Husen är en del av vår identitet

Hambergska hemmet kunde vara en attraktion men är det knappast idag.

LEDARE 16.5.2024

Vanvårdade hus i Lovisa skapar kontinuerligt rubriker i medierna. Historiskt kunde listan göras lång, men här bara några aktuella exempel: Hambergska hemmet som förfaller inför våra ögon, och de två försummade men fredade fastigheterna på Drottninggatan 12 och 14, som nu igen behandlats i stadens högsta ledning.  

För medieforskare kunde det vara intressant att studera hur bilden av Lovisa har påverkats av alla historiska incidenter kring gamla hus. Hur många gånger har inte den krackelerande fasaden och de skadade balkongerna i Hambergska hemmet väckt förargelse på sociala medier? Och hur mycket har inte brännvinstornet vid Klapphusgatan genom årtionden diskuterats i offentligheten?  
​
Närliggande Tenngjutarens hus, som i sig knappast var i dåligt skick, brann ner 2018 och rubrikerna var igen stora, och av samma orsaker: De gamla kända husen uppfattas som en viktig del av vår kollektiva identitet.  

När Lovisabor tar emot gäster från huvudstaden handlar samtalet sällan om hur livligt nattlivet, kulturlivet eller det akademiska livet är i Lovisa. Men alla besökare verkar intresserade av de gamla husen i staden och historierna bakom dem. 

I Lovisa har beslutsfattarna och myndigheterna lyckligtvis sedan länge förstått värdet i att bevara de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna i staden, utan att tvingas till det genom lagstiftning. Existerande skyddsbeteckningar utvärderas kontinuerligt vid olika planläggningsprojekt.  

Men allt handlar inte om stadsplanering utan även om ekonomiska prioriteringar och rättvisa. 

Gällande Hambergska hemmet har det genom åren framkastats olika förslag. Ett var att staden skulle renovera byggnaden som sedan kunde fungera som hotell eller gästhem. Men hur rättvist är det att med skattemedel renovera en byggnad som sedan tas i bruk av en enskild företagare som därmed får en fördel gentemot andra företagare?  

Ett annat förslag som tidigare behandlades på hög politisk nivå var att skapa ett konstmuseum i Hambergska hemmet. Förslaget seglade en tid i medvind men stötte sedan på motstånd.  
​
Just nu finns ett konkret förslag från Lovisa konstförening om att skapa en konstverkstad i byggnaden under namnet Taidepaja Helene /Konstverkstad Helene, efter Helene Schjerfbeck som bodde där 1940 och skapade verket ”Flickan från Lovisa”. Också här har en stor del av debatten handlat om rättvisa, och en rädsla för att med skattemedel subventionera en enskild förening, även om föreningen har ett allmännyttigt syfte.  

Bekantar man sig med beslutsunderlaget för Hambergska hemmet och de två vanskötta fastigheterna på Drottninggatan står det klart att stadens beslutsfattare i längden inte kan ducka för de här frågorna som betyder så mycket för Lovisas profil som de historiska husens stad. Här finns ingen perfekt lösning, men det värsta vore att bara låta förfallet fortsätta. Och förfallet fortsätter så länge byggnaderna står tomma och oanvända. (Peik Henrichson/NÖ)