Vi står på Ukrainas sida

​LEDARE 23.2.2023
​
På snart dagen för ett år sedan inträffade det som få hade trott att var möjligt, Ryssland anföll Ukraina. Årsdagen uppmärksammar Nya Östis genom att för andra gången på ett år ha färgerna för Ukrainas flagga i vårt namn på sidan ett.

I början kände många av oss en stor oro över att kriget skulle eskalera och att pansarvagnar när som helst kunde rulla in över gränsen mot Finland. För även om nästan ingen längre trodde att sådana krig ens var möjliga blev det just ett sådant krig som Putins Ryssland började föra. Utöver den så kallade traditionella krigföringen har vi tvingats vänja oss vid olika slag av andra attacker, till exempel på cybernivå.

För ett år sedan hoppades vi alla att kriget inte skulle vara längre än några månader och att Ukraina skulle gå segrande ur det. Föga anade vi då att attackerna pågår ännu i februari 2023.

Ibland kan det kännas som att allt blir för mycket, då nyheterna dagligen handlar om krigets grymheter. Barn försvinner, människor torteras och konstskatter stjäls från ockuperade områden. All den dokumentation som görs ute på fältet och vid fronten är ändå absolut nödvändig med tanke på framtiden och att något slag av rättvisa ska kunna skipas. Det är svårt att förstå hur ond människan kan vara, men inget av det som har gjorts får glömmas.

Solidariteten med det ukrainska folket har varit, och är fortfarande, enorm och underbar att bevittna. Flyktingarna som har kommit hit har tagits emot med öppna armar och inte upplevts som parasiter som utnyttjar vårt välfärdssystem.

Det har varit rätt av Finland och av andra europeiska länder att göra den nya vardagen i det nya främmande landet så lätt som möjligt för ukrainarna. Inga besvärliga asylprocesser, inget papperskrig för att få möjlighet att jobba och tjäna pengar för sitt uppehälle. En modell att anamma också för andra nationaliteter i framtiden, då Finland behöver utländsk arbetskraft för att få alla arbeten utförda.

Ukrainarna har också visat sig vara flitiga arbetstagare. Ett exempel är de som tog över verksamheten i gamla Corint i stadsdelen Fredsby. De har lärt sig nya språk, de har gjort långa arbetsdagar med bara lite vila och de har fördomsfritt lyft fram egna recept samtidigt som de värnat om att de gamla favoriterna, bland dem berlinermunkarna, ska finnas kvar i disken.

De hundratals ukrainare som nu bor i Lovisa drömmer troligen alla om att en dag få återvända till sitt hemland. Allt som där dag efter dag bombas sönder och raseras bygger de överlevande oförtrutet upp igen, i dödsskuggans dal, i allt kaos som där råder. Till och med begravningståg marscherar värdiga genom sönderbombade städer och över dammiga ruiner.

Någon lär ha sagt så här: Om ryssarna slutar slåss, då slutar kriget. Om Ukraina ger upp, då finns Ukraina snart inte mer. Vi ska fortsätta stå vid Ukrainas sida och vi ska inte ge upp. (Carita Liljendahl/NÖ)