Som ett brev på posten

Den svenskspråkiga servicen måste fungera oberoende om det gäller posten eller information från statliga institutioner. Foto: Marit Björkbacka

LEDARE 19.5.2022

Under rubriken "Våga stå upp för det svenska språket" tog chefredaktör Carita Liljendahl i förra veckans tidning upp den alltför vanliga avsaknaden av information på svenska, och hur viktig den är för oss finlandssvenskar.

Att få använda sitt modersmål är särskilt viktigt i pressade situationer. Då vi inte har möjlighet att fundera efter hur vi ska uttrycka oss utan måste använda modersmålet som är vårt känslospråk. Ett exempel på detta är en föderska som under förlossningen ville prata svenska på förlossningsavdelningen i Kotka. Hon fick svaret att det inte bland dem som arbetade just då fanns någon som pratade svenska.

Kommunikationen fick därefter ske, så gott det gick, på det första inhemska språket. Glädjen över det nyfödda barnet var självklart stor men blandades ändå med en gnutta besvikelse över upplevelsen. Det här även om modern i vanliga fall mycket väl klarar sig också på finska.

Ett annat mera allmänt exempel är svenskspråkiga som ombeds prata finska med nödcentralen då de beställer en ambulans. Trots satsningar på att anställa svenskspråkig personal vid nödcentralerna är liknande situationer inte någon ovanlighet. Det är också något som direkt kan påverka patientsäkerheten i och med att viktiga detaljer om patientens hälsotillstånd kan utebli om inte den som ringer klarar av att uttrycka sig ordentligt.

Vårt land är ett tvåspråkigt land vilket innebär att informationen till medborgarna ska ske på både svenska och finska. Vi har också en lagstadgad rättighet att få service på vårt modersmål. Under coronapandemin har skribenten ifråga skrivit veckovisa coronarapporter i NÖ. En viktig informationskälla har varit Institutet för hälsa och välfärd (THL) som ypperligt skött också den svenskspråkiga informationen.

Under den senaste tiden har det däremot klart och tydligt märkts att epidemin inte längre är i ett akut skede. Det går nämligen inte att ta för givet att viktigt material publiceras på svenska i samma takt som på finska. Nyligen fanns det exempelvis ingen till svenska översatt text tillhanda om THL:s nya rekommendationer trots att beskedet hade gått ut på finska flera dagar tidigare. Till all lycka fick redaktionen reda på saken via andra kanaler och kunde därför rapportera om det i tidningen. Om inte, hade läsarna blivit utan den informationen.

Undertecknad råkade själv ut för en överraskande händelse nyligen. Ett brev kom i retur med posten. Det var en försändelse som skickats till en statlig institution och ingen egentlig orsak till att brevet skickats i retur nämndes på kuvertet.

Överraskande var att allt från namn och adress till postnummer var korrekt skrivet och dessutom med en läsbar handstil. Det enda som kan tänkas ha förorsakat en viss förvirring var att allt var skrivet på svenska. Och så får det ju bara inte vara, i vårt tvåspråkiga land. (Marit Björkbacka/NÖ)