Svenskans status svajar ställvis

LEDARE 2.11.2023

Under Svenska Veckan tas frågan om svenskans ställning upp både i festtal och diskussioner i mindre kretsar. Visst är det värt att slå vakt om vårt kära modersmål. Svenska är en central del av identiteten för cirka 290 000 finländare.  

Det som inger oro är hanteringen av svenska i vardagslivet, på den lokala nivån. Vi svenskspråkiga borde ha mera tålamod att lyssna till svenska som inte är perfekt. Ibland byter vi onödigt snabbt till finska, trots att vår finskspråkiga diskussionspartner kanske gärna övar sitt andra inhemska. Samma händer ofta i små grupper när vi har en finskspråkig med oss. Hur agerar vi då en eller två finskspråkiga personer deltar i FBK:s eller väglagets möte? En god lösning är ju att köra parallellt med båda språken, eller fråga om en sammanfattning på finska räcker. Många med finska som första språk vill lära sig svenska också via deltagande i föreningslivet. 

Tyvärr tycks tvåspråkiga föreningar ofta glömma minoritetsspråket. Ett exempel av många är bostadsmässan. Lovisa företagare ordnade utmärkta eftermiddagsprogram på Skeppsbron flera tisdagar i rad, men svenskan lyste oftast med sin frånvaro. Inläggen och diskussionerna gick på finska, också då svenskspråkiga uppträdde. Var det tidsknapphet eller bara slentrian som ledde till att svenskan kom på undantag? Men varför inte åtminstone säga varmt välkommen också på svenska. 

Tvåspråkigheten är en styrka och en del av vår goda stads identitet. Men språkbalansen i den fysiska och digitala stadsbilden ser ut att förändras. Många företag och entreprenörer, också svensk- och tvåspråkiga, marknadsför sig idag enbart på finska. Varför? Är det möjligen så dyrt att nyttja båda språken exempelvis på sociala medier?  

Om svenskans status svajar något på den lokala nivån ser språkfrågan på riksnivå ut att vara väl omhändertagen. Förutom grund- och språklagen ger regeringen Orpos program en stor portion trygghet gällande svenskans ställning under de närmaste åren. Vilket parti som har kämpat för programmets många skrivningar om svenskan är uppenbart. Bland annat lovar regeringen att verksamhetsförutsättningarna för tvåspråkiga kommuner ska tryggas i kommunpolitiken. Vidare ska alla digitala myndighetstjänster fungera på båda nationalspråken redan i planerings- och genomförandeskedet. Bristerna på denna punkt har ju varit många. Regeringen ska också införa avgiftsfrihet för språkexamina i finska och svenska. 

Enligt grundlagen ska landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov tillgodoses enligt lika grunder. Detta sker ingalunda till alla delar. I en enkät av tankesmedjan Agenda bland finlandssvenskar för några år sedan svarade en femtedel att de upprepade gånger fått sämre service på grund av sitt modersmål. Behovet av mera personal med kunskaper i svenska är stort särskilt inom sjukvården.  

Undersökningar visar att majoritetsbefolkningen har en välvillig inställning till att bevara svenskan. Det här borde vi bygga på också i vardagslivet. Låt oss flitigare nyttja chanserna till att nyttja vårt modersmål även tillsammans med finskspråkiga. På så sätt slår vi vakt om en levande tvåspråkighet, och en viktig del av Finlands kulturarv. (Jan Heino/NÖ)
​