LEDARE 8.6.2023 Nu är det några dagar sedan de vita mössorna placerades på studenternas hjässor. Rosorna som omfamnades vissnar så småningom. Danser har dansats och kakor har ätits. Examenspapper och stipendier har tagits emot och gratulationerna på sociala medier övergår snart till en önskan om trevlig midsommar för var och en. Livet går vidare, med eller utan studentmössa och med eller utan fina avgångsbetyg. För någon ter sig framtiden ljus och full av spänning, hopp och förväntan. Någon annan känner ångest och frågorna hopar sig. Får jag en studieplats, får jag ett jobb, duger jag som jag är eller måste jag kämpa ännu mer och prestera ytterligare? Alla borde vi ha samma värde som människor då vi föds. Men alla föds inte med samma förutsättningar, under så kallade lyckliga stjärnor. Vissa barn och unga får kämpa extra hårt. Någon föds med en sjukdom som präglar hela livet, en annan föds in i en trasig familj där det stöd som alla barn borde ha självklar rätt till inte existerar. De som får de bästa avgångsbetygen och flesta stipendierna kan se ut att ha en öppen autostrada rakt upp mot stjärnorna och allehanda framgångar i livet. Men så enkelt är det inte. Vad som helst kan hända på livets väg. Och den som kämpat hårt för att få ett avgångsbetyg överlag kan bli den som senare i livet presterar vilka stordåd som helst. De som blev mobbade och aldrig bjudna på kompisarnas fester, eller de barn som fick sin bokstavsdiagnos först i vuxen ålder – det är dem vi måste fånga upp och se redan nu. De bär också på fantastiska förmågor, och det känns som en av livets största orättvisor att vi missar så många av dem. ”Ibland kämpar du hårt för att nå något eller komma nånstans i livet. Men hur du än anstränger dig når du inte dina utstakade mål. Det här beror på att livet har andra planer för dig, och tar dig dit som det var meningen att du skulle nå. Lita på processen.” De här orden av Sangeeta Rana, fritt översatta till svenska, borde vi alltid ha i åtanke och även säga till dem som vacklar och behöver stöd. Att lita på processen, att den leder oss rätt, är inte lätt. Vi vill själva försöka styra, vara med och bestämma hur våra liv ska forma sig. Ibland går det bra, och vi lyckas för att vi är envisa och starka och för att vi får stöd av vår omgivning. Men ofta möter vi också motgångar. Då vi tar dem på rätt sätt, låter motgångarna forma oss, då växer vi som människor. På Nya Östis vill vi också lita på processen. Vi går vår egen väg och sneglar inte på hur andra gör för att vi ska passa in i gänget. I förra numret av NÖ skrev vi om Ken Ryynänen som i sitt nya hus på bostadsmässans område förvandlat lastpallar till stolar, istället för bänkar, i sin bastu. Det finns många sätt att gå sin egen väg, att lita på processen. Låt oss hoppas att många av dem som fick sina avgångsbetyg i skolorna nyligen också vågar göra det. (Carita Liljendahl/NÖ)
0 Comments
Leave a Reply. |
Kategorier
Alla
Arkiv
Oktober 2024
GDPR
|