Ledare 18.4.2024
Östbanan har nyligen varit på tapeten i Lovisaregionen och det här i mindre positiva tonarter. De som bor på områden som tågbanan planeras gå över och framförallt de vars hem hotas är förtvivlade. Måste de överge ett kärt hem som kanske varit i släktens ägo i generationer för byggandet av en ny järnväg österut? I det här fallet går det knappast att kalla den uppgivna reaktionen för ”Nimby”, vilket är ett namn för frasen ”Not in my backyard” (i översättning ”Inte på min bakgård”). Det vill säga invånares opposition för projekt som byggs intill det egna boendet – men gärna får byggas på andra platser. För vem är beredd att offra hem och hus för att få ett tåg susande förbi i 300 kilometer i timmen. Att tågen varken planeras stanna i Lovisa eller i Lappträsk gör inte saken bättre. Enligt planerna ska östbanan, vilken förväntas kosta 1,6 och 3 miljarder euro, gå genom Vanda, Tusby, Kervo, Sibbo, Borgå, Lovisa, Mörskom, Lappträsk och Kouvola. Enbart kostnaderna för planering av projektet förväntas vara omkring 15 miljoner euro. Huvudstudien utförs av bolaget Ramboll Finland. Östbanans planeringsdirektör Minna Weurlander säger i en intervju för Yle att östbanan är planerad så att tågen ska kunna gå i 300 kilometer i timmens hastighet. Därför ska den planerade dragningen vara så rak som möjligt. I Forsby, på linjen Lappträsk-Mörskom, finns det två hittills likvärdiga banalternativ. Valet ska göras på grundval av en miljökonsekvensbedömning som görs i slutet av 2025. Omkring två miljoner finländare bor i det område som berörs av östbanan och Borgå ansluts därmed till järnvägsnätet. I Lovisaregionen ser situationen som redan nämnts mycket annorlunda ut med inga planerade tågstationer. Det hade varit en möjlighet om dragningen gått till Kotka och inte till Kouvola som det nu är planerat. Kouvola är aktuellt eftersom banan där kan förgrenas till de nuvarande banorna i Savolax och Karelen. I önskemål från både Lovisa och Lappträsk har Forsby nämnts som en möjlig plats för en station. I fall det vore möjligt kunde en Forsbystation åtminstone ge ett litet plåster för de sår banbygget innebär för de berörda invånarna. Än så länge är östbanan i en planeringsfas som ska pågå till 2030-talet. Trafiken på den eventuella tågbanan förväntas starta först i slutet av 2030-talet. Om östbanan blir av enligt aktuella planer skulle den med nuvarande tåg minska restiden från Helsingfors till Kouvola med en femtedel. Restiden mellan Borgå och Helsingfors skulle förkortas till cirka en halvtimme då nuvarande bussar ersätts av tåg. För invånare i Lovisa- och Lappträskregionen innebär det här bilfärder fram och tillbaka till närmaste station, vilket varken är miljövänligt eller särskilt motiverande för dem som berörs av själva banbygget. (Marit Björkbacka/NÖ)
0 Comments
LEDARE 11.4.2024 En dryg vecka har gått sedan det sorgliga dådet i Viertolan koulu i Vanda. Det finns fortfarande fler frågor än svar och det krävs många månader innan alla utredningar är klara. Dåd av det här slaget och tragiska olyckor av andra slag sätter fart på frågeställningar men också på ryktesbildning. I en värld där de flesta har tillgång till kamera i telefonen och dessutom kan göra videoupptagningar leder det ena till det andra. Fotografier och videosnuttar kan, då de fungerar på bästa sätt, vara till stor hjälp till exempel för polisen. Men det kan också gå snett, så som det gick då polisen strax efter dådet i Vanda tillfälligt grep en ung person eftersom hen var misstänkt för att vara delaktig i händelserna. Sedan visade det sig att den unga bara varit på fel plats vid fel tillfälle, och personen släpptes omgående. Men då hade redan videoupptagningarna och bilderna på gripandet hunnit sprida sig. Vi hyllar också i mångt och mycket artificiell intelligens (AI). Den är fenomenal då vi använder den i sammanhang som vi inte ens tänker på att har med AI att göra, till exempel då vi använder en sökmotor på internet eller försöker hitta översättningar till olika ord. Såtillvida har AI funnits länge, men i dag har den också börjat ta skrämmande proportioner. Kameror med system som är utvecklade för att känna igen människor är bra att ha då någon utför brott och ska fängslas för det. Men används systemet för att känna igen personer som deltagit i demonstrationer, eller på den ryska oppositionsledaren Navalnys begravning, är det inte såsom det ska vara. I alla fall inte om det leder till att personerna tas in för förhör och misshandlas eller sätts i fängelse efter identifieringen. Då det gäller den bakomliggande orsaken till skolskjutningen, såsom 12-åringen själv uppgett, handlade det om mobbning. Den har också tagit sig allt mer utstuderade former. För trettio, fyrtio år sedan var det vanligare med knuffar i skolkorridoren, glåpord och kanske slagsmål på vägen till eller från skolan. Tillräckligt hemska saker även det, inget vi ska försvara, men de var mer synliga än dagens metoder. Sociala medier har hämtat med sig mycket gott, så även AI och smarttelefoner. Men då dessa används på fel sätt får det ofta förödande konsekvenser. Tänk om det ändå kunde vara så lätt att både vuxna och barn skulle lära sig att ingripa direkt då vi ser att någon behandlas fel. Det kräver mod och empatisk förmåga, men att direkt bryta den onda spiralen genom att till den ensamma och utstötta säga ”kom och lek med oss” eller ”kom och sätt dig med oss”, kanske kunde vara en bra början och en ganska lätt lösning? Vi kan inte hindra den tekniska utvecklingen. Den har sina fördelar och nackdelar. Men vi kan alla vara en del av den stora by som behövs för att uppfostra ett barn, och även som vuxna kan vi finnas till för varandra. Sträva till att inte vara medlöpare då vi ser att en annan person behandlas fel. (Carita Liljendahl/NÖ) Ledare 4.4.2024.
Östra Nylands välfärdsområde har nu funnits i över ett år, men någon ljusning i den omtalade vårdskrisen kan fortfarande inte ses. Snarare har framtidsutsikterna förvärrats under de senaste månaderna. När välfärdsområdet för ett par veckor sedan presenterade bokslutet för 2023, kröp det fram att områdets underskott blev 34,6 miljoner euro, alltså betydligt större än det planerade underskottet på 27,5 miljoner euro. Dessutom blir även budgeten 2024 en underskottsbudget. Välfärdsområdena finansieras huvudsakligen av staten. Områdenas ekonomi och skattebasen i allmänhet förbättras inte heller av de arbetsmarknadskonflikter som nu pågår, även om de flesta är överens om att den lågavlönade vårdpersonalen är förtjänt av ett lönelyft. HUS-sammanslutningen har dessutom presenterat ett konkret förslag om att skära ner i Borgå sjukhus jour- och serviceprofil, vilket skulle beröra även Lovisabor. Sjukhusets existens är lyckligtvis inte hotad, tack vare att sjukhuset fått ett konkret omnämnande i regeringsprogrammet. Östra Nylands välfärdsområde är ett av landets sju tvåspråkiga välfärdsområden och samtidigt området med den största svenskspråkiga minoriteten. SFP:s medverkan i regeringen har kritiserats, men på den här punkten har partiets regeringsmedverkan i alla fall gagnat östnylänningarna. Ännu i slutet av år 2023 hoppades välfärdsområdesdirektören Max Lönnqvist att budgeten kan balanseras fram till 2025–2026 utan att man permitterar vårdpersonal, men med de senaste siffrorna för ögonen verkar det förbli en from förhoppning. Även det produktivitetsprogram som Östra Nylands välfärdsområde nu ska förverkliga verkar innehålla en del önsketänkande, som att uppnå betydande inbesparingar genom ”verksamhetsstyrning och serviceintegration”. Mer konkret handlar det bland annat om att minska användningen av specialsjukvård i allmänhet, och skära ner i specialsjukvårdens bäddavdelningsdagar. Välfärdsområdet vill också minska på den inhyrda personalen från rekryteringsföretag för att i högre grad anställa egen personal, vilket i sig är klokt men knappast ger tillräckliga inbesparingar. Däremot är det bra för hälsovårdens klienter att andelen fast personal ökar, vilket skapar mer långvariga och stabila vårdrelationer. Det sannolika är att vi nu kan vänta oss betydligt tuffare åtgärder än så för att balansera budgeten fram till 2025–2026. Det kan handla om att permittera delar av personalen för viss tid, eller att rentav säga upp delar av personalen, inklusive mellanledningen, och att helt sluta producera icke-lagstadgade tjänster. Ingen politiker inom välfärdsområdets fullmäktige vill förstås vara den som presenterar dåliga nyheter, men för de östnyländska invånarna gäller det att inom kort bereda sig på mer smärtsamma nedskärningar inom hälsovården. (Peik Henrichson/NÖ) Ledare 28.3.2024.
Snart firar vi påsk, som imorgon börjar med långfredagen. En helg som för ett barn född på 1960-talet dels förknippades med långtråkiga stunder då inget var tillåtet att göra, dels med den roliga traditionen att klä ut sig till påskkärring. Vore det inte för att en del gamla fotografier fanns kvar skulle minnena av mycket från den tiden helt ha bleknat. Vissa traditioner är starka och överlever genom århundranden, inte minst inom vår kyrka. Påsken har ända från början varit den viktigaste dagen i den kristna traditionen. Den firar inte döden, den firar att livet segrat. Googlar vi på ord som ”påskens budskap”, ”påskens traditioner” och ”påskens betydelse” får vi fram mycket intressant och även småroliga texter. Stockholms skrivbyrå noterar att ”påsken är ett färgsprakande mischmasch av ägg, harar, fjädrar, kärringar, kycklingar och ris. Ursprungligen en högtid för att uppmärksamma Jesus korsfästelse, död och återuppståndelse. Numera en sekulariserad helg som bjuder på ägg i olika former, tid för vänner och familj och hopp om lite sol”. Påsken har alltså, såsom många andra helger vi firat, inneburit att nya traditioner och tankesätt föds. Det kan gälla vad vi serverar på påskbordet eller hur vi firar våra lediga dagar. Är vi hemma med nära och kära, eller frivilligt ensamma i soffan vid televisionen eller läser vi en bra bok. Någon kanske reser bort, till Lappland för att åka skidor på vårens sista drivor, eller till Rom i Italien för att ta del av påvens tal. När Nya Östis i sin Facebookgrupp frågade vilka traditioner medlemmarna förknippar med påsken var det två som skrev att pashan blivit allt viktigare på påskbordet. Blommor, lammlunch och påskägg nämns också. De som har bott utomlands, eller som har gift sig med någon som inte vuxit upp i Finland, har tagit med sig traditioner från andra länder. Summa summarum känns det som att lugn, glädje och samvaro dominerar eller i alla fall är det som de flesta önskar sig av helgen. Det verkar överlag också som om allt fler söker sig bort från det vi kan kalla ekorrhjul och vardagsstress. Drömmar om ett liv i enkelhet blir vanligare. Någon vill leva självförsörjande på landet, andra vill åka iväg i en husbil för att vidga sina vyer. I en värld som domineras av snabba nyheter, den ena värre än den andra, behöver vi dagar då vi kan varva ner. Det är tillåtet att lägga mobiltelefonen ifrån sig, att sätta autosvar på e-posten och att vägra öppna teven då nyhetssändningarna visar var den senaste bomben briserat eller hur många som mist livet i en terrorattack. I år sammanfaller påskhelgen också med den dag sommartiden börjar. Visarna flyttas en timme framåt och kvällarna blir ljusare. Vilka tankar du än har om påsken, firar du den eller inte, önskar Nya Östis redaktion just dig några fridfulla helgdagar med förhoppningsvis lite sol och kanske upptäckten av de första vårblommorna i rabatten eller gräsmattan. Glad påsk! (Carita Liljendahl/NÖ) Ledare 21.3.2024 Vårsolen värmer och vi har ljusare dagar framför oss. Många väntar med iver på påsken som närmar sig. I dag har Nya Östis storspridning vilket innebär att tidningen under instundande veckoslut, den 23–24 mars når över 11 500 hushåll i Lovisa, Lappträsk, Mörskom och Pyttis. Vi på redaktionen hoppas att du hittar mycket intressant att läsa i dagens tidning. Nya Östis vill skapa en känsla av tillhörighet och gemenskap och vara en tidning som förenar. Tidningen gör det varje vecka genom att bjuda på ett totalt lokalt läspaket med varierande innehåll. Särskilt viktigt för Nya Östis är att lyfta fram sådant som inte går att läsa någon annanstans, såsom intervjuer med personer från trakten och texter om olika evenemang som arrangerats eller som ska arrangeras. Inget är för litet för att skrivas om i tidningen. Nya Östis har som mål att belysa det unika i regionen. Tidningen vill berätta om det som händer nära dig, det som berör din vardag och om de händelser som finns i ditt lokalsamhälle. Det lokala är det unika som du inte får i andra kanaler. Därtill vill vi på Nya Östis ge din vardag en guldkant så att torsdagen är en dag att se framemot. Tidningen vill även bjuda på ett innehåll som tilltalar läsare i alla åldrar. Nya Östis är ett lagarbete. Vi behöver alla varandra. Medborgarjournalistiken är viktig för oss. Fortsätt tipsa oss om evenemang som ordnas på olika håll. Som läsare kan du också ta ett foto och skicka det till redaktionen. Du får skriva texter själv, men vill du inte det kan vi på redaktionen sammanställa något så fort vi fått en bild och basuppgifter om vad saken gäller. Vi gör Nya Östis tillsammans. Vi påminner också att om att en annons i en lokal papperstidning syns. I Nya Östis läsarundersökning från hösten 2022 uppgav en tredjedel att de läser nästan alla annonser och sju av tio prenumeranter att de läser annonser som finns på pärmen. Den som annonserat i papperstidningen får också publicera samma annons i Nya Östis Facebookgrupp. Där når de även dem som inte prenumererar på tidningen. Gruppen har över 5 400 medlemmar. En av tidningens styrkor är att Nya Östis medarbetare är geografiskt utspridda. Det här medför att tidningen har möjlighet att täcka ett brett område. Nya Östis har som målsättning att rapportera från regionens olika håll. Under vinjetten ”Våra byar” presenterar vi byar då och då. Bor du i en by som du vill lyfta fram, kontakta oss på redaktion@nyaostis.fi. Lovisanejden har mycket att känna stolthet över. Varifrån vi kommer är starkt kopplat till vår identitet. Var än i världen du befinner dig hoppas vi på redaktionen kunna stilla din hemlängtan då du läser tidningen. Många trevliga lässtunder! (Anna Johansson/NÖ) Ledare 14.3.2024 Liljendal, som i dag är en by i staden Lovisa, men som fram till kommunsammanslagningen 2010 var en självständig kommun, hade en gång en slogan som sade mycket om orten. ”Liten, bättre, Liljendal”. Liljendalandan var stark innan fusionen, upplevde kanske sedan en svacka och identitetskris, men ser vi på läget i dag kan vi säga att den goda andan och sammanhållningen i byn inte har försvunnit någonstans. Den har troligen stärkts efter fusionen. Liljendalrevyn är bara ett exempel på det här. Årets revy ”Blåddrån” är den 46:e i ordningen och vi kan säkert se fram emot ett femtioårsjubileum om fyra år. På scenen står varje år garvade amatörskådespelare som varit med många år, men varje vår kommer också nya förmågor med. Revyn samlar år efter år stora skaror av kulturvänner från hela Lovisanejden men också från grannkommuner och städer och även från andra håll i Svenskfinland. Den har kanske lite samma samlande effekt som Östra Nylands dåtida och Nya Östis läsarfester. Människor kommer för att träffa vänner och bekanta. I pausen hörs många glada skratt och ett gemytligt sorl. Då revyn pågår uppstår ibland diskreta fniss, ibland rungande skrattsalvor i bänkraderna, varvade med medryckande musik. Årets revy blev för Nya Östis chefredaktör en ögonöppnare på många sätt. Att allting kändes som förr då vi kom in i Liljendalgården var inget nytt. Mycket av interiören och arkitekturen är såsom de alltid varit, ända sedan danserna i ungdomstiden. Det kändes välkomnande. Lokalen har fräschats upp genom åren, men inga stora ingrepp som skulle ha förstört det genuina har gjorts. Sedan är det också något med hela andan bland dem som kommer för att se revyn. De flesta känner varandra på något sätt, korta hälsningsfraser byts, ryggdunkningar och handskakningar likaså. Men även längre samtal förs. De kan till exempel handla om knäproteser som det gjorde i lördags då vi satt där i väntan på ambulans. Att en människa inte blir lämnad till sitt eget öde, ensam i en kal korridor, betyder mycket. För en som har smärtor är 55 minuters väntan på ambulans lång. Men att sitta i Liljendalgårdens aula kändes nästan som att vara hemma, då det utöver nära och kära i publiken också fanns personer från revyns arrangörsförening som stöttade. Om det stora välfärdsområdets nya rutiner finns det många åsikter, och erfarenheter av dem hann också utbytas i väntan på ambulansen. Litet har blivit stort, men i detta fall fungerade allt slutligen klanderfritt då ambulansen äntligen kom. Sättet hur vi bemöter varandra betyder mycket. Varenda person som stannar upp och frågar hur du mår gör dig varm om hjärtat. Första akten tillbringades inne i ambulansen. Servicen var god och det blev till och med några skratt. Andra akten kunde upplevas inne i föreningshuset utan större smärtor. Du som ännu inte sett ”Blåddrån”, ta och gör det. Sex föreställningar återstår och utöver roliga sketcher får du uppleva den sanna Liljendalandan. (Carita Liljendahl/NÖ) Ledare 7.2.2024 Att allt fler tjänster i vårt samhälle är digitaliserade har redan länge varit ett faktum. För många är möjligheten att kunna sköta sina ärenden på distans ett behändigt sätt såväl för att spara tid som att slippa resor till olika instanser. Undertecknad tycker själv att det kan vara en lättnad att sköta ärenden digitalt så länge möjligheten finns att också kunna uträtta ett ärende öga mot öga. Problem uppstår för dem som inte har datorvana eller praktiska möjligheter att utföra sitt ärende digitalt. Yles MOT-redaktion kunde nyligen avslöja en skandal angående en konsultfirmas agerande inom flera välfärdsområden. Konsultfirman hade uppdraget att strömlinjeforma vårdprocesserna genom att höja antalet läkarbesök på distans. Då bolaget sägs ha haft en målsättning att 70–90 procent av läkarbesöken ska vara möjliga att göras på distans målar det upp en skrämmande framtidsbild. Samarbete med ifrågavarande bolag hade åtminstone i några välfärdsområden brutits men det tycks ännu finnas sådana som följer den utstakade linjen. Man kan bara fråga sig hur vården där ser ut inom en nära framtid. Finns det ännu kvar någon mänsklighet och empati som hör till sjukvårdens grundpelare eller är det bara mammon som styr verksamheten? I en intervju som publicerades i Nya Östis vid årsskiftet konstaterade Patrik Björkman, gruppordförande för SFP:s fullmäktigegrupp i Östra Nylands välfärdsområde, bland annat följande: ”Vi har inga nedskärningar på kommande varken bland personalen eller i servicenätet. Vi har redan har en ganska slimmad organisation med mycket smal förvaltning samt ett relativt effektivt servicenät.” Vi får hoppas att de ambitionerna håller i sig och också gäller de övriga beslutsfattarna inom välfärdsområdet. Det känns som östnylänning tryggt att höra till en mindre organisation, i vilken också mänskliga faktorer beaktas. Det som inte bör förglömmas när det gäller välfärdsområdena är att målsättningen är att verksamheten inte ska gå på minus. Östra Nylands välfärdsområdes budget för 2024 hade vid årsskiftet ett underskott på omkring 15 miljoner. Det är ändå ganska litet jämfört med många andra välfärdsområden. På Finansministeriets webbplats går att läsa att välfärdsområdenas ekonomiplan ska upprättas så att den är i balans eller uppvisar ett överskott senast vid utgången av det andra året efter budgetåret medan underskott ska täckas på tre år. En hel del arbete återstår alltså också här i östra Nyland för att säkra den framtida verksamheten. (Marit Björkbacka/NÖ) Ledare 22.2.2024 Dagens nummer av Nya Östis har Må bra som tema. Vad det är som får en människa att känna att hon mår bra varierar stort. Välmående har såväl med våra fysiska som med mentala färdigheter och krafter att göra. I dagens artiklar sätter vi mest fokus på ett yttre välmående, där olika behandlingar kan hjälpa oss att må bra. Ser vi till människans inre välmående är det generellt sett så att den som känner sig nöjd med sig själv mår bra. Detsamma gäller personer som är engagerade i föreningsliv, i välgörenhet eller inom politik. De känner att de har en uppgift att fylla om de kommer framåt i sina åtaganden. Den som blir missförstådd eller vars insatser och ansträngningar nonchaleras känner sig osynlig och det leder lätt till missnöje och illamående. Alla barn och ungdomar har rätt att må bra, men vi vet att alla inte gör det. Likaså har alla medborgare rätt att känna sig trygga iså väl hem som skola. Men inte heller det är garanterat för alla. Den som blir sjuk eller som skadar sig bör få vård, också om människan mår psykiskt dåligt. I dagens läge är det tyvärr ändå så att tillgången till snabb och bra vård inte är rättvis och alla förunnad. I Lovisa har diskussionerna kring arbetsplatskonflikter sugit mycket energi ur människor. På sikt leder det härtill att många mår dåligt. Saker som inte fungerar ska diskuteras, men på ett konstruktivt sätt och helst mellan dem som problemen gäller. Nu diskuteras saker, inte sällan på ett fult sätt, i sociala medier. Människor som inte känner till rätt bakgrund uttalar sig om sådant som de inte har att göra med. Förra veckan lät Nya Östis företagarföreningen framföra sin åsikt i insändarspalten och i dag publicerar vi ett slags svarsinsändare av ordföranden för näringslivs- och infrastrukturnämnden. Han anser att rapporteringen i förra veckans Nya Östis var ensidig. Vi har valt att låta åsikterna komma fram som insändare, dels för att vi saknar resurser för grävande journalistik, dels för att ett mynt alltid har två sidor. Så kallade slutliga sanningar är svåra att få fram. Det är ändå mycket viktigt att de här olika åsikterna publiceras. Viktigt är det också att alla som känner sig missgynnade tar kontakt med tidningen. Endast genom diskussioner kan missförstånd redas ut. Vi måste våga möta varandra och prata om saker utan att höja på rösterna och kritisera varandra. Att vara av olika åsikt är inte farligt. Kompromisser behövs. Likaså förståelse för oliktänkande och en förmåga att förlåta, glömma och gå vidare. Alla vill att alla ska må bra i Lovisanejden. För att det ska bli möjligt måste vi lära oss lyssna på varandra, möta varandra med respekt och inse att det är helt naturligt att alla inte kan ha samma åsikter som vi själva. Frustration, hårda ord, anklagelser, spekulationer och antydningar leder ingen vart. Ett öppet sinne och empatisk förmåga öppnar däremot även de mest hårt slutna dörrarna. (Carita Liljendahl/NÖ) Ledare 15.2.2024 Föreningen Lovisa Företagare uttrycker helt berättigat sin oro över långsam eller obefintlig kundtjänst inom Lovisa stad. Nya Östis publicerar i dag föreningens tankar och förslag till förbättring som en insändare. Nya Östis har också i olika sammanhang, bland annat på ledarplats, påpekat bristerna inom svarskulturen. Förtroendevalda och tjänstemän som kontaktas via telefon borde ringa tillbaka på missade samtal eller svara på textmeddelanden, men så har inte alltid skett. Likaså finns förväntningar på att de inom rimlig tid ska svara på mejl. Såsom företagarföreningen också konstruktivt uttrycker sig kan det handla om underdimensionerad personal. Även Nya Östis har fått höra att många arbetstagare går på knäna då arbetsbördan är för stor. Om det verkligen är så att arbetstiden inte räcker till för att svara i telefon och på mejl måste ledningen göra sitt allt för att lösa problemet. Antalet samtal och e-postmeddelanden är idag mångfalt fler än de varför tio, femton år sedan. Olika digitala lösningar har på ett sätt försnabbat och förbättrat arbetsprocesser, men de har också lett till ökade krav på anställda som måste anpassa sig till förändringarna. Tid måste helt enkelt avsättas för att invånare och kunder ska få svar på sina frågor. Inte minst då det gäller företagsetableringar och planeringsfrågor för till exempel tomter. Vissa frågor kan vänta några dagar på svar, men andra behöver svar direkt. Vilka dessa brådskande fall är måste tjänstemännen lära sig känna igen. Telefontider kunde vara en lösning, och arbetstid avsatt för att enbart svara på mejl likaså. För Nya Östis är det egentligen omöjligt, rentav dumt, att försöka komma med råd om vad som kan göras bättre då det gällersvarskulturen inom Lovisa stad. Den som inte har utfört en annan persons jobb, vandrat i hans eller hennes skor några månader, ska inte komma med förnumstiga råd. Men det vi kan göra är att lyfta fram problematiken så länge den existerar. Har Lovisa stad inte tydliga regler om hur fort förtroendevalda och tjänstemän och andra anställda, från chefsnivå nedåt, ska svara på frågor av invånarna–då borde kanske sådana regler inrättas? Hur lång tid är det rimligt att låta en kund vänta? Vilka frågor är de mest brådskande, vilka brinner det inte i knutarna med? Sedan gäller det att se till att reglerna når alla anställda och att efter en tid göra en uppföljning om hur systemet fungerat. En enkät med frågor till såväl företagare som vanliga invånare, med frågor om hur nöjda de är med stadens svarskultur, kunde också genomföras. Allt som har med skrämseltaktik att göra måste också elimineras direkt. Lovisa Företagare skriver i sin insändare att flera medlemmar och andra berörda inte vågar ta upp problemen under eget namn av rädsla för eventuella konsekvenser. Det är en oroväckande företeelse, anser föreningen, och har helt rätt. Kommunikation är en svår konst, vi kan alla bli bättre på den. (Carita Liljendahl/NÖ) Ledare 8.2.2024 När dammet lagt sig efter Jan D. Oker-Bloms pangnyhet att han avgår några månader före utgången av sitt tidsbundna arbetsavtal, är det dags att utvärdera hur han lyckats under sina närmare sju år som stadsdirektör. Epoken inrymmer både framgångar och lärorika misstag. Nu senast i skrivande stund finns även anklagelser om arbetsplatstvister som bland andra de lokala tidningarna Östnyland och Loviisan Sanomat noterat. Här gör Nya Östis ett försök till en summering av Oker-Bloms år på posten. Till Oker-Bloms största förtjänster hör hans dokumenterade förmåga att ställa den östnyländska småstaden i rampljuset, både nationellt och internationellt. Under bostadsmässan besökte över 106 000 människor Lovisa, varav nästan hälften besökte staden första gången. Att Oker-Blom dessutom lyckades locka Sveriges tronarvinge och blivande drottning till Lovisa var en bragd som heter duga. Genom att staden inför bostadsmässan också planerade in en helt ny stadsdel på östra sidan av Lovisaviken, där de nya invånarna huvudsakligen är höginkomsttagare, är bra för stadens skattekista. Och på tal om skatter ska man inte glömma Fortum som är en stor samfundsskattebetalare i Lovisa. Att statsrådet för cirka ett år sedan beviljade energibolaget förlängt drifttillstånd är knappast ett beslut som stadsdirektören kunnat påverka i någon högre grad, men han har ända sedan starten 2017 arbetat för att skapa gynnsamma förutsättningar för ett förlängt tillstånd. Finns det också ärenden där Oker-Blom kommit till korta? Åtminstone lämnar han efter sig två svåra juridiska konflikter som kommer att landa på hans efterträdares bord. Oker-Blom kan knappast beskyllas för den pågående tvisten mellan staden och byggföretaget Skanska gällande renoveringen av Harjurinteen koulu. Förhoppningsvis kan staden däremot under efterträdarens tid få ekonomisk kompensation av Skanska, och det är knappast den nuvarande stadsdirektörens fel att rättvisans kvarnar mal långsamt. Satsningen på klientsystemet Apotti var däremot en klar felbedömning som flera beslutsfattare, inklusive Oker-Blom, kollektivt bär skulden för. Redan för flera år sedan varnade många för att Apotti var ett opålitligt och föråldrat klientsystem, men stadsledningen beslutade ändå satsa på systemet. I bästa fall kan Lovisa stad vinna även den rättstvisten, och få tillbaka en del av de förlorade pengarna. Här har staden den allmänna rättskänslan på sin sida. Slutsaldot för Jan D. Oker-Blom är klart positivt. Hans politiska kunnande utvecklades redan under åren i Helsingfors fullmäktige och stadsstyrelse, och i Lovisapolitiken visade han senare stor kreativitet och en förmåga att hålla ögonen på bollen. Kronprinsessan Victorias besök i Lovisa blev stadsdirektörens stora ögonblick i rampljuset, men även det gynnade invånarna. Senast då stod det definitivt klart att han hade lyckats placera Lovisa på kartan. Det krävs en människa som trivs i rampljuset för att skapa ett rampljus. (Peik Henrichson/NÖ) |
Kategorier
Alla
Arkiv
April 2024
GDPR
|