Hjälp behövs fortfarande

En bil fullastad med bröd anländer varje torsdag till Bruket i Strömfors där en del av ukrainarna som kommit till Lovisa bor.

​LEDARE 15.9.2022

När Ryssland anföll Ukraina den 24 februari blev en hel värld chockad. Scenerna som visades på teve och via internet gjorde oss ordlösa och känslan av maktlöshet spred sig. Vi såg missiler och bomber, söndertrasade våningshus och skolor, gråtande och livrädda barn och vuxna, stapplande åldringar på flykt med små kassar i händerna. Allting kändes obegripligt. Många av oss hade inte kunnat tro att krig i denna form någonsin mer skulle bli verklighet. Stridsvagnar som rullade in i städer och byar, civila som våldtogs och avrättades. 
 
Så småningom sjönk den grymma sanningen in i oss. Det var exakt såsom vår president Sauli Niinistö hade sagt. Ondskan hade visat sitt ansikte, blottat sitt rätta jag. Som grannland till Ryssland och med minnen som inte bleknat på åttio år stod det helt tydligt för oss att det som nu hände i Ukraina hade hänt också hos oss. Det förtroende som under åren hade byggts upp med Ryssland hade raserats på nolltid, och vi kunde inte känna oss säkra på att inte vara följande offer för ett anfall. 
 
Viljan att stå enade med ukrainarna väcktes genast, hjälpinsamlingar kom igång och förnödenheter började forslas ut från Finland, genom Europa ner mot Ukrainas gräns. Till en början var mångt och mycket kaotiskt och kanske inte organiserat på bästa möjliga sätt. Men tanken var god, och så småningom insåg alla att bästa sättet att hjälpa under våren var att betala pengar till olika hjälporganisationer. 
 
I dag har nätverken utvecklats ytterligare, de har blivit riktigt finmaskiga och fungerar smidigt ända ner på gräsrotsnivå. Det här sker tack vare ett stort antal volontärer som har hjärtat på rätta stället. Människor som inte tänker på egen vinning, som inte ber om betalt ens för bensinen deras bilar slukar då de kör av och an med förnödenheter. 
 
Prylar och kläder som doneras i dag är saker som behövs, saker som ukrainarna som bosatt sig i våra trakter själva sagt att de önskar sig. Någon kan ha behov av mörkläggningsgardiner, en annan behöver ett varmt täcke. De flesta behöver datorer för att kunna jobba på distans och för att utföra studier. Kläder i exakta storlekar, nu närmast vinterskor och andra vinterplagg, hittar rätt bland annat tack vare Facebookgruppen ”Apua Loviisan Ukrainalaisille”. Välorganiserade listor bidrar till att inga onödiga prylar samlas på hög och blir problemavfall. 
 
Än finns mycket kvar att göra, nya familjer som behöver hjälp anländer troligen inom kort. Torsdagen den 15 september arrangeras i Lovisa kyrka klockan 16 en träff för alla som aktivt vill vara med och hjälpa. Det blir diskussion om hur hjälpverksamheten kan utvecklas och information om vad som redan görs. 
 
Trösterikt i sammanhanget är att det ur något så grymt och onödigt som krig kan födas något gott. En sann vilja att hjälpa människor i nöd. Alla kan göra något, skänka en vara till kundvagnen i S-Market eller pengar till bröd hos Hardom Bröd (läs dagens reportage på sidorna 4–5). 
 
Kriget skapar mycket förödelse och splittring, men även vänskapsband knyts. (Carita Liljendahl/NÖ)