LEDARE 18.1.2024 Hur färdtjänsten fungerar har stötts och blötts i medier under de senaste åren. Rapporter om exempelvis uteblivna skjutsar har varit många. Också Nya Östis har skrivit om problemen. Att äldre och svagare personer i ur och skur tvingas stå och vänta på en färdtjänstskjuts som aldrig kommer är något som inte hör hemma i ett modernt samhälle. Färdtjänsten är för användarna en livlina och gör det möjligt att uträtta ärenden också då orken börjar tryta. Med hjälp av den utförs många vardagliga ärenden som butiksbesök och deltagande i olika verksamheten. Då det handlar om ärenden som provtagningar, läkarbesök och andra hälsorelaterade saker är det en självklarhet att systemet måste fungera och skjutsarna anlända som överenskommet. På Östra Nylands välfärdsområdes webbplats går det att läsa att syftet med tjänsterna för personer med funktionsnedsättning är att främja förutsättningarna att leva och fungera som en del av samhället. Målet är att förebygga och avhjälpa olägenheter och hinder som funktionsnedsättningen för med sig. Problemen ska ha fått sin start i och med att de östnyländska kommunerna 2020 upphandlade färdtjänstservicen i två delar, vilka bestod av en beställningscentral och taxibilarna som kör färdtjänstskjutsarna. Då vann bolaget Taksi Helsinki som har skött färdtjänstförmedlingen i regionen från och med hösten 2022. Nu sker en förändring i och med att bolaget 020202 Palvelut denna vecka började förmedla färdtjänsttransporterna i östra Nyland. Kontraktet mellan Östra Nylands välfärdsområde och beställningscentralen Taksi Helsinki upphörde den 14 januari. Färdtjänsten innebär att individen beviljas ett begränsat antal resor per månad. Kommunen har rätt att besluta på vilket sätt färdtjänsten ordnas. Kommunen kan ändå inte begränsa den individuella rätten för en person med funktionsnedsättning att få service och stöd som lämpar sig för just honom eller henne. I och med social-och hälsovårdsreformen flyttades ansvaret för arrangemangen från kommunerna till Östra Nylands välfärdsområde. Det är skäl att komma ihåg att färdtjänsten är en lagstadgad service som ska göra det möjligt för personer med olika funktionsvariationer att leva i samhället så som också du och jag gör. Det sägs att man kan mäta hur civiliserat ett samhälle är utgående från hur väl det tar hand om de svagaste. Låt oss därför hoppas på en god start för färdtjänstförmedlingen i ny regi. (Marit Björkbacka /NÖ)
0 Comments
Ledare 11.1.2024 För en knapp vecka sedan släpptes nyhetsbomben om att regiontidningen Östnyland byter namn och återgår den här våren till att heta Borgåbladet. Nästan omgående uppstod frågor och diskussioner där Nya Östis involverades. Kunde inte tidningen ta tillbaka namnet Östra Nyland? Namnet Östnyland uppstod då tidningarna Borgåbladet och Östra Nyland slogs ihop i början av 2015. I slutet av april samma år föddes Nya Östis, bland annat som ett svar på en stor efterfrågan där läsare och annonsörer i Lovisanejden ville ha kvar sin lokaltidning. Att regiontidningen Östnyland inom kort kommer att heta Borgåbladet känns inte alls konstigt. Tidningens redaktion finns i Borgå och dess främsta fokus ligger på Borgå och Sibbo. Bevakningen ska fortsätta också i Lovisa och Lappträsk. Namnet Östnyland har ibland förväxlats med lokalradion Yle Östnyland, och dessutom finns det vård-och räddningsinstanser, föreningar och många andra som bär liknande namn. Men det är inte enbart likaklingande namn som gör att ett namnbyte känns rätt och motiverat. Borgåbladet är landets tredje äldsta tidning. Det första numret utkom i december 1860.”Alla vet vad Borgåbladet är. Det är ett otroligt anrikt och starkt varumärke”, säger Östnylands chefredaktör Helen Kurri. För Nya Östis känns det däremot inte lika självklart att nu snabbt fundera på ett namnbyte. Namnet Nya Östis har en betydelsefull närhistoria. Det fanns en orsak till att en ny tidning föddes. Den förvaltar förvisso Östra Nylands arv. Därtill hör att alltid lyssna på läsarna, vad vill de ha? Inget får vara för litet eller för löjligt att komma över den så kallade nyhetströskeln. Men Nya Östis redaktion kan inte jobba så som Östra Nylands gjorde. Östra Nyland hade anställd personal och ett bolag eller en koncern bakom sig. Nya Östis har inga anställda och den har under snart nio års tid getts ut av en understödsförening. Diskussionerna som förts bland annat på sociala medier, och i kommentarsfält i samband med olika artiklar på nätet, är ändå så väl intressanta som läsvärda. Namn, och som i detta fall tidningars historia, väcker känslor. Nya Östis, Östnyland och annan lokalt förankrad media, har samtliga stor betydelse för regionen I praktiken skulle ett namnbyte för Nya Östis del ändå leda till stora kostnader och allehanda praktiskt merarbete. Nya trycksaker, nytt namn för föreningen, e-postadresser och ny webbdomän är bara några av många saker som borde åtgärdas om namnet byts ut. Nya Östis har inte en lika lång historia som Borgåbladet och Östra Nyland. Men Nya Östis är ändå redan ett etablerat varumärke. Namnet är kort och träffande, många känner igen det också utanför Lovisanejden och utanför landets gränser. Vi vill inte glömma varför vi föddes och vilken vår mission var då. Samma mission har vi också i dag. Vi ska vara totalt lokala och stå våra läsare och annonsörer nära. (Carita Liljendahl/NÖ) LEDARE 21.12.2023 Instundande vår minskar antalet papperstidningar med Lovisa som utgivningsort. Etelä-Suomen Media meddelade i november att Loviisan Sanomat våren 2024 kommer ut i pappersform endast om torsdagar., samma dag som Nya Östis. Loviisan Sanomats ägare fortsätter satsa digitalt och på webben är innehållet mångsidigt, både vad gäller nyheter och andra artiklar och olika digitala utgåvor. Beslutet motiveras med att användarnas sätt konsumera nyheter har förändrats. Allt fler läsare nås den digitala vägen. Att trycka och distribuera tidningar är också dyrt, säger Karri Kannala som är chef för den lokala verksamheten inom Etelä-Suomen Media. Då och då får Nya Östis frågan om när vi ska börja ge ut en digital tidning. Att så aldrig sker säger vi inte, men det som eventuellt sker inom en överskådlig framtid är att vi börjar sälja lösnummer via en så kallad tidningskiosk på nätet. Något datum för denna försäljningsstart är inte fastslagen men saken har diskuterats. Våra senaste läsarundersökningar har ändå visat att en stor majoritet är nöjda med tidningen sådan som den är, och att framför allt att den går att få i pappersform hemburen. Så reformerna brådskar inte. Just nu känns det som att Nya Östis behövs mer än någonsin. Det är den enda tidningen som skriver på svenska om sådant som har hänt och ska hända i Lovisanejden och i Lappträsk. Vi uppfyller också en del av förväntningarna på innehåll för svenskspråkiga i Pyttis och i Mörskom. Om inte Nya Östis fanns skulle det vara många som inte fick sina röster hörda i de allra östligaste delarna av Nyland. För en lokal tidning, eller för en tidskrift som vi också är, är det viktigt att lyssna på läsarna. Vad vill de ha? Vad är de beredda att betala för? Snabba nyheter hör sällan hit, de hittas via andra kanaler. Händer något stort och viktigt som vi vill informera om fort, kan vi låta det ske via vår webbplats och vår Facebookgrupp. Men för de flesta läsarna är det här inte alls viktigt. De vill i lugn och ro läsa sin papperstidning, och de vill läsa om människor de känner. De vill få information om kommande evenemang och också läsa om evenemangen efteråt i tidningen. Det gör inget fastän det som skrivs hände för en vecka sedan. Den här rytmen kan kännas märklig i en hektisk tid då allt ska ske fort. För Nya Östis har rytmen varit vardag och naturlig i snart nio års tid. För oss är det viktigt att dokumentera det som händer i Lovisa med omnejd. Allt det här om vad Nya Östis är och vad vi står för har sagts många gånger förr. Men så här inför stundande jul vill vi gärna påminna om lokaltidningens betydelse. Den har mycket gemensamt med julens budskap. Det handlar om att vi alla behöver varandra. Företagare och föreningar och den vanliga invånaren behöver en lokaltidning och vi på Nya Östis behöver er. Hoppas vi fortsätter ses också 2024. Nästa NÖ ger vi ut den 4 januari. God jul och gott nytt år! (Carita Liljendahl/NÖ) LEDARE 14.12.2023 Allt fler familjer med barn, men också pensionärer och andra låginkomsttagare, har ekonomiska bekymmer i dag. Mycket har blivit dyrare, speciellt maten. Arbetslöshet och permitteringar är vardag för många. För att klara de baskostnader som krävs för boende, elektricitet och mat, utan att lyfta understöd, krävs ett heltidsjobb. Men det har alla inte kapacitet till att utföra. Anställda vid Röda Korset vittnar om att allt fler ber om hjälp för att ha råd att köpa mat och kläder. Oro för utkomsten orsakar stress och sliter på föräldrarnas krafter. Ekonomiska problem skapar också bekymmer kopplade till barnens hälsa och sociala relationer och parförhållanden prövas då pengarna inte räcker till. Också här på lokal nivå har vi sett en ökning av hjälpbehovet. Mannerheims Barnskyddsförbunds lokala avdelning fick flera ansökningar i år än året innan av familjer som inte har råd att ge sina barn en julklapp. Flera dygn av frivilligarbete ligger bakom detta arrangemang med förberedelser, marknadsföring och sedan paketinslagning och leveranser. Andra som år efter år jobbar hårt för att få in pengar till välgörenhet är lokala Lionsklubben. Den säljer bland annat jultidningar och julgranar. Att betala fem euro för en tidning är en liten sak för den som har stadiga inkomster, och samtidigt går pengarna till välgörande ändamål. Den traditionella insamlingen för luciaföljet, som sköts av lokala Röda Kors-avdelningen, pågår också. Bidrag från den används till gåvokort för mat som ges åt hjälpbehövande i Lappträsk och Lovisa. Betala ditt bidrag direkt till luciakontot på banken, information finns på Nya Östis webbplats under fliken Aktuellt. Du kan också bidra genom att sätta en slant i insamlingsbössan på Kyrktorget i Lovisa centrum. Varukärror, insamlingskorgar och lådor finns framställda här och där med information om alla dem som behöver hjälp. Vi ska inte glömma våra ukrainska vänner, och inte heller det att många finländare har det svårt i dag. Köp hållbara livsmedel eller donera hygienartiklar och sätt i korgen. Det blir en julklapp som värmer på många sätt. Även något som inte kostar mycket platsar i korgen. Många bäckar små bildar en stor å. Hur vi sedan på sikt ska råda bot på den här negativa utvecklingen, det får våra politiker fortsätta grunna på. Klyftorna i samhället verkar växa hela tiden mellan dem som har det bra och dem som har det riktigt svårt. Såhär inför jul kan vi också vända oss direkt till en familj eller en person som behöver hjälp. Handla mat och för en kasse till den som saknar pengar. Ge ett presentkort till en affär, erbjud dig att skotta snö eller att städa inför helgen. Öppna plånboken, men framför allt, öppna ditt hjärta och dina ögon så att du ser medmänniskors nöd. (Carita Liljendahl/NÖ) LEDARE 8.12.2023 Vi har nu tagit emot december med allt vad det innebär. Vinterns mörker erbjuder samma stillhet som när en taklampa släcks och ett ensamt stearinljus får lysa i dess ställe. Vissa beklagar mörkret. De skyr kylan. De drömmer sig bort. Men skulle vi verkligen orka med vårsol just nu? Nej, en kall och tyst vinter är precis vad som behövs för att samla kraft igen. December är för många en hektisk månad. Vi vill hinna med så mycket. För många kan julförberedelserna och den långa att-göra listan kväva känslan av julfrid. December är en månad värd att uppleva och inte en månad som bara ska presteras igenom. Sålla hellre bland alla ”julmåsten”. Sålla vad du verkligen vill ha kvar och dra ned på det som bara tar energi. Då hinner du också uppleva december och julen, och kan samtidigt vara närvarande. För många känns tillvaron för tillfället osäker. De höjda levnadskostnaderna slår hårt mot de ekonomiskt utsatta. För några månader sedan rapporterade Nya Östis att omkring en femtedel av finländarna har varit tvungna att göra avkall på mat, mediciner eller läkarbesök på grund av brist på pengar. Det här uppger Institutet för hälsa och väldfärd (THL). Det motsvarar 900 000 vuxna som är bosatta i Finland. De flesta av oss känner sig också ensamma någon gång i livet. Ensamhet är en subjektiv upplevelse. I dagens uppkopplade värld då vi matas av ett konstant flöde av information och stimulans kan det vara behövligt att ibland vara ensam. Den form av ensamhet som däremot kan vara skadlig på såväl individnivå som samhällelig nivå är den ofrivilliga ensamheten, som många finländare upplever. När det lackar mot jul hörs ofta den klassiska julsången ”Det strålar en stjärna” ur var och varannan högtalare. Den förkunnar att julen är härlig för stora och små. Det är trots allt inte sanningen för alla. Att julen är en högtid som ofta förknippas med gemenskap kan göra att ensamheten känns extra tung för många att bära. I östra Nyland finns det kontinuerlig verksamhet och frivilliga som ställer upp på olika sätt för att hjälpa varandra. Diverse eldsjälar drar sitt strå till stacken för att göra tillvaron ens lite ljusare för andra. I decembermörkret finns en stark vilja att hjälpa. Kan vi tillsammans göra mer för att färre ska känna sig ensamma och utanför? Nu gäller det för oss alla att se varandra. Ensamheten kan förebyggas och tillsammans kan vi stärka känslan av gemenskap. En gest kan betyda oerhört mycket för någon annan. Var rädda om varandra. Sprid kärlek och ljus. Skänk och stötta där du kan. Fundera om det finns något du kan göra för att glädja någon i din närhet, redan en liten gest kan betyda oerhört mycket. Det dyrbaraste du kan ge någon annan är din tid. (Anna Johansson/NÖ) LEDARE 30.11.2023 Instundande helg öppnar femton hem sina dörrar för allmänheten. Några av dem finns i Lovisa centrum men några ligger också ute på vår idylliska landsbygd. Dessa Lovisa julhem har redan under många års tid bidragit till att skapa en fin stämning i väntan på julhelgen. Med tiden har allt fler besökare börjat hitta till Lovisa också vintertid. Många har besökt Lovisa Historiska Hus om somrarna, och nu kanske vi kan vänta oss att även en del av dem som besökte bostadsmässan i juli återvänder. En enkät som föreningen Lovisa Företagare lät utföra efter mässan visade bland annat att det fanns ett missnöje över att Lovisa centrum, och då särskilt torget i staden, inte blev så levande som många hade väntat sig. Nu på vintern ser det bättre ut. Julen öppnas på Lovisa torg på lördag klockan tio. Där finns en gratis karusell som blev mäkta populär ifjol. Det blir julmusik, marknader, ponnyritt och möjlighet att binda en julkrans i medborgarinstitutets lokal. Lovisa stad har ingen stor budget att röra sig med då det gäller att skapa arrangemang som ska ge julstämning. Men ändå är utbudet av program stort, och även nya idéer presenteras. Till exempel finns det i år tretton julfönster till privata hem att beundra längs flera gator, speciellt i gamla stan. Här går det att kombinera nytta med nöje, ta en promenad samtidigt som dina sinnen får njuta av allt det vackra. En av utmaningarna i Lovisa centrum är att binda ihop centrumområdet med Strandparken och Skeppsbro-området. Avståndet är inte långt ens för en promenad om vädret gynnar under veckoslutet. Kanske något slag av stig med programpunkter som leder från torget till stranden och tillbaka kunde vara en idé för framtiden. En annan utmaning är att koordinera evenemangen så att de inte krockar med varandra. Ibland känns det som att många planerar och kläcker idéer, men var och en på sitt håll. Företagare och beslutsfattare, tjänstemän och föreningsaktiva borde i ännu större utsträckning än hittills sätta sig ner och diskutera, hur kan vi samarbeta? Till exempel lär olika hantverkskurser nu vara omåttligt populära. Lovisa med alla dess byar kunde bra bli något slags hantverkarnas Mecka. Med allehanda kurser i olika hantverk skulle vi få personer att vallfärda till vår stad året om. Det är inte så svårt att kläcka idéer eller att säga ”det är ju bara att...”. Det som till synes ser enkelt ut, en karusell och lite program på torget, har ändå krävt mycket planering under månaders tid. Med tanke på det kan vi säga att Lovisa skapat stordåd också inför denna jul. Vi ska också tro att det är så som företagarföreningens enkät visar. Att det finns hopp, speciellt vad gäller nästa sommar. Lovisa fick så mycket positiv publicitet då, och får det även nu med julhemmen, så företagarna hyser hopp om att många återvänder hit sommaren 2024. (Carita Liljendahl/NÖ) LEDARE 23.11.2023 Om drygt fyra veckor firar vi julafton. Även om högtidens ursprungliga budskap inte är kommersiellt kommer vi inte ifrån det faktum att månaderna före jul har stor betydelse för många företag. Det är nu som restauranger bokas för julfester, julklappar inhandlas och till julbordet köps en massa delikatesser. För företagarna är den stora frågan, hur ska vi nå ut med budskapet om vad vi säljer? Vågar vi lita på att nå den stora mängden via sociala medier eller drunknar vårt budskap i mängden? Ska vi istället satsa på en digital utgåva av en tidning eller på den traditionella papperstidningen? Nya Östis lät den här hösten göra en läsarundersökning med särskilt fokus på digitalt innehåll. Enkäten gjordes digitalt och sändes till drygt sjuhundra prenumeranter som uppgivit sin e-postadress. De svarande uppgav om de hör till gruppen under 30 år, 30–49 år, 50–65 år eller om de är 65-plussare. Resultaten från enkäten sammanställdes och gavs åldersgruppvis. Vi frågade bland annat ”Läser du dagstidningar digitalt, till exempel i telefonen, på iPaden eller på datorn”. Förvånansvärt många, hela 74 procent, av prenumeranterna i åldersgruppen 30–49 år svarade ”nej” på denna fråga. De som prenumererar på dagstidningar i enbart digital form fanns i åldersklassen 50 år och äldre. De som hade svarat att de läser och prenumererar på digitala tidningar fick också frågan ”Hur stor del av annonserna i de digitala tidningarna fastnar din blick på/läser du?” Hälften av prenumeranterna under femtio år svarade att de inte alls läser digitala annonser. En ganska stor grupp svarade att de läser en fjärdedel och några procent svarade att de läser hälften av annonserna i digitala tidningar. Nya Östis får ibland frågan varför vi inte har satsat på en digital tidning. Därför frågade vi i enkäten ”Vill du att Nya Östis ska utkomma även i digitalt format?” Mellan 44 och 61 procent i de tre åldersgrupperna svarade att papperstidningen räcker, medan 9–14 procent skrev att de absolut vill ha en digital utgåva. Eftersom enkäten gick ut enbart till dem som redan har Nya Östis vet vi förstås inte vad de som inte prenumererar på vår tidning anser. De kanske skulle prenumerera om vi fanns i digital form. Resultaten ger ändå en fingervisning om att vägen Nya Östis valt är den rätta för lokaltidningen just nu. Vi utesluter absolut inte digitala lösningar i framtiden, bland annat kan nästa steg vara att sälja lösnummer i digital form. Just nu vet vi att en annons i en lokal papperstidning verkligen syns. I Nya Östis läsarundersökning från hösten 2022 uppgav en tredjedel att de läser nästan alla annonser och sju av tio prenumeranter att de läser annonser som finns på pärmen. Nya Östis läses varje vecka av 5 700 personer. Den som annonserat i pappers-NÖ får också publicera samma annons i vår Facebookgrupp. Där når de även dem som inte prenumererar på tidningen. Gruppen har över 5 300 medlemmar. Låt oss satsa på och stödja det lokala i Lovisanejden och i Lappträsk. (Carita Liljendahl/NÖ) LEDARE 16.11.2023 Enligt undersökningen ”Hyvin sanottu – Bra sagt”, som Yle låtit genomföra, upplever 68 procent av finländarna att samtalskulturen har försämrats. I fjol var motsvarande siffra 58 procent. Projektet undersöker finländarnas erfarenheter av samtalskulturen. Många anser att i synnerhet samhällsdebatten har tagit ett steg bakåt och efterlyser mer saklighet i diskussionerna. Att någon har en annan åsikt uppskattas, sådana ventileras gärna, men längtan efter respekt och koncentration ökar. Årets undersökning visade att det finns en växande grupp av unga kvinnor som inte längre vill delta i samhällsdebatten eftersom de upplever atmosfären som för laddad. ”Den finländska samtalskulturen tillhör alla och vi har alla ett ansvar, rentav en skyldighet, att se till att samtalskulturen är trygg och meningsfull”, säger Yles verkställande direktör Merja Ylä-Anttila. På teve kunde vi nyligen se presidentkandidaterna delta i ett underhållningsprogram där de inte fick de sedvanliga frågorna. Kandidaterna ställdes inte emot varandra, programledaren avbröt dem inte och ingen käbblade i munnen på andra. På bokmässan i Helsingfors arrangerades ett liknande lättsamt program där kandidaterna fick dela med sig av sina läsupplevelser. Givetvis kan vi fråga oss om tillställningar av dessa slag fyller en seriös uppgift. Borde inte tiden satsas på att tenta kandidaterna om dagsaktuella, brännheta politiska frågor istället? Journalisten och pensionerade chefredaktören från Åbo Underrättelser, Torbjörn Kevin, svarade på frågan och säger att de lättsammare utfrågningarna knappast har någon betydelse för kommande valresultat. Det är ändå bra att kandidaterna får bjuda på sig själva och utveckla sina personligheter inför tittarna. Som motvikt till allt det allvarstyngda och sorgliga som tutas ut i dag är det uppfriskande med varierande koncept. De som arrangerar paneler måste helt enkelt fråga sig vad åhöraren vill ha. För att slippa käbbel och inbjudna gäster som avbryter varandra är timglas en lösning. Låt var och en intervjuad tala till punkt, men inte för länge. I en intervju i Hufvudstadsbladet säger Katri Makkonen, med bakgrund som utrikesreporter och programledare, att det är lätt för journalister att ställa frågor, men att det sällan finns de enkla svar som människor förväntar sig i dag. Det hetsiga klimat som ofta råder i direktsändningar, där många personer vill få fram sina åsikter under en begränsad tid, kanske är en delorsak till att allt fler politiker väljer att gå sina egna vägar och tuta ut sina budskap via egna kanaler. De twittrar och skriver inlägg på Facebook och journalister citerar det eftersom de inte längre får svar via telefon eller mejl. Vi får ändå hoppas att det inte går så långt hos oss som det gått i USA där en före detta president vägrar debattera med andra eftersom han anser sig vara dem överlägsen. Vi vill fortsätta se engagerande debatter med presidentkandidaterna på teve, där såväl deras politiska åsikter som personligheter lyfts fram. Det är inte lång tid kvar till valet. (Carita Liljendahl/NÖ) LEDARE
En klyscha som hörts till lust och leda vid inbesparingar är att nedskärningarna görs för att förbättra servicen. Det kan vara en välfungerande telefoncentral som sparas bort medan tjänsterna i fortsättningen sköts av ett privat företag som kan finnas var som helst i landet. Så gjorde Borgå redan för rätt så länge sedan. Det var förvisso människor som svarade också i fortsättningen men servicen − åtminstone i början − utmärktes av en total avsaknad av lokalkunskap. Inte blev saken bättre av att svenskakunskaperna var nästintill obefintliga. Det är på sin plats att ge en eloge åt Lovisa stad som ännu har de trevliga och hjälpsamma personerna i sin telefonväxel kvar, vilka hjälper uppringaren med det mesta. Östra Nylands välfärdsområde som sedan förra årsskiftet har byggt upp ett helt nytt system för hälsovården har ännu en hel del barnsjukdomar kvar i servicenätet. När en klient i spe öppnar välfärdsområdets webbplats för att uträtta sina ärenden är det ganska uppenbart att hen förväntas ha en dator, smarttelefon eller pekplatta till sitt förfogande för att få ta del av servicen. Då torde hela processen löpa tämligen smärtfritt och en tid kan bokas. Problem uppstår om hen inte är datorvan och inte klarar av de digitala processer som krävs för att beställa tiden. På sociala medier har det under den senaste tiden debatterats rätt så flitigt om servicen. Klienter som ringt upp, och valt de rätta siffrorna för att få sin specifika service har fått det bekanta meddelandet att någon från den valda hälsovårdsservicen ska ringa tillbaka. Men inga samtal har kommit, varken samma dag eller inom de följande dagarna. Om personen i fråga ännu tar itu med att ringa till välfärdsområdets växel för mera information och endast hamnar i en telefonkö som aldrig verkar ta slut är nog situationen ganska prekär. Det verkar som om det i sparivern har sparats bort det allra viktigaste; en medmänniska som kan hjälpa då hjälpen behövs som mest. Hbl rapporterade den 30 oktober om en hård sparkur som väntar för Västra Nylands välfärdsområde. Servicen planeras skäras ned på lägsta tänkbara nivå enligt lagen. Sparkraven på vårt eget välfärdsområde är också hårda och det återstår att se hur det påverkar serviceutbudet. Det som väckt en hel del ilska och indignation är förslaget att en allt större del av hemvården ska ske på distans. Redan i dag lär en del av kontakterna vara virtuella, omkring fem procent. Enligt artikeln ska upp till 20 procent av hemvårdskontakterna i framtiden ske virtuellt. Också dagverksamheten för seniorer ska enligt förslaget avvecklas. De äldre får istället förbli i sina hem och kontakterna sker via datorskärmar. Det är svårt att överhuvudtaget kommentera dessa förslag, så absurda låter de. En annan frågeställning är hur inbesparingskraven hanteras här i östra Nyland. Är det också här så att de svagaste i samhället offras på altaret till inbesparingar och en "förbättring av serviceutbudet"? (Marit Björkbacka/NÖ) LEDARE 2.11.2023 Under Svenska Veckan tas frågan om svenskans ställning upp både i festtal och diskussioner i mindre kretsar. Visst är det värt att slå vakt om vårt kära modersmål. Svenska är en central del av identiteten för cirka 290 000 finländare. Det som inger oro är hanteringen av svenska i vardagslivet, på den lokala nivån. Vi svenskspråkiga borde ha mera tålamod att lyssna till svenska som inte är perfekt. Ibland byter vi onödigt snabbt till finska, trots att vår finskspråkiga diskussionspartner kanske gärna övar sitt andra inhemska. Samma händer ofta i små grupper när vi har en finskspråkig med oss. Hur agerar vi då en eller två finskspråkiga personer deltar i FBK:s eller väglagets möte? En god lösning är ju att köra parallellt med båda språken, eller fråga om en sammanfattning på finska räcker. Många med finska som första språk vill lära sig svenska också via deltagande i föreningslivet. Tyvärr tycks tvåspråkiga föreningar ofta glömma minoritetsspråket. Ett exempel av många är bostadsmässan. Lovisa företagare ordnade utmärkta eftermiddagsprogram på Skeppsbron flera tisdagar i rad, men svenskan lyste oftast med sin frånvaro. Inläggen och diskussionerna gick på finska, också då svenskspråkiga uppträdde. Var det tidsknapphet eller bara slentrian som ledde till att svenskan kom på undantag? Men varför inte åtminstone säga varmt välkommen också på svenska. Tvåspråkigheten är en styrka och en del av vår goda stads identitet. Men språkbalansen i den fysiska och digitala stadsbilden ser ut att förändras. Många företag och entreprenörer, också svensk- och tvåspråkiga, marknadsför sig idag enbart på finska. Varför? Är det möjligen så dyrt att nyttja båda språken exempelvis på sociala medier? Om svenskans status svajar något på den lokala nivån ser språkfrågan på riksnivå ut att vara väl omhändertagen. Förutom grund- och språklagen ger regeringen Orpos program en stor portion trygghet gällande svenskans ställning under de närmaste åren. Vilket parti som har kämpat för programmets många skrivningar om svenskan är uppenbart. Bland annat lovar regeringen att verksamhetsförutsättningarna för tvåspråkiga kommuner ska tryggas i kommunpolitiken. Vidare ska alla digitala myndighetstjänster fungera på båda nationalspråken redan i planerings- och genomförandeskedet. Bristerna på denna punkt har ju varit många. Regeringen ska också införa avgiftsfrihet för språkexamina i finska och svenska. Enligt grundlagen ska landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov tillgodoses enligt lika grunder. Detta sker ingalunda till alla delar. I en enkät av tankesmedjan Agenda bland finlandssvenskar för några år sedan svarade en femtedel att de upprepade gånger fått sämre service på grund av sitt modersmål. Behovet av mera personal med kunskaper i svenska är stort särskilt inom sjukvården. Undersökningar visar att majoritetsbefolkningen har en välvillig inställning till att bevara svenskan. Det här borde vi bygga på också i vardagslivet. Låt oss flitigare nyttja chanserna till att nyttja vårt modersmål även tillsammans med finskspråkiga. På så sätt slår vi vakt om en levande tvåspråkighet, och en viktig del av Finlands kulturarv. (Jan Heino/NÖ) |
Kategorier
Alla
Arkiv
April 2024
GDPR
|