Världens lyckligaste folk käbblar om skog

Naturlig förnyelse lyckas sällan så bra som i denna blandskog, utan kalavverkning och plantering måste oftast användas.

​LEDARE 2.2.2023

Enligt olika mätningar är vi finländare världens lyckligaste folk och omgivna av mera skog än i de flesta andra länder på jorden. Men hur vi ska förvalta och sköta landets viktiga naturresurs, därom råder delade meningar. Dagens metoder såsom nyttjande av kalavverkning vid förnyelse av gammal skog borde upphöra, anser inte endast de allra grönaste. 

Skogssektorn har svårt att få sin röst hörd. Alla litar inte ens på vår internationellt erkända riksskogstaxering som pågått i över hundra år. Enligt den har vi mera skog än någonsin förr. Skogen tar inte slut, utan kolförrådet ökar fortsättningsvis, låt vara att den årliga tillväxten temporärt har minskat. Rubriker i medierna framför ändå att det är fråga om en stor minskning av kolfixeringen.  

Sluta upp med kalavverkning, till att börja med i statens skogar! Så kräver den gröna rörelsen, som gärna riktar samma krav mot de privata skogarna. Forskning visar att det i genomsnitt blir en ekonomisk förlust på 25–35 procent under en omloppstid om skogsägaren övergår till ett hyggesfritt skogsbruk, också kallat kontinuitetsskogsbruk. Argumenten för ett förbud mot kalavverkning utgår främst från främjande av naturens biodiversitet och kolbindning.  

Finns det då ingen gyllene medelväg, en kompromiss som alla kan enas om? Någon snabb lösning tycks inte ligga på lut. Utbyte av fakta och kommunikation har en viktig roll. Ansträngningar görs av många skogs- och andra organisationer för att skapa en balanserad dialog mellan olika användargrupper av skog.  

Att förmedla skogsvetenskapliga resultat hör inte till det allra enklaste. Skogs- och miljöforskarna är dessutom på många punkter oeniga om det bästa receptet för att stoppa den påstådda utarmningen av vår skogsnatur. Att få svar på frågan ”vilka arter har försvunnit på grund av det moderna skogsbruket” tycks vara svårt. Många arters fortbestånd är hotade, men nya arter uppenbarar sig också. Naturen är dynamisk. 

Skogen är till två tredjedelar i privat ägo. Skötselbeslut fattas av ägarna med stöd av skickliga skogsfackmän som har att ta en massa synpunkter i betraktande, också mångahanda naturhänsyn. Ett skogsbestånd huggs endast om skogsägaren så önskar, likaså fattas ett fredningsbeslut av ägaren. Att frivilligt skapa skyddsområden är inte sällsynt idag, särskilt som stöd- och kompensationsformerna har blivit bättre. 

Begreppet mångbruk har tyvärr hamnat i skymundan i dagens diskussion. Med termen avses att våra skogar, också de privatägda, oftast kan användas för många syften samtidigt. Allemansrätten tryggar en fri tillgång att röra sig i skogen och plocka bär och svamp. Viktiga biotoper åtnjuter skogs- och naturskyddslagarnas skydd. I ekonomiskogarna säkerställs hänsyn till mångfald och naturvård också via de certifieringssystem som skogsbruket har förbundit sig till.  Summa summarum, låt oss fortsätta njuta av att vara världens lyckligaste och försöka diskutera skog mera balanserat. (Jan Heino/NÖ)
​​