Känsloladdat in i det sista

Villa Biaudets framtida öde väcker många känslor. Foto: Pia Calenius

LEDARE 20.4.2023

Instundande lördag tar Finlands Svenska Författareförenings årsmöte ställning till Villa Biaudets framtid. Villan har sedan 1970 bebotts av olika finlandssvenska författare, några stannade sin treårsperiod, andra fick perioden förlängd. Den senaste invånaren bodde inte sin period till slut och villan har stått tom sedan sommaren 2022.

Ärendet berör kulturvänner över en bred front och många Lovisabor har också engagerat sig. Sist och slutligen är det ändå författareföreningen som fattar beslutet. Ska villan renoveras eller ska den säljas.

Nya Östis tycker också att frågan är angelägen och har därför gett stort spaltutrymme åt diskussionerna. Den nionde mars fick Lovisabon och skriftställaren Thomas Rosenberg två sidor för sina debattinlägg. Han lyfte fram villans historia, dess karismatiska ägare och en del av de författare som bott i huset. I sitt ställningstagande betvivlade han också att villan är i så dåligt skick att det inte skulle löna sig att reparera den.

Den första april arrangerades matiné Villa Biaudet i Societetshuset. På kort tid lyckades Rosenberg tillsammans med författaren Ulla-Lena Lundberg och Lovisabördige teaterprofilen Dan Henriksson få ihop ett mångsidigt program och tillställningen samlade en stor skara kulturvänner. Också här diskuterades författarvillans betydelse för Lovisa. Nya Östis gav det här synlighet på åtta spalter i tidningen den sjätte april.

Frågan är känsloladdad. Det finns ett läger som absolut vill bevara villan och även i fortsättningen låta författare jobba i lugn och ro i den vackra miljön och ge sin personliga prägel åt staden. I det andra lägret finns de som anser att det inte är författareföreningens sak att upprätthålla en byggnad. De anser att pengarna som finns i fonden ska användas för att trygga framtiden för föreningens medlemmar, alltså ge olika verksamhetsförutsättningar för de finlandssvenska författarna.

Lovisa har, inte minst genom evenemanget Historiska Hus, genom åren fått en positiv prägel som en stad där gamla hus renoveras och värdesätts. Stadsdirektör Jan D. Oker-Blom sade på matinén i Socis att han av erfarenhet vet att gamla hus måste skötas. Såtillvida inser han problematiken med att skötsel av hus hela tiden kostar.

För gemene man är det inte lätt att begripa sig på konditionsgranskningar och förstå alla detaljer i dem. En person som inte är tillräckligt insatt i byggnadsvård vill kunna sätta sin tillit till experter på området.

Det finns såvitt Nya Östis vet inte något tredje alternativ att ta ställning till på årsmötet. Nu gäller det frågan om att bevara villan och renovera den, eller att sälja den.

Kanske en försöksperiod på tre år med en författare som vill bo där och ta hand om huset kunde vara en idé? Det som författaren inte klarar av att renovera och själv åtgärda i huset kunde hen få hjälp med av en gårdskarl.

Efter lördagens möte är vi klokare. Vilket beslutet än blir är det demokratin som talar eftersom det är styrelsens tillsammans med författareföreningens medlemmar som avgör villans framtid. (Carita Liljendahl/NÖ)