"En gång Drombombo alltid Drombombo!"

​I Drombom har byalaget en central ställning när det gäller att upprätthålla sammanhållning och gemenskap. I samarbete med marthaföreningen ordnas årligen en välbesökt sommarfest på "Drombom Beach", en ombonad och populär samlingsplats invid ån.

LILJENDAL Förutom ett grustag med lite skog, en byastuga med tillhörande boda från 1700-talet äger Drombom byalag också ett område invid Forsby å. Laget har tagit tillvara åstrandens rekreationsmöjligheter genom att på initiativ av Kurt Nilsson omvandla den till en omtyckt fest- och rastplats.

NÖ:s utsände möts en septemberkväll av en fyrväppling bybor på "Drombom Beach". Området är lättillgängligt intill Embomvägen och trevligt ingärdat av buskar och träd. Dessa ger ett gott skydd och bidrar till trevnaden. 

Under det senaste kvartsseklet har det årligen i början av augusti ordnats en sommarfest på Drombom Beach, ett namn som byns ungdom i tiden tog fram. Deltagarantalet har stadigt legat mellan fyrtio och femtiofem. Inte bara invånare i byn deltar, påpekar Drombom marthaförenings ordförande Marina Andersson.

–Vi bjuder på kaffe och grillar korv i grillstugan, ungdomarna simmar och festen kan räcka rätt länge. Alla som känner sig som Drombombor eller har en koppling är välkomna, konstaterar Marina. Förra marthaordföranden Alice Bäckman som några år bott i Söderby instämmer; en gång Drombombo alltid Drombombo! 

I dag gläder sig byborna över den rätt stabila befolkningsutvecklingen som bidrar till tillströmningen av barn till Sävträsk skola. Också sysselsättningsläget är tillfredsställande.  

Under efterkrigstiden skedde generationsskiftena på lantbruksgårdarna vanligen så att den äldsta i syskonskaran, oftast en son, tog över. De övriga skaffade sig något annat yrke och flyttade bort. Ofta bibehöll de ändå kontakten med hembyn, såsom i Drombom uppvuxne diplomingenjör Tage Eriksson också har gjort.
​
– Drombomborna och också Garpombarnen gick i Embom folkskola. Från min hemgård Storkas var avståndet till skolan fyra kilometer, så dit åkte jag cykel och på vintern skidor. 

Folkskolans första klass hade tre till fyra elever. Tage säger att både äldre och yngre i byn kände varandra mycket bra, vilket också bidrog till tryggheten. Dessutom fanns det kamrater att leka med.
​
– I byn hade vi också en butik och tidvis till och med två kiosker som ökade samvaron och servicen. I Drombom fanns det både en skomakare och en skräddare som var välkända och anlitade av kunder även på andra orter i Östnyland. På många sätt har livet utvecklats och blivit lättare, men mycket fungerade bra även då, konstaterar Tage. (Jan Heino/NÖ)

Läs mer i Nya Östis torsdagen den 20 oktober 2022.