Fåren vårdar ängsnaturen

Det är får av gotlandsras som betar på Lövös ängar. Foto: Magnus Östman

På Lövö har får i över 15 år betat på strandängarna och hållit dem öppna. Det gynnar känsligare ängsväxter, insekter och häckande fåglar. 

LOVISA Då vi går ut på Lövös norra äng syns inga får till. Men då fårens ägare Nilla Salonen blåser i sin visselpipa sticker hennes bordercollie iväg som ett skott, hittar snabbt fåren i ett hörn av ängen och föser dem mot oss. Hela skocken på 13 grå eller gråsvarta gotlandsfår kommer fram och hälsar. Här finns både tackor och deras lamm som fötts tidigare i år. 

Lövö ligger utanför Söderby på gränsen till ytterskärgården. På ön fanns ännu i början av 1900-talet en by bebodd av fiskare och lotsar. Byns boskap höll landskapet öppet, men sedan lotsarna, fiskarna och senare även Försvarsmakten flyttat bort från Lövö har det öppna landskapet vuxit igen betydligt. 

Det här är en allmän trend. Man räknar med att 90 procent av vårdbiotoperna, såsom ängar och hagar, försvunnit sedan 1960-talet på grund av förändringar i lantbruket. I och med det har ett stort antal arter bland växter och insekter minskat radikalt i antal och klassas numera som hotade. 
​

Fåren har en viktig naturvårdande funktion på Lövö när Forststyrelsen, som förvaltar öns naturskyddsområde, försöker återskapa det öppna landskapet.

Skyddsbiolog Martina Reinikainen från Forststyrelsen förklarar varför fårbetet gynnar den biologiska mångfalden på ängsmarker. 
​
– De känsliga ängsarterna är ofta småvuxna och behöver en ”störning” i form av bete. Djuren äter i första hand deras mer högvuxna konkurrenter. Då dessa avlägsnas får de småvuxna ängsarterna mer solljus och värme. Utan bete tar lätt nässlor, älggräs, hallonsnår och vass över strandängarna. (Magnus Östman/NÖ)

Läs mer i Nya Östis torsdagen den 7 juli 2022.