I sparivern sparar vi snart bort vår välfärd

När sparivern är som störst är det lätt att spara bort viktiga ickelagstadgade verksamheter. Foto: Pixabay

LEDARE 5.9.2024

Det går inte att komma ifrån att vi lever i nedskärningarnas tid. Det var exempelvis inte länge sedan som Nya Östis kunde publicera nyheten om att HUS inleder samarbetsförhandlingar för uppnå besparingar på 50 miljoner euro. 
​
Målet med samarbetsförhandlingarna är årliga besparingar på 50 miljoner euro, vilket innebär en minskning på omkring 990 årsverken. Det här rubbar vardagen för omkring 28 000 personer tills förhandlingarna är över och arbetsplatsen ”hoppeligen” är säkrad. 

En annan åtgärd som också påverkar oss östnylänningar är att förberedelserna av den permanenta överföringen av Lojo sjukhus förlossningsverksamhet till andra HUS-sjukhus har inletts. Också om förlossningsavdelningen har varit stängd under sommaren kom det snabba stängningsbeskedet som en chock för många. Efter det här blir det en betydligt större belastning på de återstående förlossningsenheterna i huvudstadsregionen. 

Regeringens spariver har påverkat dem som mest behöver stöd. Bland annat har de arbetslösa drabbats. De senaste sparåtgärderna innebär att den inkomstrelaterade dagpenningen för arbetslöshet skärs ned med ytterligare tjugo procent redan efter två månaders arbetslöshet. Efter åtta månaders arbetslöshet tas fem procent bort. 

På lokal nivå har välfärdsområdenas ekonomi stötts och blötts under den korta tid de verkat. Det här så pass mycket att direktörerna för välfärdsområdena har känt sig manade att skicka ut ett pressmeddelande, i vilket direktörerna vill betona att invånarna och personalen i områdena inte behöver oroa sig för välfärdsområdenas tjänster. 

"Vårt budskap är detta: välfärdsområdenas lagstadgade tjänster säkerställs." 
Det kanske stämmer men kräver nog inbesparingar som i sin tur påverkar verksamheter som inte är lagstadgade. 

I Nya Östis Facebookgrupp finns exempelvis en insändare av aktörer från föreningen Socialpsykiatriska föreningen i Östra Nyland som driver klubbhus i både Lovisa och Borgå. Klubbhusen är mötesplatser för personer med mentala utmaningar. 

Från föreningens sida ställs frågan om hur de verkliga inbesparingarna uppstår när sparivern är som störst. ”Om stöden till klubbhusen minskar och verksamheten blir mindre eller upphör, syns det här i ökade kostnader för de offentliga lagstadgade tjänsterna.” 

Fakturan för att ta hand om dem som faller igenom de återstående statliga skyddsnäten betalas av den enskilda individen oberoende om det är frågan om hens välmående eller hens skattepengar. 

Det har redan länge varit en sanning att det är billigare att förekomma än att förekommas. Låt oss hoppas att förnuftet så småningom skulle ta överhanden så att vi inte sparar bort den välfärd vi ännu har kvar. (Marit Björkbacka/NÖ) 
​