Vi ska alla hjälpa varandra

Foto: Pixabay

​Nya Östis hade förra veckan, den femte oktober, en insändare av två oroliga Lovisabor. De hade av en slump råkat se en person jaga en annan på en gata i Lovisa. De har sedan tidigare vana att ingripa då bråk uppstår, men vem som än har den vanan vet att alla situationer är olika. Ibland kan riktigt farliga lägen uppstå och så blev det den här gången.
 
Mannen som jagade en annan man bar en yxa, vilket de rådigt ingripande inte kunde veta. De lyckades ändå överbemanna den våldsamma personen och rädda den person som jagades.
 
Polis kallades till platsen av ytterligare vittnen som fanns på plats. Men eftersom det dröjde minst en halvtimme innan polisen kom hann såväl gärningsman som offer avlägsna sig från platsen.
 
I samband med att Nya Östis delade insändaren via sin Facebooksida skriver en medlem att det knappast är så väsentligt var patrullerna är stationerade. Han anser att det är viktigare att det finns tillräckligt med patruller som rör sig i hela distriktet. ”Om den enskilda patrullen redan är upptagen måste förstärkning i vilket fall som helst fås från annat håll”. 
 
Det här stämmer och tyvärr kan vi inte annat än beklaga att Lovisa inte längre har en polispatrull stationerad i staden. Känslan av otrygghet har ökat för många. 
 
Det kan ändå inte vara meningen att enskilda individer ska rycka in för att rädda liv, med risk för att mista sina egna liv eller att få en bestående kroppsskada. Efter en dylik incident uppstår också ett mentalt tryck hos dem som ryckte in och räddade liv. De behöver själva stöd för att komma över händelsen.
 
Såvitt Nya Östis erfar har det börjat röra på sig i kulisserna efter att insändaren publicerades. Händelseförloppet hade också rapporterats till en tjänsteman och en förtroendevald i Lovisa och därifrån gått vidare till polisväsendet. Det är alldeles utmärkt att det här inte är något som sopas under mattan.
 
Alla förstår vi ändå att ansvaret för särskilt ungdomars välmående inte ligger hos polisen. De rycker ut sedan då något redan har gått för långt. Fostran, omtanke, kärlek och tid ska ges hemma i familjerna. Om stora problem finns där ska socialväsendet kopplas in. Men även hos socialen är resurserna begränsade och känslan av otillräcklighet enorm.
 
Östra Nylands välfärdsområde gick i slutet av september ut med information om att det skett en oroväckande ökning av ungas illamående och att det även förekommer allvarligt våld i skolorna.  Ett brett utbud av tjänster för unga finns och välfärdsområdet har ett nära samarbete med skolorna. En ny enhet för mental- och missbrukartjänster finns sedan början av september månad. Tjänsterna där är i allmänhet tillgängliga via remiss, till exempel av en skolsköterska.
 
Hjälp finns alltså att få. Men hur ska alla som behöver den också hitta den? Om föräldrarna i en familj mår dåligt kan de inte hjälpa ungdomarna. Det behövs handlingskraft för att gå in på webbsidor (normaali.fi) och göra oroskartläggningar eller att titta på de hjälpvideor som finns (enjaksa.fi).
 
Därför är det viktigt att vi alla finns till för varandra, och hjälper varandra, inom ramarna för de resurser vi själva har. (Carita Liljendahl/NÖ)