Sirén ansåg att dialekterna är värdefulla. Han nyttjade exempel på hur de underlättar rättskrivningen för dem som kan sitt bygdemål. Dialektens långa diftonger indikerar att e ska användas, inte ä, och vice versa. Kanske viktigare än själva rättskrivningsregeln var lärarens öppet uttalade respekt för det språkliga arv som finns i våra dialekter. 

Våra folkmål har en kraftig lokal anknytning. Trots att nylänningar och österbottningar har en stark språklig samhörighet kan det vara skäl för en Närpesbo att inte ta till den frodigaste närpesiskan om hen vill göra sig förstådd i östra Nyland. Och Liljendaldialekten som starkt påminner om dialekter i norra svenska Österbotten förstås kanske inte lika väl i Malax.  

En del språkforskare uttrycker oro över hur våra bygdemål ska överleva i en tid av datorer och sociala medier. Andra språkvetare framför att risken för ett försvinnande är liten, men att dialekterna inte är statiska, utan hela tiden genomgår förändringar. Ibland, men rätt sällan förekommer det radioprogram i vilka bygdemål används. I tryckt form är inslagen också få. NÖ bjuder på kåserier som nyttjar dialekt, främst tack vara sin förra chefredaktör. Just denna genre är typisk för hur vi brukar folkmål i tryck idag. 

Revyer och sommarteatrar odlar ofta med framgång dialekternas möjligheter. De humoristiska namnen på lokala revyer har ofta försatt publiken i uppsluppen stämning redan innan föreställningen börjat, exempelvis Liljendalrevyer såsom Bräckombeina, Skuribulla, Svipuris och Fjåsågär. För den i dialekter oinvigde har innebörden i titlarna vanligen klarnat under föreställningens gång. 

Dialekter har alltså ett eget, stort värde, men det kan behövas urskiljning när och hur de används. I lokala och familjesammanhang finns det ingen orsak att undvika sitt bygdemål. För folkliga revyer och lokalteater kan dialekten vara en given språkform, ofta tillsammans och uppblandat med normalsvenska. Inför myndigheter och i officiella sammanhang har det som vi kallar standardspråk förstås sin givna plats. (Jan Heino/NÖ)​


​

Idrottsföreningen Myrskylän Myrsky vill uppmuntra folk att röra på sig. 
 
MÖRSKOM Idrottsföreningen Myrskylän Myrsky firar 100 år i år. Föreningen grundades den 19 mars 1922 med namnet Voimistelu ja Urheiluseura Myrskylän Myrsky. I början gällde grenarna friidrott, cykling skidning, och i ett senare skede även boboll och gymnastik för damer och herrar.  

– I början av 1970-talet förkortades föreningens namn till Myrskylän Myrsky. Nu är bland annat friidrott, skidning samt orientering och fotboll de populäraste grenarna, säger ordförande Aki Henriksson.  

I tiderna gjorde långdistanslöparna Rolf Haikkola och Pertti Sariomaa föreningen känd utanför kommunens gränser. Föreningens berömdaste medlem är den fyrfaldiga guldmedaljören Lasse Virén.  

– Vi är flitiga idrottare i Mörskom. Det beror delvis på att Lasse Virén har fungerat som en inspirationskälla, och intresset att sporta har hållit i sig efter att han lämnade tävlingsarenorna.  
Myrskylän Myrsky ordnar årligen Lassen Hölkkä.  

– Det är vårt populäraste evenemang som lockar årligen 500–600 deltagare även över kommungränsen.  (Marianne Palmgren/NÖ)

Läs mer i Nya Östis onsdagen den 25 maj 2022.

LOVISA Stefan Holmström (54) har valts till ny chefredaktör för Loviisan Sanomat. Han efterträder Arto Henriksson som under 25 år lotsat tidningen. Henriksson går snart i pension men fortsätter jobba som företagare.

Stefan Holmström är i detta nu reporter på tidningen Åbo Underrättelser och har skrivit ledare där. Han har tidigare jobbat såväl som reporter som chefredaktör för Östra Nyland och som chefredaktör för Borgåbladet.

Holmström börjar sitt jobb på Loviisan Sanomat den 13 juni. Chefredaktörskapet tar han över den första augusti 2022.

Arto Henriksson jobbar för Etelä-Suomen Media Oy som hör till koncernen Keskisuomalainen fram till och med den 17.9.2022 då han fyller 61 år. Efter det fortsätter han som kolumnist för tidningen och strömmar även som frilansare sändningar från olika evenemang, möten och andra tillställningar.

​HELSINGFORS Äntligen var det dags för Stafettkarneval på Olympiastadion igen. Senast det hände var 2015 och årets upplag blev samtidigt den 60:e sedan starten 1961. På fredagen och lördagen tävlade närmare 200 skolor, i 1 600 lag med runt 11 000 startande löpare. Förstås fanns också skolor från Lappträsk, Pyttis och Lovisa på plats. Störst framgång nådde flicklaget från Lovisavikens skola som tog silver i gatustafetten.

– Jag visste att vi hade ett bra lag, säger en lycklig Josephine Starck. Men att vi var så här snabba trodde jag inte. Silvermedaljen känns jättebra.


På lördagen tog sig Generalshagens skola till final på 18x80 meter mixed, Lovisa gymnasiums pojkar knep en finfin femteplats i gatustafetten och även Lovisavikens killar gjorde en mycket strong insats genom att löpa in på 11:e plats i gatustafetten bland 70 deltagande lag. (Benny Liljendahl/NÖ)


Läs mer i Nya Östis onsdagen den 25 maj 2022

 
​LOVISA Det blev som väntat ett hett derby när FC Lovisa och Borgå Akilles på fredagskvällen drabbade samman i fotbollens division fyra. Matchen som spelades på VBO Areena slutade 2–2 (1–1).

​En av hemmalagets bästa spelare var målvakten Joni Perttilä.

– Det kunde ha slutat hur som helst, menar Joni. Båda lagen hade chanser till flera mål, så kanske oavgjort är ett okey resultat.

​FC-tränaren Joakim Forsström är inte helt nöjd med en pinne, utan menar att hemmalaget borde ha kunnat ”knyta säcken” redan i den första halvleken. Han är dessutom kritisk till gästernas ”spelstil”.

– Akilles spelade riktigt fult, säger ”Jokke” Forsström.De gick direkt mot fötterna och domaren kunde mycket väl ha gett ett par röda kort till Borgåkillarna.

​Hemmalagets mål gjordes av Anatolii Moisieiev och Jesper Ek. I tabellen föll Akilles till andra plats efter ha tappat första poängen i vår.

Efsee ligger fyra och spelar sin nästa match på bortaplan. Derbydax i Lovisa är det åter tisdagen den 31 maj då Myrskylän Myrsky kommer på besök. (Benny Liljendahl/NÖ)

Läs mer i Nya Östis onsdagen den 25 maj 2022. 

LEDARE 19.5.2022

Under rubriken "Våga stå upp för det svenska språket" tog chefredaktör Carita Liljendahl i förra veckans tidning upp den alltför vanliga avsaknaden av information på svenska, och hur viktig den är för oss finlandssvenskar.

Att få använda sitt modersmål är särskilt viktigt i pressade situationer. Då vi inte har möjlighet att fundera efter hur vi ska uttrycka oss utan måste använda modersmålet som är vårt känslospråk. Ett exempel på detta är en föderska som under förlossningen ville prata svenska på förlossningsavdelningen i Kotka. Hon fick svaret att det inte bland dem som arbetade just då fanns någon som pratade svenska.

Kommunikationen fick därefter ske, så gott det gick, på det första inhemska språket. Glädjen över det nyfödda barnet var självklart stor men blandades ändå med en gnutta besvikelse över upplevelsen. Det här även om modern i vanliga fall mycket väl klarar sig också på finska.

Ett annat mera allmänt exempel är svenskspråkiga som ombeds prata finska med nödcentralen då de beställer en ambulans. Trots satsningar på att anställa svenskspråkig personal vid nödcentralerna är liknande situationer inte någon ovanlighet. Det är också något som direkt kan påverka patientsäkerheten i och med att viktiga detaljer om patientens hälsotillstånd kan utebli om inte den som ringer klarar av att uttrycka sig ordentligt.

Vårt land är ett tvåspråkigt land vilket innebär att informationen till medborgarna ska ske på både svenska och finska. Vi har också en lagstadgad rättighet att få service på vårt modersmål. Under coronapandemin har skribenten ifråga skrivit veckovisa coronarapporter i NÖ. En viktig informationskälla har varit Institutet för hälsa och välfärd (THL) som ypperligt skött också den svenskspråkiga informationen.

Under den senaste tiden har det däremot klart och tydligt märkts att epidemin inte längre är i ett akut skede. Det går nämligen inte att ta för givet att viktigt material publiceras på svenska i samma takt som på finska. Nyligen fanns det exempelvis ingen till svenska översatt text tillhanda om THL:s nya rekommendationer trots att beskedet hade gått ut på finska flera dagar tidigare. Till all lycka fick redaktionen reda på saken via andra kanaler och kunde därför rapportera om det i tidningen. Om inte, hade läsarna blivit utan den informationen.

Undertecknad råkade själv ut för en överraskande händelse nyligen. Ett brev kom i retur med posten. Det var en försändelse som skickats till en statlig institution och ingen egentlig orsak till att brevet skickats i retur nämndes på kuvertet.

Överraskande var att allt från namn och adress till postnummer var korrekt skrivet och dessutom med en läsbar handstil. Det enda som kan tänkas ha förorsakat en viss förvirring var att allt var skrivet på svenska. Och så får det ju bara inte vara, i vårt tvåspråkiga land. (Marit Björkbacka/NÖ)

​LOVISA Vårens andra seger fixade FC Lovisas damlag i matchen mot ToTe/Betoni från Helsingfors. Siffrorna blev 4–0 (3–0) och tre välbehövliga poäng gör att laget klättrar några pinnhål i tabellen.  

– I dag spelade vi mycket bättre än senast, säger lagkaptenen Lotta Mattsson. Vi var med från början och lät inte motståndaren ta kommandot. Viktigt att vi gjorde första målet i matchen. 

I vårens förluster har FC åkt på ett baklängesmål redan i matchens inledande minuter. Den här kvällen var det i stället Emma Boberg som förde Lovisalaget till 1–0 i den sjätte minuten, Emilia Lassila spädde på till 2–0 och Lotta Mattsson fixade 3–0-målet efter 18 minuters spel. Det var så långt hemmalaget för hela slanten och de få gånger gästerna fick till ett organiserat anfall blev det stopp senast vid FC-målvakten Essi Tuominen.  

 I den andra halvlekens inledande kvart var det dock Betoni som hade mera boll och lyckades vaska fram några farligheter. Att Lovisa föll tillbaka en aning kanske till en del berodde på att segern i praktiken redan var säkrad. Närmast en reducering var gästerna när man tilldömdes en straffspark, men FC-målvakten Tuominen gick åt rätt håll och greppade säkert lädret. Slutsiffrorna 4–0 fastställde Sofia Wikman när hon från distans placerade bollen i nät.  (Benny Liljendahl/NÖ) 

Läs mer i Nya Östis torsdagen den 19 maj 2022.
​