LOVISA Lovisa Föreningar, Borgå Föreningscentral och projektet Järjestöjen sote-muutostuki arrangerar en valpanel med kandidater från Östra Nylands välfärdsområde. Den sänds direkt från Lovisa måndagen den 10 januari kl. 17–18.30.

Frågor som debatteras är: Hur borde välfärdstjänsterna överföras från kommunerna till välfärdsområdet? Hur går det med de tusentals föreningarna inom området och deras verksamhet? Hur går det med frivilligarbetet?

Konferencier är Thomas Antas från Lappträsk. I panelen sitter Johanna Aaltonen, SDP, Hanna Lönnfors, SFP, Lisbeth Konttinen, KD, Timo Bonsdorff, PS, Mikko Nieminen, Vänsterförbundet, Silja Metsola, Samlingspartiet och Monika Hämäläinen, Centern. En kandidat från De Gröna torde också ställa upp.
 
Valpanelen och sändningen förverkligas tillsammans med Loviisan Sanomat/Arto Henriksson, Hilding Business Park ja Studio Tulitähti/Tarja Kupias.

Vinterns snötäcke har vuxit småningom, utan ymniga och plötsliga snöfall. Detta har underlättat snöröjningen som har hunnit öppna gator och vägar samt transportera bort snön där det inte finns plats för den. 

LOVISA Efter flera, men ganska lätta snöfall var snödjupet i östra Nyland i går enligt Meteorologiska institutet cirka tjugotre centimeter. I Lovisa och stadsdelscentra har trafiklederna och allmänna platser kunnat hållas öppna utan egentliga svårigheter.

Ett företag som deltar i snöröjningen är J. Hällfors Maskintjänster från Lovisa.  Till maskinparken hör enligt firmans företagare Joakim Hällfors två grävmaskiner, tre lastbilar, en hjullastare, en traktor samt en smålastare.

– I snöarbetet för staden har jag två hjullastare och en traktor. Förutom mig själv deltar två anställda chaufförer. Den här vintern har gett rätt lämpliga mängder snö. När det snabbt kommer mera än tjugo centimeter blir det problem, bland annat för att personbilarna inte kommer fram utan täpper till gator och vägar, säger Joakim Hällfors. (Jan Heino/NÖ)

Läs mer i Nya Östis torsdagen den 13 januari 2022.

LEDARE 5.1.2022
Vad är det som gör att Finland, vårt samhälle, särskiljer sig positivt från övriga samhällen? När frågan ställs ska vi komma ihåg att nationer förstås inte ska dras över en kam. Folken består av individer. Alla är unika, har sina särdrag. Men visst har vi också egenskaper som gäller hela vårt samhälle eller åtminstone majoriteten, något som är kännetecknande för oss finländare. Några av dessa kan rentav betecknas som styrkefaktorer.

Vi ljuger inte. Att narras och bedra är något som hör till det mest avskyvärda. Hederligheten står fortfarande högt i kurs. Det vi lovar håller vi, också om det ibland krävs oskäliga insatser för att leva upp till sitt löfte. Men en man ska stå för sitt ord, som det finska ordspråket anger. Framför allt, när vi ser vår medmänniska i ögonen och hör hennes bevekande ord litar och tror vi på det som hen säger.
Vi finländare litar vanligen på varandra, ibland intill naivitet. Vi går i fällor som gillras på sociala medier. Den som blir lurad på pengar från sitt konto eller aldrig får den beställda produkten känner sig lurad och besviken in i hjärterötterna. Brottsligheten ger tron på tillit törnar. Samtidigt som tilliten är ett fundamentalt element i mänskligt umgänge ska vi så klart skydda oss mot inbrott och andra kriminella övergrepp.

Trots riskerna med att lita på en medmänniska är tilliten till varandra en stöttepelare i vårt samhälle. Frivilliga insatser och grannhjälp lever kvar. Å andra sidan sköter var och en sitt och litar på att grannen också gör det. Men om nästan råkar ut för ohälsa eller akuta svårigheter ställer vi upp och hjälper.

Ett gott exempel på hur vi ror åt samma håll är skötseln av pandemin. Läkare och sjukvårdare har tänjt sig, lärare kämpat med distansundervisning och familjerna anpassat sig till den svåra situationen. Förhållningsregler efterföljs rätt noggrant. Avsteg från officiella rättesnören både av gemene man och politiker på toppnivå kritiseras med rätta.

Med frivillighet och talkoanda kommer vi långt. Om det behövs hårda tag kan vi komma överens om sådana i demokratisk ordning. Få protesterar efter att beslut har fattats. Detta är inte fallet i flera europeiska länder, där massiva polisstyrkor har satts in för att dämpa våldsamma upplopp mot exempelvis utegångsförbud.

Något som ibland naggar tron på tilliten i vårt samhälle är det politiska spelet. Den retorik som stundom tillgrips för att ”jag eller mitt parti” ska få ett extra poäng är inte av denna världen. Men politiken är förstås det möjligas konst, och ska inte tas som bästa exempel när det gäller att främja respekten för tillit oss människor emellan.

I valet i januari har vi vår chans att ge vår röst till någon som har vårt förtroende, som vi tror att främjar rent spel i politiken. Detta val är nytt och betydelsefullt med många konsekvenser för regionens och dess kommuners välbefinnande. Nu är det skäl att delta så att också Lovisanejden får god representation i Östra Nylands välfärdsområdes fullmäktige. (Jan Heino/NÖ)

– Att gå till gymmet ska vara roligt, och undvik träningsmissarna som såväl nybörjare som erfarna ofta gör, säger instruktör Petteri Aaltolainen.
 
LAPPTRÄSK Stämningen i Klockarens konditionssal är positiv, allt medan instruktör Petteri Aaltolainen ger råd och följer upp att deltagarna gör sitt individuella pass korrekt och på ett tryggt sätt.  Den ledda konditionsgruppen är för personer över 65 år och har sammanstrålat två gånger per vecka. 

– Det är roligt att delta, även om det kändes aningen osäkert att första gången besöka konditionssalen i höstas. Det är ett stort plus att det är gratis att delta. Jag kombinerar styrketräning med att skida på vintern och har också varit på gympa, säger Siv Gustavsson. 
 
Nancy Jordas instämmer. Hon påbörjade styrketräningen i höstas. 
 
– När man blir äldre blir det allt viktigare att upprätthålla sin muskelstyrka.  
 
Utrustningen i gymmet har planerats av en arbetsgrupp bestående av fyra Lappträskbor under ledning av tekniska direktören Kristiina Tikkala.   Gymmet är 105 kvadratmeter stor. I salen finns närmare tjugo träningsmaskiner samt två omklädningsrum, toa och duschmöjlighet. (Marianne Palmgren/NÖ)

Läs mer i Nya Östis onsdagen den 5 januari 2022.

Stadsdirektör Jan D. Oker-Blom tar i sin nyårshälsning till Lovisaborna upp fördelarna med att bo i en småstad. Han konstaterar också att social- och hälsovårdsreformen starkt påverkar kommunens verksamhet efter 2023.

Bästa Lovisabor! Året är på slutrakan, och vi börjar rikta blicken mot 2022. Vi ser fram emot ett lite lättare, gladare och bättre år, som jag hoppas och tror äntligen ska medföra ett slut på pandemin som plågat oss. Här påminns jag om att jag även i förra årets hälsning tippade att det gångna året skulle bli det sista året belastat av coronaviruset. Trots att min gissning slog lite fel och åtminstone början av 2022 ännu kommer att präglas av coronavirusets framfart vågar jag mig på samma förhoppning – att det kommande året blir det sista undantagsåret.

Ur ett annat viktigt perspektiv kan året 2022 även sägas vara det sista vanliga året. Redan i januari får vi rösta i välfärdsområdesvalet, och från år 2023 framåt kommer välfärdsområdet att ha hand om social- och hälsovården. Därefter handlar kommunal verksamhet framför allt om bildning och infrastruktur. 2023 är lämpligt nog även året då Finlands Bostadsmässa ordnas i Lovisa. Där skapar vi konkurrenskraft och tillväxt genom stadens största infrastruktursatsning på länge.

Det gångna året har varit tungt för många, men jag är tacksam för att livet i Lovisa ändå över lag påverkats mindre av pandemin än i många andra städer och att året som gått även bjudit på flera ljuspunkter. Stadens ekonomi har utvecklats gynnsamt medan företagsamheten och antalet arbetsplatser ökat.

Här vill jag gärna upprepa det bekanta uttrycket ”livet är lokalt”. Det känns bra när man ser på aktiviteten i våra föreningar och på byakvällarna som staden ordnat samt ett ökat intresse att handla lokalt, arbeta lokalt (vid behov på distans) och njuta av natur och kultur lokalt. Intressant nog verkar dessa rörelser mot det lokala allt mer gynnas av det världsvida internet.

Vi klarade av 2021 för att vi höll ihop tillsammans samtidigt som vi följde begränsningarna för sammankomster. Nya fördelar av småstadslivet kom i dager. – NÖ

INSÄNDARE Några dagar före jul fick jag veta att Galleri Theodor lämnar Almska Gården. Det kom som en överraskning eftersom jag tycker att vårt samarbete i huset fungerat bra under fjorton månader. Att Theodor lämnar gården påverkar självklart verksamheten, en välfungerande helhet med synergieffekter splittras.

Jag försöker nu snabbt hyra ut de lokaler Theodor har haft. Totalt rör det sig om 134 kvadratmeter där det utöver ett kök också finns en tambur. Utställningsrummen är försedda med upphängningslister, totalt 36 meter. Om jag inte får lokalerna uthyrda tar föreningen Lovisa konstcentrum Almska Gården över dem. De lokaler som blir lediga är ju de bästa som huset har.

Som ägare till huset har jag så rättvist som möjligt försökt marknadsföra bägge galleriernas utställningar och jag fortsätter med det till slutet av mars om parterna så vill. Detsamma gäller en eventuell ny hyrestagare.

Tillsammans med föreningen Lovisa konstcentrum Almska Gårdens ordförande Tora Öhrström har vi kommit överens om hur jag hjälper föreningen och hur vi samarbetar i framtiden. Bland annat har vi bestämt att vi aktivt börjar leta efter nya medlemmar och även sponsorer till föreningen för att verksamheten ska kunna utvecklas.

Våra kommande samarbetspartners möjliggör att konst- och kulturverksamheten kan fortsätta i huset och vi lyfter fram dem i vår marknadsföring. Den som vill vara med i detta ”talkoarbete” ska skicka sina kontaktuppgifter per mejl till studio@hyvattyypit.com. Loviisan Lämpö Oy anser att vår verksamhet är viktig och företaget har lovat stötta oss 2022.

Planerna för 2023 då Lovisa står värd för bostadsmässan är redan i full gång. För egen del har jag lovat vara med och driva verksamheten till slutet av 2023.

Vi kan åter börja arrangera konserter i huset och får användning för vår flygel. Allt beror på hur coronaläget utvecklas. En tanke är att låta unga musiker och andra som vill uppträda göra det kostnadsfritt åtminstone en gång i Almska Gården.

Även i fortsättningen strävar vi till att höja husets profil. Vi vill vara en högklassig aktör inom konst- och kulturbranschen. Vi får hela tiden positiv respons om huset, lokalerna och verksamheten, och det känns belönande.

Då vi talar om försäljning av huset är det i första hand frågan om ett slags paketlösning med en affärsverksamhet som inkluderar ett galleri. Lovisa stad förutsätter att huset ska vara ett konst- och kulturcentrum även i framtiden. Företag och deras verksamhet säljs hela tiden, så det här med att eventuellt sälja ett hus behöver inte påverka verksamheten negativt. Och som sagt, jag har lovat fortsätta jobba för huset åtminstone två år till.
​
Gott nytt år 2022 till alla konst- och kulturvänner och även till alla andra!
 
Kari Markkula   

LEDARE 23.12.2021
Det är julfesternas och julmiddagarnas tider för många föreningar och företag. Vi äter gott, ibland dukas det till och med ett överflöd, och alla närvarande orkar inte äta upp sina portioner. Hur bra skulle det inte kännas då om resterna kunde ges till personer som inte har råd att köpa julmat till sig och familjen. Det skulle inte direkt handla om resterna från tallrikarna, men outnyttjad mat från skålar och uppläggningsfat. I dag får vi ju tyvärr inte ens ge denna mat till grisarna såsom vi fick göra förr.

Förr lär det också ha gått till så att julmat som blev överstående, rester som skulle ha slängts bort, packades ihop och lades utanför dörren till Hotell Skandinavia på bakgården i Lovisa centrum. Dit kunde samhällets utslagna komma för att hämta mat till sig själva om de så ville.

I dag ser man inte längre dessa så kallade ”polityrgubbar från Essobacken”, och bra så. Men det finns fortfarande människor som saknar bostad och som har olika sociala eller mentala problem. De här personerna är dock mer eller mindre osynliga för gemene man i gatubilden. I dag är det svårt att veta vem som har problem, de syns inte alltid på ytan. En person kan vara välklädd och ansiktena bär inga sotiga spår från lägerelden på tippen. Utåt sett ser det ut att gå bra för personen som har bil och villa, familj och djur. Men bekymren finns där ändå.

Att hålla fasaden är för många väldigt viktigt. Det får inte synas att äktenskapet knakar i fogarna, att alkoholen tar för stor plats i vardagen, att hyran är obetald och att andra fakturor lägger sig på hög. Tröskeln att be om hjälp eller att berätta om oro och ångest är hög, även fastän nära vänner finns. I värsta fall kan denna ”lägga locket på”-attityd få katastrofala följder med stor tragik som tynger släkt och vänner i årtionden. Vi vet alla hur det går om vi med våld försöker hålla locket på en kokande gryta utan att stänga kokplattans värme. Något kokar över eller exploderar.

Även om vi inte längre kan donera överbliven mat till behövande på samma sätt som vi gjorde för femtio år sedan finns det många andra sätt att hjälpa. Insamlingar av olika slag, vars pengar går till gåvokort för matinköp via diakonin. Vi kan också köpa julklappar till barn i familjer som inte har råd att köpa gåvor.

Men allt ska inte behöva kretsa kring pengar. Att säga tack, att le mot såväl personer som du känner som mot främmande människor, det kostar ingenting. I dessa coronatider vågar alla inte krama varandra, men att lägga en hand på en axel eller på en arm och låta den stanna där ett par sekunder är en gest som vi inte får låta falla i glömska. Finländaren är inte okänslig men det här med att visa vad vi känner kunde vi bli bättre på.

Kanske det kan bli vårt nyårslöfte? Att säga tack lite oftare, att le, att våga beröra och vidröra våra medmänniskor. Nya Östis önskar er alla en fridfull jul- och nyårshelg! (Carita Liljendahl/NÖ)

Vi närmar oss jul och med allt som det innebär. För att höja julstämningen har elever i Pyttis svenska skola bidragit med dikter och teckningar med julmotiv. 

Några Juldikter skrivna av elever i årskurs 3 och 4 i Pyttis svenska skola: 

Juldikt

Julen var kall och tall
idag gör jag pepparkaka
som är en rolig kaka
julkalender får man öppna
snart är julgubben här
och julklapparna ger
vårt
hus är pyntat
och andra hus är också pyntade fint
vi har en grön julgran
Ida


Julen är rolig och skön,
och granen är fin och grön,
Vi äter julskinka och gröt,
sedan går jag ut och blir blöt.
Vanja

Min jul
 
Julen var liten och skön
jag var ute och tittade på snö
jag hörde när bilarna körde förbi
och fåglar som var fulla av liv
nån ropade: Good jul
förstås
det var Julgubben som kom!
Valter W
​
 
Läs mer i Nya Östis torsdagen den 23 december 2021.