Stadsdirektör Jan D. Oker-Blom tar i sin nyårshälsning till Lovisaborna upp fördelarna med att bo i en småstad. Han konstaterar också att social- och hälsovårdsreformen starkt påverkar kommunens verksamhet efter 2023.

Bästa Lovisabor! Året är på slutrakan, och vi börjar rikta blicken mot 2022. Vi ser fram emot ett lite lättare, gladare och bättre år, som jag hoppas och tror äntligen ska medföra ett slut på pandemin som plågat oss. Här påminns jag om att jag även i förra årets hälsning tippade att det gångna året skulle bli det sista året belastat av coronaviruset. Trots att min gissning slog lite fel och åtminstone början av 2022 ännu kommer att präglas av coronavirusets framfart vågar jag mig på samma förhoppning – att det kommande året blir det sista undantagsåret.

Ur ett annat viktigt perspektiv kan året 2022 även sägas vara det sista vanliga året. Redan i januari får vi rösta i välfärdsområdesvalet, och från år 2023 framåt kommer välfärdsområdet att ha hand om social- och hälsovården. Därefter handlar kommunal verksamhet framför allt om bildning och infrastruktur. 2023 är lämpligt nog även året då Finlands Bostadsmässa ordnas i Lovisa. Där skapar vi konkurrenskraft och tillväxt genom stadens största infrastruktursatsning på länge.

Det gångna året har varit tungt för många, men jag är tacksam för att livet i Lovisa ändå över lag påverkats mindre av pandemin än i många andra städer och att året som gått även bjudit på flera ljuspunkter. Stadens ekonomi har utvecklats gynnsamt medan företagsamheten och antalet arbetsplatser ökat.

Här vill jag gärna upprepa det bekanta uttrycket ”livet är lokalt”. Det känns bra när man ser på aktiviteten i våra föreningar och på byakvällarna som staden ordnat samt ett ökat intresse att handla lokalt, arbeta lokalt (vid behov på distans) och njuta av natur och kultur lokalt. Intressant nog verkar dessa rörelser mot det lokala allt mer gynnas av det världsvida internet.

Vi klarade av 2021 för att vi höll ihop tillsammans samtidigt som vi följde begränsningarna för sammankomster. Nya fördelar av småstadslivet kom i dager. – NÖ

INSÄNDARE Några dagar före jul fick jag veta att Galleri Theodor lämnar Almska Gården. Det kom som en överraskning eftersom jag tycker att vårt samarbete i huset fungerat bra under fjorton månader. Att Theodor lämnar gården påverkar självklart verksamheten, en välfungerande helhet med synergieffekter splittras.

Jag försöker nu snabbt hyra ut de lokaler Theodor har haft. Totalt rör det sig om 134 kvadratmeter där det utöver ett kök också finns en tambur. Utställningsrummen är försedda med upphängningslister, totalt 36 meter. Om jag inte får lokalerna uthyrda tar föreningen Lovisa konstcentrum Almska Gården över dem. De lokaler som blir lediga är ju de bästa som huset har.

Som ägare till huset har jag så rättvist som möjligt försökt marknadsföra bägge galleriernas utställningar och jag fortsätter med det till slutet av mars om parterna så vill. Detsamma gäller en eventuell ny hyrestagare.

Tillsammans med föreningen Lovisa konstcentrum Almska Gårdens ordförande Tora Öhrström har vi kommit överens om hur jag hjälper föreningen och hur vi samarbetar i framtiden. Bland annat har vi bestämt att vi aktivt börjar leta efter nya medlemmar och även sponsorer till föreningen för att verksamheten ska kunna utvecklas.

Våra kommande samarbetspartners möjliggör att konst- och kulturverksamheten kan fortsätta i huset och vi lyfter fram dem i vår marknadsföring. Den som vill vara med i detta ”talkoarbete” ska skicka sina kontaktuppgifter per mejl till studio@hyvattyypit.com. Loviisan Lämpö Oy anser att vår verksamhet är viktig och företaget har lovat stötta oss 2022.

Planerna för 2023 då Lovisa står värd för bostadsmässan är redan i full gång. För egen del har jag lovat vara med och driva verksamheten till slutet av 2023.

Vi kan åter börja arrangera konserter i huset och får användning för vår flygel. Allt beror på hur coronaläget utvecklas. En tanke är att låta unga musiker och andra som vill uppträda göra det kostnadsfritt åtminstone en gång i Almska Gården.

Även i fortsättningen strävar vi till att höja husets profil. Vi vill vara en högklassig aktör inom konst- och kulturbranschen. Vi får hela tiden positiv respons om huset, lokalerna och verksamheten, och det känns belönande.

Då vi talar om försäljning av huset är det i första hand frågan om ett slags paketlösning med en affärsverksamhet som inkluderar ett galleri. Lovisa stad förutsätter att huset ska vara ett konst- och kulturcentrum även i framtiden. Företag och deras verksamhet säljs hela tiden, så det här med att eventuellt sälja ett hus behöver inte påverka verksamheten negativt. Och som sagt, jag har lovat fortsätta jobba för huset åtminstone två år till.
​
Gott nytt år 2022 till alla konst- och kulturvänner och även till alla andra!
 
Kari Markkula   

LEDARE 23.12.2021
Det är julfesternas och julmiddagarnas tider för många föreningar och företag. Vi äter gott, ibland dukas det till och med ett överflöd, och alla närvarande orkar inte äta upp sina portioner. Hur bra skulle det inte kännas då om resterna kunde ges till personer som inte har råd att köpa julmat till sig och familjen. Det skulle inte direkt handla om resterna från tallrikarna, men outnyttjad mat från skålar och uppläggningsfat. I dag får vi ju tyvärr inte ens ge denna mat till grisarna såsom vi fick göra förr.

Förr lär det också ha gått till så att julmat som blev överstående, rester som skulle ha slängts bort, packades ihop och lades utanför dörren till Hotell Skandinavia på bakgården i Lovisa centrum. Dit kunde samhällets utslagna komma för att hämta mat till sig själva om de så ville.

I dag ser man inte längre dessa så kallade ”polityrgubbar från Essobacken”, och bra så. Men det finns fortfarande människor som saknar bostad och som har olika sociala eller mentala problem. De här personerna är dock mer eller mindre osynliga för gemene man i gatubilden. I dag är det svårt att veta vem som har problem, de syns inte alltid på ytan. En person kan vara välklädd och ansiktena bär inga sotiga spår från lägerelden på tippen. Utåt sett ser det ut att gå bra för personen som har bil och villa, familj och djur. Men bekymren finns där ändå.

Att hålla fasaden är för många väldigt viktigt. Det får inte synas att äktenskapet knakar i fogarna, att alkoholen tar för stor plats i vardagen, att hyran är obetald och att andra fakturor lägger sig på hög. Tröskeln att be om hjälp eller att berätta om oro och ångest är hög, även fastän nära vänner finns. I värsta fall kan denna ”lägga locket på”-attityd få katastrofala följder med stor tragik som tynger släkt och vänner i årtionden. Vi vet alla hur det går om vi med våld försöker hålla locket på en kokande gryta utan att stänga kokplattans värme. Något kokar över eller exploderar.

Även om vi inte längre kan donera överbliven mat till behövande på samma sätt som vi gjorde för femtio år sedan finns det många andra sätt att hjälpa. Insamlingar av olika slag, vars pengar går till gåvokort för matinköp via diakonin. Vi kan också köpa julklappar till barn i familjer som inte har råd att köpa gåvor.

Men allt ska inte behöva kretsa kring pengar. Att säga tack, att le mot såväl personer som du känner som mot främmande människor, det kostar ingenting. I dessa coronatider vågar alla inte krama varandra, men att lägga en hand på en axel eller på en arm och låta den stanna där ett par sekunder är en gest som vi inte får låta falla i glömska. Finländaren är inte okänslig men det här med att visa vad vi känner kunde vi bli bättre på.

Kanske det kan bli vårt nyårslöfte? Att säga tack lite oftare, att le, att våga beröra och vidröra våra medmänniskor. Nya Östis önskar er alla en fridfull jul- och nyårshelg! (Carita Liljendahl/NÖ)

Vi närmar oss jul och med allt som det innebär. För att höja julstämningen har elever i Pyttis svenska skola bidragit med dikter och teckningar med julmotiv. 

Några Juldikter skrivna av elever i årskurs 3 och 4 i Pyttis svenska skola: 

Juldikt

Julen var kall och tall
idag gör jag pepparkaka
som är en rolig kaka
julkalender får man öppna
snart är julgubben här
och julklapparna ger
vårt
hus är pyntat
och andra hus är också pyntade fint
vi har en grön julgran
Ida


Julen är rolig och skön,
och granen är fin och grön,
Vi äter julskinka och gröt,
sedan går jag ut och blir blöt.
Vanja

Min jul
 
Julen var liten och skön
jag var ute och tittade på snö
jag hörde när bilarna körde förbi
och fåglar som var fulla av liv
nån ropade: Good jul
förstås
det var Julgubben som kom!
Valter W
​
 
Läs mer i Nya Östis torsdagen den 23 december 2021. 
 

​Lottaorganisationens hundraårsjubileum går mot sitt slut. Mycken väl funnen uppmärksamhet har getts lottornas idoga arbete på hemmafronten och i fält.  
 
LILJENDAL Arkiv och samlingar gällande Lotta Svärd-organisationen berättar om de stora insatser som lottorna gjorde. Liljendalavdelningens verksamhetsberättelser från krigsåren finns bevarade och ger en uppfattning om paketens betydelse för soldaterna särskilt inför jul.  
 
I årsberättelsen från 1942 redogör sekreteraren Signe Backman för jobbet med paketen. 
 
– Alla lottor har bakat bröd och rostat säd till kaffesurrogat och sänt till fronten. Vapenbröder, skyddskår och Lotta Svärd har hjälpts åt att få anskaffat till paketen och på bästa sätt försökt bidraga till soldaternas trevnad där ute. 
 
Vidare framgår det att lottorna hade samlats hos fru Helga Storgårds och framställt hundrafyrtio julpaket åt soldaterna. Under året hade frontkurirer tre skilda gånger rest till fronten med paket. Vanligen innehöll de både matvaror och kläder. (Jan Heino/NÖ)
 
Läs mer i Nya Östis torsdagen den 23 december 2021. 

Jonas Randers från Lovisa är akutvårdare och musikteknolog. I bägge yrkena krävs problemlösningsförmåga. Han trivs i sina två roller.
 
LOVISA Jonas Randers minns hur han längtade efter att fylla tio år. Då skulle han äntligen bli tillräckligt gammal för att få gå med i den frivilliga brandkåren Sävträsk FBK i Liljendal. Sen dess har han varit intresserad av räddningsarbete. 
 
– Alla vi ungar hade roligt i den frivilliga brandkåren. Vi övade en gång i veckan. Det höll oss åtminstone en stund borta från bråk och bus. Men viljan att hjälpa fanns redan då, säger han. 
 
Därför är det naturligt för Jonas Randers att arbeta som akutvårdare vid Räddningsverket i östra Nyland. Han är utbildad vid yrkeshögskolan Arcada och har arbetat för räddningsverket sedan år 2012.
 
Randers har även en utbildning i musikteknologi. Det är alltså han som fixar mikrofoner, sladdar, kontakter och ljussättning. Allt det osynliga tekniska arbetet i kulisserna som lyckade evenemang kräver. Enligt honom är en välfungerande teknik omärkbar och ljudteknikern likaså osynlig. 
 
– Så länge allt funkar lägger publiken knappt märke till tekniken men då något inte fungerar är det en katastrof, säger Randers. (Reija Kokkola/NÖ)
 
Läs mer i Nya Östis torsdagen den 23 december 2021.

​Traditionen att bygga en himmel av halmstrån är mycket finländsk och förknippas vanligen med julen. Hantverket går ofta från generation till generation. 
 
LILJENDAL Att knåpa ihop en himmel går inte i en handvändning. Mångsysslaren Mats Lönnfors har fått lära sig halmhantverket av sin farmor som hade tillstånd att plocka halm på Gammelbacka gårds rågfält utanför Borgå. Ända sedan han och familjen för trettiofyra år sedan flyttade in i hemmet på Forsgränden har en himmel prytt familjehörnan i vardagsrummet. 
 
– Det är fråga om en lång familjetradition. Redan min farfar tillverkade och sålde himlar på torget i Borgå. Min farmor skötte mycket om mig som barn och lärde mig plocka de rätta halmstråna och hur man bygger en himmel. (Jan Heino/NÖ)
 
Läs mer i Nya Östis torsdagen den 23 december 2021.

​– Mörskombor har allt sedan Lasse Viréns tider varit sportiga av sig. Idrottshallen har varit fullbokad under hösten, säger Anna Sgouveakos, instruktör för motion och välmående. 
  
MÖRSKOM I augusti invigdes den nya idrottshallen i Mörskom.  
 
– Idrottshallen har varit efterlängtad och den är upptagen dagligen. Det finns lediga tider att hyra enbart klockan sju på morgonen alternativt efter klockan 22, säger Anna Sgouveakos. 
 
Hon säger att det bästa är att det breda utbudet lockat folk att delta efter arbetsdagen, och att också nyinflyttade hittat till motionsverksamheten.  
 
– Nya bekantskaper knyts via motionen. Under coronapandemin har folk haft ett ökat behov av att röra på sig. Motion och att samtidigt få prata bort en stund är terapeutiskt. (Marianne Palmgren/NÖ)
 
Läs mer i Nya Östis torsdagen den 23 december 2021.

LOVISA Efter en inte helt övertygande inledning på matchen, besegrade Lovisa Tor på fredagskvällen SB Heinola. Mötet i innebandyns Finlandsserie slutade 9–4 och Tor behåller tätplatsen i tabellen över juluppehållet.

– Motståndaren hade en passiv spelstil som vi gick med i, konstaterar Nicolas Malmberg. I andra perioden satte vi press på dem och fick matchen dit vi ville.
 
Hemmalaget hade till en början svårt att få grepp och de ”hala” gästerna och ställningen några minuter in på den andra perioden var 2–4. Tor-tränaren Pekka Palomäki gjorde då några kloka justeringar i laget och matchbilden ändrades helt.

Lovisa satte sju mål på raken och de flesta kom vid spel i numerärt överläge. Med ett äkta hattrick blev Miko Vaarimo Tors bästa målgörare och till nyttigaste spelare i hemmalaget utsågs tvåmålsskytten Arttu Vuorela.

Lördag den 8 januari spelar Tor i Jyväskylä mot tabelltvåan Happee Steamers. (Benny Liljendahl/NÖ)

Läs mer i Nya Östis torsdagen den 23 december 2021.

LEDARE 16.12.2021 

Diskussionerna om Haddom skolas framtid, eller kanske närmast dess öde, är inne på målrakan. Nämnden för fostran och bildnings svenskspråkiga utbildningssektion diskuterade och tog ställning i ärendet i tisdags. Sektionen kan inte fatta det slutgiltiga beslutet. Ärendet ska behandlas i stadsstyrelsen och en barnkonsekvensanalys ska göras innan fullmäktige kan ta det avgörande beslutet, vilket troligen sker först på nästa års sida.

Föräldrar till barn som gärna väljer att fortsätta i Haddom skola har haft ett möte med stadens tjänstemän och beslutsfattare. Enligt svenska Yle var besvikelsen bland många föräldrar givetvis stor då det stod klart att en renovering av skolan blir för dyr och att huset troligen säljs i framtiden. En viss förståelse för problematiken fanns också, men likaså misstanken om att det är stadens linje att koncentrera mycket till centrum, och att flera byskolor troligen kommer att stängas.

Då man väger stora reparationskostnader och ett sviktande elevunderlag mot de fördelar som en liten byskola onekligen erbjuder, blir vågskålen med de dyra och därmed inte ändamålsenliga lösningarna ändå tyngre.

Såvitt Nya Östis erfar har viljan hos utbildningssektionen, tjänstemän och andra beslutsfattare varit god då det gällt att vända på alla stenar för att hitta de bästa lösningarna och ersättande lokaler. Att alla inte kan tänka och tycka lika om vad som slutligen är bäst att göra med skolan är självklart. Men huvudsaken är att öppna diskussioner har förts, såväl med föräldrar som beslutsfattarna emellan.

För Haddom skolas del, och även då det gäller många andra byggnader i Lovisa, är det sorgligt att tidigare dåliga beslut har lett till den situation som råder i dag. Det är inget att sticka under stol med och om den här saken var svenska sektionens ordförande Kerstin Häggblom helt öppen då staden höll pressinformation om Haddom skola i fredags.

Det är den här öppenheten som vi måste värna om i Lovisa. Den blir allt viktigare då allt fler människor tyr sig till sociala medier och suger åt sig allehanda information som sprids där. Printmedia och Yles nyheter upplevs fortfarande som trovärdiga och på Nya Östis ser vi som vår uppgift att informera om sådant som händer i bygden. Helst gör vi det utan brådska. Papperstidningen är vår viktigaste kanal och vi vill ge oss tid att låta innehållet i den mogna. Snabbt nedknackade nyheter är ofta hafsiga nyheter och allt för mycket hinner varken kollas upp eller analyseras. Endast i vissa fall, då informationsgången måste vara snabb, använder vi vår webbsajt.
​
Ett exempel där vi valde att vänta lite var då vi fick höra om meningsskiljaktigheter angående verksamhet som drivs i Byagården på Sarfsalö. En debatt blossade upp på Facebook, men sedan enades parterna. En insändare av Byarådet i dagens tidning ger en saklig och bra bild av det som hände. Det fanns ingen orsak att låta en storm skapas i ett vattenglas genom att snabbt skriva i tidningen om de olika åsikter som rådde. (Carita Liljendahl/NÖ)