Kan vi tillsammans göra mer?

Ensamheten har ökat under pandemitiden. Vi kan alla hjälpas åt för att färre ska känna sig utanför. Foto: Pixabay

LEDARE 3.2.2022
”Nämen hej, jag höll int på att känna igen dig bakom munskydde” är något som antagligen de flesta av oss fått höra under den senaste tiden då vi träffat bekanta. Under denna pandemitid har begränsade sociala kontakter präglat allas vår vardag. Vi är oroliga över att bli smittade och att smitta andra. När flera personer tvingas isolera sig ökar känslan av utanförskap. Under coronapandemin har alltfler känt sig ännu ensammare än tidigare.
Det är fint att se att i osäkra tider som dessa har människor bland annat i sociala medier samlat sig i diverse grupper för att hjälpa varandra. Denna form av civilkurage behövs, kanske nu mer än någonsin.
 
På mindre orter kan det vara enklare att uthärda den pågående pandemin då vi har naturen nära och känner de flesta av våra grannar. Nyligen hade Daniel Thomasson ett upprop i Nya Östis Facebookgrupp till gruppens medlemmar: ”Vad uppskattar ni med att bo i Lovisa?” Han skrev själv bland annat att i hans hemby Pernå kyrkoby hjälper folk ofta till då någon behöver hjälp. När någon har fått för mycket fisk så bjuds den utåt andra. Det här är något som antagligen flera andra bosatta i byarna känner igen. Utgående från kommentarerna framgick att flera hade mycket positivt att säga om Lovisa, bland annat lyftes närheten till naturen och tryggheten att känna varandra fram. Tove Thomasson skrev att hennes mamma i tiden sade att i Lovisa är man ”någon”. Att vara ”någon” i osäkra tider som de vi nu lever i är värdefullt.
 
Kan vi tillsammans göra ännu mer för att färre ska känna sig ensamma och få hjälp då det behövs? I östra Nyland finns det kontinuerlig verksamhet och frivilliga som ställer upp på olika sätt. Diverse eldsjälar drar sitt strå till stacken för att göra tillvaron ens lite ljusare för andra. De ställer upp och rastar hunden då någon insjuknat eller handlar mat till personer i karantän. Då du själv varit isolerad en längre tid i hemmet och fått hjälp växer viljan att hjälpa andra i en motsvarande situation. Många frivilliga kör upp skidspår eller skottar skridskoplaner för att andra ska ha möjlighet att motionera i närheten av hemmet. Talkoinsatser som dessa förtjänar beröm och uppskattning. Talkoandan växer och verkar glädjande nog ha fått ett uppsving under den senaste tiden.
 
Snart firar vi alla hjärtans dag, ”vändagen”. Då kan vi passa på att visa lite extra uppskattning till varandra. Vi ska inte underskatta det vardagliga, lilla och enkla. Redan ett ”hej” eller ”tack” kan göra mycket. Nu gäller det för oss alla att se varandra bakom munskyddet. Se varandra, på riktigt. Ensamheten kan förebyggas och tillsammans kan vi stärka känslan av gemenskap. I Lovisa är du ”någon”, glöm inte det. (Anna Johansson/NÖ)