När höll du senast i en bok? Njöt du av tyngden du kände och av papperets konsistens under fingrarna då du vände ett blad i boken. Minns du känslan som uppstod då du insåg att innehållet i boken du hade framför dig fängslade dig så till den grad att du inte ville ge den ifrån dig? Men du var tvungen eftersom tiden hade runnit iväg och klockan var över tolv på natten. Otåligt väntade du sedan följande dag på en ledig stund då du åter kunde kasta dig över boken och sluka kapitel efter kapitel.
Det tryckta ordets saga är inte all, vare sig då det gäller tidningar eller böcker. Ljudboken har blivit allt mer populär men den fyller ändå inte samma funktion som en bok i tryckt format. I dag börjar bokmässan i mässhallen i Helsingfors och den pågår till och med söndag. Nya Östis är också i år på plats några i Förbundsarenans bås där tidskrifter marknadsförs. Vi har jour där fredagen den 26 oktober mellan klockan 13 och 16. Då delar vi ut gratis tidningar, men vi har också en enkät med några enstaka frågor som gäller vår tidning och digitala läsvanor. Den som deltar kan vinna en vacker bricka av trä med Lovisamotiv. Närvaron i Förbundsarenans bås brukar varje år påminna oss om att tidskrifternas popularitet är stor. Många besökare plockar med sig gratisexemplar, också av gamla tidningsnummer. En tidskrift innehåller alltid något slag av tidlöst material som det inte är bråttom att ögna igenom. Utgivningsintervallen för Nya Östis är förstås mycket tätare än för många andra tidskrifter, men många av våra läsare säger ändå att de tycker om att de har god tid på sig att läsa innehållet innan nästa nummer kommer. Alla kanske inte upplever sig ha råd med vare sig tidningsprenumerationer eller med nyutgivna böcker. Tack och lov finns då bibliotek, såväl stationära som ambulerande. Bokbytarhyllor är fortfarande också populära och ett alternativ som är värt att påminna om och att upprätthålla på många olika platser. Årets tema på bokmässan är ”Makt”. Under diskussionerna behandlas makt ur flera synvinklar, men alltid genom författarna och litteraturen. ”Vi frågar vad maktmissbruk leder till, hurudant demokratins tillstånd är, och var makten inom samhällsstrukturerna finns. Vi frågar även hurudan makt litteraturen använder sig av” säger programchef Ville Blåfield i en intervju inför mässan. Att behärska ord i tal och skrift ger människan makt. Dock en makt som alltid ska förvaltas väl. Ett digert ordförråd hjälper oss att uttrycka känslor utan att använda knytnävarna. Men alla vet också att ord kan såra lika illa som ett slag. Sluta aldrig läsa. Uppmuntra dina barn, dina släktingar och vänner att läsa. Dela läsupplevelser med varandra. Läs dagens Nya Östis tillsammans med någon, eller ge bort tidningen till en vän som saknar något att läsa. Åk till bokmässan, gå till lokala bokhandeln eller biblioteket. Att läsa är att resa. (Carita Liljendahl/NÖ)
0 Comments
Den här tidningens chefredaktör har en privat blogg. För en tid sedan publicerade hon, efter en promenad, ett foto av Hambergska hemmet på Östra Tullgatan. I inläggets text tog hon inte ställning till husets framtid och nämnde heller inget om de verksamhetsformer som funnits där genom åren, eller vad som planerats för framtiden. I samband med blogginlägget skrev skribenten på sin Facebooksida att det är trist att huset står tomt.
Inlägget delades bland annat på Loviisan seutufoorumi på Facebook. Där uppstod livliga diskussioner om Hambergska hemmet som byggnad, om dess historia och önskvärda framtid. Många anser att huset arkitektoniskt sett är en vacker byggnad. I dagens läge är de många små rummen i en del av byggnaden måhända svåra att utnyttja maximalt på ett vettigt sätt. Men överlag är huset inte ett omöjligt projekt. De flesta inser även att en varsam renovering kräver stora ekonomiska satsningar. Frågan är också vem som kan och vill åta sig ett dylikt projekt. Ska det fortsättningsvis ges service åt seniorer i huset, och i så fall i privat regi? Eller kunde huset i framtiden inrymma verksamhet för ungdomar och kultur. De här frågorna har varit aktuella länge. För ett och ett halvt år sedan behandlades Hambergska husets framtid i stadsstyrelsen. Ärendet bordlades eftersom styrelsen ville att bolaget Lovisa Bostäder Ab skulle lämna in en skriftlig redogörelse om vilka planer det hade för byggnaden. Efter det har det varit tämligen tyst kring ärendet. Det finns många byggnader som av olika orsaker står och förfaller i staden. Det är kanske bara en tidsfråga innan någon del av den gamla järnhandeln vid vår paradgata, Drottninggatan, rasar ihop. Ett stenkast bort, vid samma gata, finns det så kallade TV-reparatörens hus. Dess öde är också oklart. Men för var dag som går ger de här byggnaderna vänner av kulturarv gråa hår. Ingen tycks kunna göra något, förfallet bara fortsätter. Det finns också röster som kräver att byggnaderna helt sonika ska rivas. Hade det varit så enkelt hade grävskopan förmodligen redan gett sig på dem. Trots att synen av de förfallna trähusen i dag inte är vacker på något sätt är det ändå bra att rivning inte får ske hur som helst och när som helst utan tillstånd. Men är en byggnad skyddad bör också försummelse av dess skötsel kunna bestraffas på något sätt. En av kommentarerna i Loviisan seutufoorumis grupp på Facebook lyder så här: ”Det borde vara straffbart att bara överge dylika byggnader”. I diskussionstråden nämns också gamla Hotel Skandinavia. En vacker och centralt belägen byggnad som stått tom många år. Imorgon inleds skolornas höstlov i Lovisanejden. Hur skulle det vara med höstpromenader i näromgivningen? Ta kameran med och föreviga platser som ni tycker att borde rustas upp. Vill ni kan ni mejla era bilder till redaktion@nyaostis.fi så lyfter vi i vår tur i tidningen fram en del av alla problemplatser. (Carita Liljendahl/NÖ) Nya Östis hade förra veckan, den femte oktober, en insändare av två oroliga Lovisabor. De hade av en slump råkat se en person jaga en annan på en gata i Lovisa. De har sedan tidigare vana att ingripa då bråk uppstår, men vem som än har den vanan vet att alla situationer är olika. Ibland kan riktigt farliga lägen uppstå och så blev det den här gången.
Mannen som jagade en annan man bar en yxa, vilket de rådigt ingripande inte kunde veta. De lyckades ändå överbemanna den våldsamma personen och rädda den person som jagades. Polis kallades till platsen av ytterligare vittnen som fanns på plats. Men eftersom det dröjde minst en halvtimme innan polisen kom hann såväl gärningsman som offer avlägsna sig från platsen. I samband med att Nya Östis delade insändaren via sin Facebooksida skriver en medlem att det knappast är så väsentligt var patrullerna är stationerade. Han anser att det är viktigare att det finns tillräckligt med patruller som rör sig i hela distriktet. ”Om den enskilda patrullen redan är upptagen måste förstärkning i vilket fall som helst fås från annat håll”. Det här stämmer och tyvärr kan vi inte annat än beklaga att Lovisa inte längre har en polispatrull stationerad i staden. Känslan av otrygghet har ökat för många. Det kan ändå inte vara meningen att enskilda individer ska rycka in för att rädda liv, med risk för att mista sina egna liv eller att få en bestående kroppsskada. Efter en dylik incident uppstår också ett mentalt tryck hos dem som ryckte in och räddade liv. De behöver själva stöd för att komma över händelsen. Såvitt Nya Östis erfar har det börjat röra på sig i kulisserna efter att insändaren publicerades. Händelseförloppet hade också rapporterats till en tjänsteman och en förtroendevald i Lovisa och därifrån gått vidare till polisväsendet. Det är alldeles utmärkt att det här inte är något som sopas under mattan. Alla förstår vi ändå att ansvaret för särskilt ungdomars välmående inte ligger hos polisen. De rycker ut sedan då något redan har gått för långt. Fostran, omtanke, kärlek och tid ska ges hemma i familjerna. Om stora problem finns där ska socialväsendet kopplas in. Men även hos socialen är resurserna begränsade och känslan av otillräcklighet enorm. Östra Nylands välfärdsområde gick i slutet av september ut med information om att det skett en oroväckande ökning av ungas illamående och att det även förekommer allvarligt våld i skolorna. Ett brett utbud av tjänster för unga finns och välfärdsområdet har ett nära samarbete med skolorna. En ny enhet för mental- och missbrukartjänster finns sedan början av september månad. Tjänsterna där är i allmänhet tillgängliga via remiss, till exempel av en skolsköterska. Hjälp finns alltså att få. Men hur ska alla som behöver den också hitta den? Om föräldrarna i en familj mår dåligt kan de inte hjälpa ungdomarna. Det behövs handlingskraft för att gå in på webbsidor (normaali.fi) och göra oroskartläggningar eller att titta på de hjälpvideor som finns (enjaksa.fi). Därför är det viktigt att vi alla finns till för varandra, och hjälper varandra, inom ramarna för de resurser vi själva har. (Carita Liljendahl/NÖ) LEDARE 5.10.2023
Det var säkert en och annan som hickade till i veckan då nyheten kom att Stockmannkoncernen planerade ett namnbyte till Lindex Group. Ett eventuellt byte av namn motiveras bland annat med att över två tredjedelar av omsättningen kommer från butikskedjan Lindex. Någon större oro för att namnbytet skulle påverka namnen på varuhuset torde det inte finnas. Bland annat Yle rapporterar att verksamheten i dem ska fortsätta under namnet Stockmann såsom också tidigare. Det blir alltså inte heller i fortsättningen något av att bestämma träff under Lindex klocka under Helsingforsbesök. Att nu ett av Finlands flaggskepp i varuhusvärlden är i blåsväder är inte heller någon nyhet men symptomatiskt på vad som grasserar både ute i världen och i Lovisa. Nämligen butiksdöden. Det här gäller förstås inte alla butiker men många av de så kallade stenfotsbutikerna har för tillfället stora problem. Butiksdöden påverkar såväl på grund av mindre skatteintäkter för kommunerna som en allt tråkigare stadsmiljö för oss invånare. Där det förr funnits små specialbutiker är det nu allt vanligare med mera kontorsmässiga verksamheter eller så står butikslokalen helt enkelt tom. En tumregel tycks vara att om det som saluförs är tjänster eller är något som inte kan inhandlas via webben är det bra. Om det handlar om en regelrätt produkt som också går att beställa på annats sätt kan det däremot innebära svårigheter för företagaren ifråga. Efter bostadsmässan meddelade ett flertal företagare i Lovisa att de av olika orsaker slutar med verksamheten. På sociala medier väckte det här förutom sorg över det krympande utbudet beklagligtvis också en del hånfulla kommentarer. Det här trots att företagarna nog gjort sitt bästa för att upprätthålla sin verksamhet. Hur stort butikernas utbud är och vad prisen på produkterna är påverkas av varje köp som görs i en annan stad, i stora snabbköp eller på webben. Det här är något som vi inte kommer ifrån. Det är länge sedan små specialbutiker blomstrade och det fanns en mjölkbutik i varje kvarter. Det går inte att förneka att förändringar är svåra att undgå. Men säkert är att innehavare till små stenfotsbutiker inte särskilt ofta kan tävla med utbudet i större enheter. För att butiksdörrarna också i fortsättningen ska förbli öppna behövs det kunder. Ingen företagare vill satsa både pengar och tid på att upprätthålla ett rikligt sortiment om det inte finns någon åtgång på varorna. En levande stadsmiljö med ett gott butiksutbud föds inte av sig självt utan det krävs också en insats av dem som bor i regionen. För stenfotsbutikers fortlevnads skull får vi hoppas att kunderna också här i Lovisaregionen gör det aktiva valet att även handla i hemstaden och få en fortsättning på den unika service bara småbutiker kan erbjuda. (Marit Björkbacka/NÖ) Knappt har sommaren dragit sin sista suck och trädens löv börjat få nyanser i gult, rött och orange, så är det dags att fundera på en av vinterns mest efterlängtade traditioner. Lucia har valts i Lovisanejden sedan 1954, först i tidningen Östra Nylands regi och då den tidningen lades ner tog Nya Östis över arrangemanget som fick namnet Lovisanejdens Lucia. Arrangemanget har således sjuttio år långa anor.
Sedan 2015 har Nya Östis haft hand om konceptet, de senaste åren i nära samarbete med Röda Korsets Lovisanejdens avdelning, Östra Nylands ungdomsförbund och Agricola svenska församling. Tidigare om åren var också Lovisa Företagare och Lovisa stad med i arrangemanget. Till mångas glädje, särskilt under coronapandemin, videofilmades kröningen och uppträdanden av Loviisan Sanomats tidigare chefredaktör Arto Henriksson. Det här samarbetet har varit unikt och givande för alla parter. Vi hoppas att det hela får en fortsättning, även om traditionen nu ser ut att behöva förnyas i Lovisa. Med åren har det blivit allt svårare att hitta kandidater till luciavalet. Ifjol var arrangörerna tvungna att förlänga ansökningstiden för att få tillräckligt många flickor att ställa upp så att det kunde bli ett luciafölje. Vi hade tre fina kandidater 2022. Tanken har förstås varit att alla i Lovisanejden och Lappträsk ska engagera sig. De som känner en lämplig kandidat ska fråga henne om hon vill ställa upp och sedan anmäla henne. Flickor som tycker om att uppträda och sjunga har också kunnat anmäla sig själva. Men som sagt, intresset för att delta i ett val verkar ha falnat. Däremot är intresset för att hjälpa Röda Korset få in pengar till familjer som har det svårt lika stort som det varit förr. Ju fler kandidater, desto mer pengar. Men också med tre kandidater har en hyfsat stor summa kunnat samlas in. Det är inte heller så att intresset för lucia och för själva tanken bakom, skulle ha försvunnit. Många vill gärna sprida ljus och glädje bland äldre, sjuka och ensamma. Men dagens unga flickor har fullt upp med sina studier och vill göra väl ifrån sig i skolan. De är oroliga för att deras tid inte ska räcka till då det gäller att sköta såväl skola som luciaföljets värv på bästa möjliga sätt. I dag presenterar arrangörerna i det forna luciavalet ett nytt koncept, som ni kan läsa om på en annan plats i tidningen. Vi ska värna om den fina traditionen med ett luciafölje. Vare sig där finns en flicka med ljuskrona på huvudet eller inte, så ska det finnas ett följe som sprider glädje med sång, musik och dikter. En ljusfest ska också arrangeras i kyrkan, den brukar glädjande nog vara så gott som fullsatt den 13 december. Traditionen har också nått över språkgränserna så att finskspråkiga också börjat ta del av den, och numera ser vi många nationaliteter samlas vid denna högtid. Hjälp oss då det gäller att hålla traditionen med luciaföljet vid liv. Anmäl ditt intresse att vara med, eller anmäl personer du tycker skulle passa att vara med i följet. (Carita Liljendahl/NÖ) LEDARE 21.9.2023 Sommaren 2023 glömmer vi som bor i Lovisanejden inte i första taget. Bostadsmässan satte Lovisa på kartan också för många andra från när och fjärran. Augusti månad kulminerade sedan med Lovisa Historiska Hus och direkt efter det fick vi beskedet om att Sveriges kronprinsessa Victoria och hennes make, prins Daniel, förärar oss med ett besök. Fokus ligger således fortfarande på den lilla drottningstaden och vår stadsdirektör Jan D. Oker-Blom kunde förnöjt, förstås med glimten i ögat, i tidningen Östnyland konstatera att han aldrig tidigare varit så populär bland medierna som nu. Tidigare intervjuade nyhetsmedierna honom på grund av bostadsmässan och då han kom till finalen i valet av landskapsdirektör. Nu är också skvallertidningar och kvällspress intresserade av Lovisa och stadsdirektören. I dag samlas åter såväl media som ortsbor och besökare från andra orter i Lovisa. Nu för att få en skymt av Sveriges kronprinsessa som ska inviga Victoriaplatsen på Drottningstranden. Vad är det som gör någon från kungafamiljen i Sverige så populär också i Finland? Vi har ju vår president Sauli Niinistö och hans hustru Jenni Haukio som blivit omtyckt bland folket helt för sin egen skull. Vi hade en fantastisk statsminister i Sanna Marin och andra kvinnliga partiordföranden som ledde Finland genom stora kriser. Kanske det helt enkelt ligger ett skimmer av glamour över det som finns hos en monarki men som saknas inom en republik. Det är diadem i vackert uppsatta hår, glittrande långklänningar, herrar klädda i frack, vackert dukade och dignande bord med högtidliga tal under Nobelfesten. Många finländare följer noga med vad kungafamiljen i Sverige gör. Inte minst nu då kung Carl XVI Gustav firat sina femtio år på tronen. Mycket av kronprinsessan Victorias popularitet torde stå att finna i det faktum att hon bjuder både på elegans och glamour men att på många sätt ändå är vanlig och folklig. Nuförtiden får de som hör till kungahuset i Sverige gifta sig med män eller kvinnor av folket. Så har det inte alltid varit. Victoria gav också ett ansikte åt ett globalt problem då hovet 1997 medgav att hon led av ätstörningar. Hon är mor till två barn som hon tillsammans med sin make uppfostrar. Tillsammans utgör de ett gott exempel inför alla andra föräldrar som kämpar i vardagen. Gästen vi får ta emot i Lovisa i dag har bland annat kris- och konflikthantering, biståndsarbete, internationellt fredsarbete, miljöfrågor och Östersjön som specialområden. Hon är påläst som få och hennes make har sagt i en intervju till Yle att Victoria är helt unik i möten med människor. Hon får alla att känna sig sedda och fungerar som en samlande positiv kraft. I dag får vi som bor i Lovisa känna oss sedda. Vi kan visa vår tacksamhet för det genom att gå man ur huse ut på stan för att vinka åt Sveriges blivande drottning. (Carita Liljendahl/NÖ) LEDARE 14.9.2023 Mycket har den senaste tiden kretsat kring frågor som berör vilka åtgärder mot rasism som måste vidtas i Finland. Vi är många som med intresse, och kanske också med såväl misstro som förskräckelse och en känsla av uppgivenhet, följt med de eskalerande debatterna i olika kanaler. Det är oerhört viktigt att de här diskussionerna förs och att regeringen fick ihop sitt meddelande om främjande av likabehandling, jämställdhet och icke-diskriminering. Det bör nu omfattas av alla och ses som ett rättesnöre även för var och en medborgare i Finland. Statsminister Petteri Orpo (Saml) försöker vara tydlig, han har satt ner foten och säger att inga avvikelser från meddelandet kan godkännas. Bryter någon mot reglerna behandlas dessa fall alla separata för sig. Vi hoppas att vi ska kunna lita på det här budskapet och direkt få se vilka åtgärder som vidtas mot dem som inte följer direktiven. Att hålla strama tyglar blir lättare sagt än gjort eftersom det redan förekommer nonchalanta axelryckningar och höjda ögonbryn. ”Det där är väl bara ett papper. Vi kan säga att vi håller med, men vi gör sedan ändå så som vi själva vill och så som våra väljare förväntar sig att vi ska göra”. Att det dessutom ges utrymme till massor av olika tolkningssätt, till exempel de som diskuterades efter att riksdagsledamot Teemu Keskisarja (Sannf) använt n-ordet då han fick tala i plenisalen, gör inte den komplexa rasismfrågan lättare. Det blir troligen stor uppslutning då Keskisarja instundande lördag, den 16 september, klockan 13 intervjuas i bokcaféet i servicehuset Esplanad i Lovisa. Kampen för likabehandling och icke-diskriminering fortsätter hela tiden och måste utgöra en viktig del av allas vardag. Vi kan fråga oss vilken betydelse det har att säga förlåt och när vi kan förvänta oss, eller önska oss, att någon säger förlåt. I Psykologguiden på nätet säger legitimerade psykologen Jenny Klefbom såhär: ”För att ett barn ska börja fundera i konfliktlösningstermer är det första som krävs att barnet förstår den andras synvinkel”. Den empatiska förmågan hos barn utvecklas då vi pratar om hur det känns för andra och hjälper barnet att ta del av den andras perspektiv. Sedan är det bra att låta barnet komma med ett eget förslag på hur konflikten kan lösas. ”Hur ska vi göra nu, vad kan du göra för att det ska bli bra igen?”. Samma regler kan användas för vuxna. Alla har vi varit barn och för oss alla finns det grundläggande orsaker till att vi till exempel agerar rasistiskt. Egentligen borde det inte vara svårt för sannfinländarna Riikka Purra och Ville Rydman att bara stiga upp i plenisalen och säga, ”jag ber uppriktigt om förlåtelse och jag hoppas att alla dem som jag har sårat kan förlåta mig”. Men det är svårt att säga sådant som en person inte med handen på hjärtat menar. Det är väl ungefär där som vi befinner oss nu. (Carita Liljendahl/NÖ) LEDARE 7.9.2023
Att föda barn och bli förälder tillhör för många livets största händelser. I den stunden förändras livet för föräldern eller föräldrarna. Människor som på ett eller annat sätt varit en del av det ögonblicket stannar kvar i minnet. Vi kanske inte minns namnet och utseendet, men vi glömmer inte hur vi blivit bemötta i situationer då vi varit som mest sårbara. Under sådana ögonblick måste vi kunna känna oss sedda, förstådda och trygga. Vissa ögonblick i livet glömmer vi aldrig. Även avståndet till förlossningssjukhuset kan oroa. Ibland blir en förlossning inte alls som planerat. I fjol berättade vi på Nya Östis om familjen Broman-Vihinen i Jackarby i Borgå vars andra barn föddes på motorvägen i Forsby, cirka tjugo minuters körväg från hemmet. Den ursprungliga planen var att barnet skulle födas på centralsjukhuset i Kotka i Kymmenedalen men så blev det inte. Ambulansen hann lyckligtvis fram precis i tid från den närliggande depån i Gammelby. För några månader sedan fokuserade Svenska Yles program ”Spotlight” på rädslor att föda. I avsnittet ”Rädd att föda” får vi ta del av några kvinnors förlossningsupplevelser. Inför programmet hördes närmare trehundra mödrar om deras förlossningar genom en enkätundersökning. De flesta föderskor har rätt goda erfarenheter men en del har upplevt problem. De mammor som har dåliga erfarenheter beskriver i enkäten att deras smärtor inte tagits på allvar, eller att de känt sig hjälplösa när de lämnats ensamma i timtal. Spotlight riktade också en enkät till barnmorskor och fick över 40 svar. De berättar om personalbrist och stress i arbetet. En stor del av barnmorskorna som svarat på enkäten har övervägt att byta bransch och en del av dem har redan gjort det. Att barnmorskor och övriga som arbetar med förlossnings- och eftervård trivs och orkar med sitt arbete är av stor betydelse för att helhetsupplevelsen ska bli bra. De gör ett så viktigt arbete att de förtjänar att ha en hanterbar arbetsmiljö med tillräckliga resurser. Befolkningsförbundets familjebarometer 2022 visar att en fjärdedel av kvinnorna och en femtedel av männen som har ett barn inte vill få flera barn, på grund av förlossningsrädsla eller negativa upplevelser vid den första förlossningen. Om vi vill att det föds flera barn i Finland i framtiden är det avgörande att de som ska föda barnen blir hörda och får den hjälp och det stöd de behöver både före, under och efter förlossningen. Det är även av stor betydelse att förlossningssjukhus finns relativt nära, alla har inte sådan tur som familjen Vihinen-Broman att hjälpen hinner fram i tid. (Anna Johansson/NÖ) LEDARE 31.8.2023 Mobiltelefonen är intressantare än boken. Det har Lotta-Sofia La Rosa kommit fram till i sina forskningar och studier. Hon disputerade kring ämnet för en vecka sedan och fokuserade då bland annat på ungas motivation att läsa skönlitteratur. Hon jämförde också den tryckta bokens betydelse i förhållande till mer moderna varianter som ljudböcker och digitala böcker. La Rosa kom fram till att unga tycker det är trist att läsa skönlitterära verk. Hennes forskning visade också att fyra av fem unga personer aldrig talar om böcker med sina vänner på fritiden. De vill använda sin lediga tid till annat, inte till att läsa böcker. Den åttonde september firas FN:s internationella läskunnighets dag. Kampanjen Read Hour uppmanar då alla att stanna upp och läsa under en timme. Just det här med att stanna upp och lägga telefonen ifrån sig eller att stänga av den helt, kräver en hel del av människan i dag. Det är inte bara unga som blivit fixerade av sina telefoner. Enligt Lotta-Sofia La Rosa bjuder telefonen med sina sociala medier och internet på en mer lockande värld än vad boken gör. La Rosa har ändå kommit fram till att det inte är boken och dess innehåll i sig som gör att unga inte vill läsa. Det handlar om motivation. De som har uppmuntrats till att läsa, till exempel av föräldrar eller lärare, kan ta till sig texter. De som inte har motivation att läsa lyssnar helst på en ljudbok. För några årtionden, då mobiltelefonen och internet inte fanns eller inte tog så stor plats i våra liv, var det papperstidningar och böcker som gav fritiden innehåll. Efter en lång arbetsdag landade många pappor i fåtöljen och gömde sig bakom en stor tidning. Generaliserar vi lite var det så att mammor läste veckotidningar och barnen böcker. Tiderna förändras och vi med dem, och det är helt naturligt. Men läskunnighetens betydelse får inte förringas. Att kunna läsa är en mänsklig rättighet. Den som inte kan läsa har svårt att utbilda sig och att klara sig i samhället överlag. Läskunnighet gynnar jämställdhet mellan könen, fred, utveckling och demokrati. Forskning har också visat att den som läser får ett större ordförråd och förmåga att uttrycka sina känslor med ord. Läsning bidrar till empatisk förmåga då vi kan leva oss in i karaktärers liv. Vi lär oss kritiskt tänkande då vi läser, vi blir allmänbildade och stressnivån minskar redan då vi läst i några minuter. Papperstidningens betydelse har under flera årtionden diskuterats och enligt de värsta scenarierna skulle den dö ut. Men på Nya Östis tror vi att särskilt en lokaltidning har stor betydelse också för unga läsare. De kanske inte läser alla artiklar men de bläddrar, läser rubriker, ser på bilder och reagerar då de känner igen kompisar på foton eller i sportens resultatlistor. Vi hoppas att ni är många som både läser och bläddrar i Nya Östis under många år framöver. Och vi uppmanar alla vuxna att på läskunnighetens dag ge en timme åt vår tidning tillsammans med barn och unga som står er nära. (Carita Liljendahl/NÖ) LEDARE 24.8.2023 I morgon firar vi Lovisas namnsdag. Med tiden har programutbudet vuxit så att vi numera kan tala om att vi firar en Lovisavecka. I år inleddes den med att vi firade Pernådagen i söndags. Det är viktigt att även den dagen fortsätter leva kvar. Detsamma gäller Liljendaldagarna som firas i juni och återkommande evenemang under hela sommaren i Strömfors där bruksmiljön i år fått ett extra lyft. Alla ansåg ju inte att kommunsammanslagningen var bra. Många som bor i de kommuner som tidigare var självständiga, alltså Strömfors, Pernå och Liljendal, sade då att de aldrig kommer att kalla sig Lovisabor. De fortsätter säga att de bor i Liljendal, Pernå eller Strömfors, och det är bra så. Helt klart är det att en identitet inte kan suddas ut bara för att kommungränser ritas om. Sammanslagningen ledde också till att samhörighetskänslan förstärktes i många byar och invånarna där började allt mer värna om att hålla kvar de traditioner som hade skapats genom åren. Att hålla fast vid traditioner behöver ändå inte betyda att allt år efter år görs på samma sätt. Traditioner kan och ska förnyas så att de lever med i sin tid och erbjuder dagens invånare något meningsfullt. Därför känns det i år naturligt att fira Lovisadagen på nya Drottningstranden. Området, konstverken, Kronoparken, Kronobron och spången genom vassen förtjänar en officiell invigning där alla Lovisabor som så vill nu har möjlighet att vara med. Områdets lekpark har också blivit mycket populär. Det vi nu hoppas att kan ske inom kort är att den ringas in av ett staket. Det lockande havet ligger nära för nyfikna barn. Så småningom hoppas vi att också det stora tomma fältet som består dels av asfalt, dels av grus, och som utgjorde område för mässutställarna och restaurangerna, kan snyggas upp på något sätt. Efterhand byggs där förmodligen flera hus, av vilka ytterligare ett radhus kanske är det första att förverkligas. Vare sig där byggs hus eller inte måste området redan nästa sommar vara uppsnyggat, eventuellt med flyttbara planteringar och ett tydligt stråk för fotgängare och cyklister. Såsom ytorna nu ser ut är de ingen fröjd för ögat. Vi har orsak att gratulera Lovisa för mycket. Bostadsmässan blev en framgång. Den kostade mycket för staden men Lovisa fick också en enorm publicitet som inte går att mäta i pengar. Lovisa är en trivsam stad, allt fler människor hittar hit och inser att de hittat en pärla. Här finns nästan året om något att göra för var och en. Då Nya Östis i sin Facebookgrupp frågade vad som är det bästa med Lovisa nämnde Mia Aitokari att Lovisa har ett enormt kulturellt utbud på olika håll inom stadens gränser. ”Man hinner inte med allt som sker. Lovisa är en kulturstad med Lovisa Historiska Hus och Sibeliusdagarna på kommande”. Vi får hoppas att Lovisa kan surfa vidare på den fina våg som uppstod den här sommaren. Låt inte livet stanna upp så att affärer och restauranger måste stänga. Lovisa får gärna vara en lugn och liten stad men det betyder inte att den behöver gå helt i ide till hösten och vintern. (Carita Liljendahl/NÖ) |
Kategorier
Alla
Arkiv
April 2024
GDPR
|