 Annika Lyytikäinen, Antti Korhola, Veera Kuisma, Lila Arha, Carolina Stenbäck. Foto: Jari Flinck LOVISA Konstnärlige ledaren för Sibeliusdagarna i Lovisa, Tomas Takolander, fortsätter vid sin fjärde festival på den inslagna linjen med en uppsjö stilar och genrer som möts och korsbefruktar varandra och med den gängse konstmusiken som blott en uttrycksform bland andra.
Estetiken ringades åskådligt in redan vid fredagens öppningskonsert i Societetshuset, där ett folkligt färgat idiom med klangbotten i ett vidare europeiskt perspektiv frotterades med klassisk kammarmusik, som i sin tur kontrasterades mot nyskrivet material för ett i början av 2000-talet uppfunnet instrument. De geografiska och kulturhistoriska legeringarna gjorde sig gällande även efter pausen, om än med helt andra förtecken. Lauri Wuolio, mångsidig ljudkonstnär med bland annat installationer, teater- och filmmusik samt dansverk på sitt samvete, har på senare tid i allt högre grad koncentrerat sig på instrumentet handpan. Eller som Wuolio själv benämner det, cupole. Det nydesignade instrumentet är en släkting till bland annat steelpan, centralt uttrycksmedel i Trinidad och Tobago-kulturen, samt den indiska ghatamen. Cupolen spelas med händerna och det är smått förbluffande vilken rik nyans- och klangvärld en virtuos som Wuolio förmår frammana ur något som närmast ser ut som vulgärbilden av ett ufo. (Mats Liljeroos/NÖ) Sibeliusdagarnas program hittas här. Läs mer i Nya Östis den 19 september 2024.
0 Comments
Leave a Reply. |