Vi vågar tro på framtiden

​LEDARE 16.3.2023

Finländarna har fortfarande en stark tro på framtiden och då det gäller vår möjlighet att påverka den. Tvärtemot vad vi allmänt kanske tänkt förhåller sig även unga entusiastiskt till framtiden. Rysslands anfallskrig har ändå påverkat framtidsvyerna kraftigt. Men varken kriget, inflationen, energikrisen eller coronapandemin har knäckt oss helt. Över 80 procent av finländarna anser att det är möjligt att påverka framtiden.

Det här framgår ur Framtidsbarometern 2023 som är en enkätundersökning som Sitra låtit utföra. I den utreddes hur finländare i åldern 15–84 år ser på framtiden. Enkäten besvarades av totalt 2 150 personer.

Det skulle vara intressant att få höra vilka svar invånare i Östnyland gav i en framtidsenkät. Och kanske ännu mer specifikt vad Lovisabor och Lappträskbor anser. Här talas det just nu mycket om vad bostadsmässan ska hämta med sig. Den ligger inom en nära överskådlig framtid, men förväntas ge positiva effekter också för flera år framöver. Hur många tror på dem? Bara de som är positivt lagda redan nu? Anser de efter mässan att den lyckades även om exakt allt inte blev som vi förväntade oss?

För att vi ska våga tro på framtiden krävs att vi redan i dag har en positiv grundsyn på livet. Den som är negativt lagd och målar det mesta i dystra toner vågar troligen inte tänka särskilt mycket på kommande tider.

Men hur skulle vår värld se ut om till exempel företag saknade visioner och framtidstro? Om Fortum inte hade haft förmåga att se långt in i framtiden och våga tro på den, skulle bolaget ha fått förlängt drifttillstånd då? Eller skulle Loval utan en tro på framtiden ha lyckats expandera så kraftigt som det gjort. Allt har ju sett nattsvart ut med corona, krig och skenande kostnader.

Nya Östis hade inte heller funnits om inte ett gäng entusiaster hade haft stark framtidstro för snart åtta år sedan. I dag måste vi orka tro att läsarna och annonsörerna vill ha kvar oss många år till.
​
Det borde ges plats för flera drömmar och mer högtflygande tankar om projekt som till en början verkar smågalna. Trist att det aldrig blev något av Kalle Jalkanens planer på odlingar på Hotel Skandinavias tak vid Karlskronabulevarden. Nu står huset tomt och förfaller. Potential för nästan vad som helst finns där, men vem vågar ha visioner och även förverkliga dem?

Något som börjar i liten skala, såsom Skeppsbron med Marja och Dierk Kühns satsningar för länge sedan, kan med åren växa sig stort. Om inte de hade haft tro på framtiden och varit sådana entreprenörer, skulle området då alls ha utvecklats så mycket som det gjort? Nu föds där nya idéer hela tiden, den senaste med korvgrillning utomhus är ett välkommet tillskott.

Låt oss våga lite mer och låt oss tro på en ljusare framtid, inte bara bokstavligt nu på våren utan även sedan nå höststormarna åter drar in. (Carita Liljendahl/NÖ)